att lyfta sig i håret

Skogshallon smakar som flytande solsken...

Det är jämnmulet ute och jag inbillade mig att det nog var tillräckligt svalt för en promenad. I rask takt, då. Efter att ha dragit ut på det i det längsta drog jag ändå på mig skorna och gick ut på en lagom runda. Jag insåg snart att den där svalkan var bedräglig men när jag väl kommit mig ut skulle det liksom aldrig falla mig in att vända om. Ånej. Inte jag. Så jag pinnade på, rakt ut i idyllen. Jag mötte en gammal dam på cykel, som log så vänligt. Och en yngre, likaså på cykel, som mest såg sammanbiten och lite oglad ut. Det hade hon säkert någon anledning att vara... Och sedan stannade jag några minuter och pratade med Angelica som satt och njöt av semesterledigheten, på sin uteplats.

Det här är en fin cykelstig!

Nere vid bäcken, bakom skolan, hade ett gäng unga festivalare upprättat ett tillfälligt läger med en massa plastkassar och tunna filtar. Där låg de och sov. Jag kunde inte låta bli att undra varför de befann sig där och inte på, eller vid, festivalområdet två kilometer bort? Men jag frågade aldrig.

Worlds Collide - Trummor & Orgel

PS. Det var en felmanöver på lönekontoret. Jag får tillbaka det de drog för mycket. ASAP. *phew*