en särskilt fin fredag

Det var inte lättare att kliva upp idag. Jag trodde nog att tanken på en sista arbetsdag skulle liva upp mig, men icke. Hur eller hur kom jag mig dock upp och kör vanliga morgonrutinen. Dusch och kaffe och P1. Ler lite åt Katten som alltid går och lägger sig i blötan efter att jag duschat. Märklig kille, det där. Efter att ha rullat runt där en stund  gör han, på katters outgrundliga vis, en serie vanvettsrusningar genom huset. Sedan lägger han sig platt på köksgolvet och vill prata lite.

På det stora bordet i vardagsrummet börjar att-läsa-böcker-högen torna upp sig. Där finns ett par ljudböcker också. En blandning av skönlitteratur och böcker kring skola och skolutveckling. Engelska och svenska. Minst två stickningar väntar på att göras klara. En bok (AAARRGGHHH...) vill bli färdigskriven. Ett Hus vill bli storstädat och en altan färdigmålad. Antagligen kan tid också fördrivas med hängrännerensning, trädgårdsarbete och garderobsröjning. Men jag tänker enbart drivas av lust under min semester. LUST. Inget annat. Jag får ont i magen när jag hör andra prata om allt arbete de anser sig vara tvungna att utföra under sin semester. Kanske har en missat något i sin planering, då? Om inte annat så den verkligt långsiktiga?

När jag lunchpromenerade igår lyssnade jag på podcasten Värvet och ett samtal med Ernst Kirschsteiger. En kan få tycka att det är något lite skumt med en person som river en vägg, knypplar en spetsgardin och vispar ihop en läcker kaka simultant, men han sa en sak som är värd att fundera över. Han sa att "för att vara lycklig måste man ibland avstå det som kan göra en lycklig". Och han exemplifierade det med någon som äntligen hittar sitt drömhus. Ett hus som vore stor lycka att äga och bo i, men som därutöver skulle innebära vidareklättring på karriärstegen, att kanske arbeta mer (och därmed tillbringa mindre tid hemma... i sitt drömhus...), resa lite längre till jobb och skolor och helt enkelt knyta upp sig, ännu hårdare. Och... hur den verkliga lyckan kanske ligger i den känsla som uppkommer då en faktiskt beslutar sig att priset är för högt. Att avstå blir då det som skänker den större lyckan.

Kanske är det också så för dem som känner att en välförtjänt ledighet, som är avsedd för återhämtning, rekreation och uppladdning, är fylld av tunga måsten? Kanske borde kostnaden beräknats mer noggrant? Eller så gillar en del att plåga sig själva? Har så till den milda grad fastnat i tänket att en måste vara produktiv precis hela tiden, att kalendern måste vara fylld även på semestern?

Å andra sidan... att ligga i en hängmatta och tänka och läsa kan vara nog så produktivt. Om inte annat, så på sikt.

Just sayin'.

Strax dags för mitt alter ego att ta över..!

One Way Street - Crawler