om att göra sig av med ett lik

Strax efter tolv går Johannas och Andreas tåg. Jag följer dem ner till stationen och vinkar av dem. Sedan bestämmer jag mig för att ta en lite längre promenad ( i middagsvärmen... smart... jag vet...) uppåt Krysseboda. Bitvis är det hett som i helvetet självt men bitvis går min väg i svalkan under stora bokars skugga. En del av vägen får jag sällskap av vännen Ulla som ringer. Vi smider lite gemensamma planer.

På gräsmattan utanför mitt vardagsrumsfönster ligger en död kaja. Offer för ett gängkrig? Det var i alla fall ett jämrans liv på skator och kråkfåglar under förmiddagen. Territoriell strid om mitt sommaräppelträd, skulle jag tro. Det är alldeles för varmt för att gräva en grav.

Jag tar en pinne och får iväg liket till häcken där det försvinner in i grönskan. Där kan det ligga och glädja småkryp, tänker jag. Om några dagar kommer det att vara ett minne blott.

Altanen ger skön svalka, när det fläktar till, och jag har kall flädersaft och en god bok.
Kanske ska jag lyssna på en sommarpratare, också?

Summertime - Janis Joplin