där björkarna susa

yr-väder...

Friska vindar på altanen idag. Björkarna i kvarteret brusar och vajar tungt. Skönt, men bedrägligt. Det är fortfarande kvavt och kletigt och jag hoppas att molnbankarna bort mot utmarkerna innebär åska och massor av regn. Ser på min väderapp (jo, jag har skaffat mig en sådan, nu...) att jag nog lär få vänta något dygn till på regnet. Men spåmännen har ju haft fel förr!

Annars är allt som det brukar här i mitt stillsamma kvarter. Granngubbarna dricker förmiddagskaffe och i övrigt händer inte mycket. Jag tror många är bortresta och på något vis förvånar det mig att folk lägger ner så mycket tid på att bygga om kök och badrum och renovera och greja med trädgårdarna så att allt blir tipptopp och superbekvämt och sedan åker de ändå till någon gudsförgäten stuga och tränger ihop sig under tämligen påvra förhållanden, större delen av sommaren, för att istället laga, snickra och slita där? Varför har de inte lata lägenheter, istället? För att de kan? Möjligt men det känns inte som en tillfredsställande förklaring.

Nå, de får givetvis göra precis som de vill. Jag vet bara med mig själv att den dag jag får lust på en sommarstuga (den jag redan har är mer som en liten övernattningshydda och räknas inte riktigt) så skaffar jag en. Men säljer Huset först.

Det var party i natt, i Byn. Trummorna från festivalområdet mullrade fortfarande vid fem-halvsextiden. Sent glam i någon grannes trädgård, också. Jag tycker om de nattliga ljuden. Jag vet hur kul det är med festival och hur en vill att just den sista natten aldrig ska ta slut. Jag sover gott. Att jag har vaknat i natt har berott på ryggen som har gjort mer än lovligt ont när jag behövt röra mig det allra minsta. Men faktum är att den känns något bättre idag. Jag har kunnat klä mig, fixa kaffe och vattna odlingarna utan att skrika. Jag kan sitta i en stol på altanen (om än stöttad av strategiskt placerade kuddar) och dricka mitt morronkaffe. Återstår att se hur det går att knata upp och ner för trapporna med tvätt. För jag är en enveten jävel och jag ska åka på roadtrip om ett par dagar och jag ska tvätta innan dess.

Jag ska gå en promenad också. Jag tror de två korta rundor jag företog mig igår bidrog till dagens något bättre - och därmed gladare och mindre kverulanta - form. Jag är inte så kul när jag tycker synd om mig själv. Och det var synd om mig igår. Det fick jag till och med bekräftat av en fin vän. Men idag får jag skärpa till mig. Och promenera.

Men inte nu. Nu ska jag sitta här och lyssna på tågen som rullar ut från stationen och fraktar med sig tolvtusen utmattade och lindrigt rena ungdomar. Och på P1, förstås. Just nu handlar det om gentrifiering. Jag tror inte att det är ett "problem" som Emmaboda någonsin riskerar att ställas inför, men det hade ju varit kul om det blivit åtminstone lite nytt inflyttat blod, gärna lite statushöjning av Byn och varför inte också Bondens marknad - eller åtminstone ett litet surdegsdagis?

Ännu en av mina musikfavoriter har gått ur tiden...

13 Days - JJ Cale