the art of doing close to nothing

Jag har helt fastnat i Ken Follets skildring av några familjers öden vid tiden för andra världskriget. Tidigare tyckte jag att Herman Wouk gjort detta helt mästerligt (det tycker jag i och för sig fortfarande) men frågan är om inte Ken Follett är hans överman. Efter att ha ägnat förmiddagen åt att jaga elektriker, folk på skatteverket för att beställa tillägg till personbevis, skanna passkopia på jobbet (och därvidlag upptäcka att de mystiska ljuden jag hörde när jag gick i korridoren kunde härledas till en kollega som var inne och arbetade idag), bunkra inför festivalen och köra till Duvemåla och köpa petunior till krukorna på grindstolparna har jag ägnat en stor del av dagen åt läsning. Underbart att bara kunna strunta i det mesta andra och bara hänge mig. Försvinna in i en oerhört väl berättad historia. Det är semester, det! Det och att umgås avslappnat med Johanna och Andreas.

Solsbury Hill - Peter Gabriel

St. James's Park