tisdag 29 oktober 2013

desperate housewives the dhahran chapter

På skönhetssalong
Efter lunch igår bjuckade Mike på mani- och pedikyr. Matilda & jag körde till en skönhetssalong och blev omhändertagna efter alla konstens regler. Väldigt skönt om än en märklig känsla att låta någon annan tvätta (hej Jesus!) och fila ens fötter. Jag blev klar först och passade då på att prova threading... det har jag aldrig förut haft tillfälle att göra. Det är alltså att avlägsna oönskad behåring med hjälp av en tråd som tvinnas fram och tillbaka... Jag valde att testa i ansiktet... små mjuka fjun på kinderna och på ögonlocken försvann med ett litet svirr. Ja. Det gjorde lite ont. Under näsan och på ögonlocken. I övrigt var det helt okej och jag blev inte alls sådär rödflammig som jag annars kan bli när jag t ex fått ögonbrynen pincettplockade. Alla arabiskor tar bort allt oönskat hår precis hur ofta som helst med enbart threading. Tuffa damer.

Dammam by night...
Kvinnan som gjorde mitt var indiska och jag kommenterade att hon var långt hemifrån då, och hon sa att det ju bara tar fyra och en halv timme att flyga hem. Tyvärr får hon bara göra det en gång varannat år. Fast då står Aramco för flygbiljetten och efter vad jag förstod har hon både okej betalt (plus att alla förväntas dricksa, förstås) och bor, efter omständigheterna, rätt bra. Det är nog värre för de bangladeshiska och pakistanska bygg. och anläggningsjobbarna som bor en timmes färd rakt ut i den riktiga öknen... Men både jag och den indiska kvinnan blev lite tysta efter att hon berättat att hon har en liten pojke på sex-och-ett-halvt, hemma i Indien, som hon bara kan träffa två veckor varannat år. Det är förfärligt sorgligt och inte alls ovanligt.

Middagsgänget minus Hind som tog fotot
På väg hem lämnade vi kläder på kemtvätt (det kostar typ en tia att få en kostym kemad...) och handlade lite grejer så vi kunde börja förbereda grillpartyt som M&M ska ha ikväll. Det vill säga... jag såg på medan Matilda snodde ihop en salladssås, kokade bulgur och snitsade ihop en pekanpaj. Lite omvända roller, nuförti'n. Sedan delade vi på ett granatäpple och småbubblade lite till Mike kom hem. Lite soft häng och sedan for vi iväg för att hämta upp Matildas saudiska väninna, Hind, i Dammam och åka och shoppa på härliga små bakgator. Vi lyckades anlända just i tid för sista bönen och medan affärerna höll stängt en stund och bönen dånade runt våra huvuden via högtalarsystemet från underjorden strosade vi lite och sedan fick jag shoppat en gutra (ni vet en sådan där typisk röd-vit sjal som alla män har och... ja... jag tänker crossdressa lite när jag kommer hem... frågor på det? ;)), en niqab och lite saffran.

När shoppingen var klar åkte vi till The Heritage Centre, där vi mötte en av Mikes kollegor med son och sedan var det matdags. Vi började med att sitta ner, på mjuka mattor och kuddar, och dricka arabiskt kaffe med mycket kardemumma i. Sötade dadlar bjöds till. Sedan visades vi till ett eget litet rum (fler kuddar, mattor och ett 3 dm högt bord, runt vilket vi satt med korslagda ben och åt lite blandade förrätter, bland annat en härlig, kryddstark soppa och sedan hade vi beställt in fyra stora portioner som vi alla delade på. Vi började med att äta med fingrarna, men det var ganska kladdigt och vi tänkte att det väl får vara någon måtta på hur mycket av seden vi ska ta... så vi fortsatte med gafflar. En härligt fräsch iskall dryck på lime och mynta till det. Och, så småningom, den omtalade desserten Umm Ali. Söt med kondenserad mjölk, vanilj, honung, pistagenötter, nedsmulade croissanter (?), kanel, kardemumma... ahhh...

Umm Ali
Av namnet på restaurangen att döma tänkte jag att det skulle kunna vara en turistfälla, men dels finns det ju inte några turister här och dels var det bara araber som åt där... och även här var folk så himla vänliga och trevliga. En tjej öppnade, på vacklande engelska, konversation i toakön och ville veta allt om var jag kom ifrån och varför jag var här och vad jag tyckte om saudi så här långt. Idel trevliga raringar, alltså. Fast då har vi fortfarande inte sett någon mutawa (religiösa sedlighetsivrare som håller efter så att alla klär sig anständigt, och gör man inte det så petar de på en med en käpp och talar till en polis som får säga till en att ta en sjal över huvudet...) fast vi har spanat när vi varit ute, Matilda och jag. Matilda och några andra tjejer råkade ut för en sådan där snubbe i somras och han följde efter dem genom ett helt köpcenter och när de försökte smita in på en toalett så stannade han utanför...

Nu ska jag bara stjälpa i mig kaffet så blir det gymmet och sedan stranden vid Ras Tanura ett par timmar!

مي نصر- لو فيي

2 kommentarer:

Anonym sa...

Vilket härligt annorlunda liv! Och du klär verkligen i svart ;-)
Här hemma är det blåsigt, kallt och blött så fortsätt och njut i värmen/Susanne

Laura sa...

Vad sorgligt att inte få träffa familjen på 2 år. Måste kännas hemskt, och det får mig att tänka på när Carrie pratade med sin tjänare i SATC2 om att han får träffa sin fru en gång om året eller så.... vissa människors vardag är så sorglig :(

Åhh threating vill jag också prova på!