Det är tyst i skogen. Bara lite flugsurr som hörs. Jag antar att till och med fåglarna är lite matta i lacken en eftermiddag som denna. På vägen möter jag Döden. Tre gånger. Två överkörda kopparödlor och en dito groda. Ingen vacker död. Men döden är nog sällan särskilt vacker.
Jag går där och funderar. Ingen poddradio idag och ingen musik. Bara min egen andhämtning och det tunga suset i de mäktiga ekarna. I dikeskanten blommar ljungen och jag får en föraning om höst. Skakar av mig känslan - det är ju ändå bara den 28 juli och högsommar! - och njuter av den mättade doften av våt mossa och gamla löv. Gränsen är hårfin för när det går över till att i stället lukta visset, nedbrutet, förmultnat...
Den här fick jag i huvudet av någon anledning, när jag gick där och kontemplerade. Och svettades.
Eine Kleine Nachtmusik Serenade in Gmajor, K-525, 2nd movement - Mozart feat. The Gewandhaus Quartet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar