måndag 28 oktober 2013

the everyday lives of expats




Vi tog en lång förmiddagspromenad, Matilda och jag, igår. "Campet" är stort. Det tar en timme att köra runt det med bil. Så vi kom inte särskilt långt på vår dryga timme. Men vi borde ha antingen guldstjärnor eller dumstrutar för att vi gjorde det. Det var liksom väldigt... varmt. Bitvis är det grönt, väldigt grönt med blommande träd och buskar (risajklat vatten) och bitvis är det gulgrå sand- och stenöken.

Vi gjorde också en sväng med bilen och besökte ett apotek och någon mataffär och det här känns superskumt för det är både som att vara i Saudi och USA. Varenda tänkbart, amerikanskt märke* finns här och samtidigt hur mycket arabiskt som helst. En sak jag redan blivit kär i är bageriet i affären. Där beställer en bröd med zataar (en krydda jag använde mycket när jag höll på med libanesisk mat) som sedan bakas ut i ugnen medan en väntar. Det är vad jag kallar bake-off, det! Jag ska köpa med mig en stor påse hem och baka eget!

Lite slött eftermiddagshäng, en ärendetur med Mike efter att han slutat jobbet och så Matildas ljuvliga pad thai och en granntjej över på en stunds besök och sedan körde Mike oss till ett stort kulturevent utanför campet (han var trött och ville hellre montera ett skrivbord och en stol). Stort område kring den stora utställningen 1001 inventions (och detta är ju himla KUL eftersom jag ska se en annan del av den utställningen i Karlstad runt jul!) och eftersom det var Aramco som sponsrade hela grejen låg fokus givetvis på energi och det var väldigt snyggt uppbyggt och det fanns en konstutställning (med ljusskulpturer), livemusik, food courts, stora utställningshallar med uppfinningar, historietema osv osv. Fullt med folk. Saudiska familjer är precis som andra familjer väldigt nära varandra. Männen bär på sina små barn, eller kör barnvagnar, och hänger med sina fruar (när det är familjetillställningar, vill säga) och verkar allmänt trevliga. Dessutom är saudiska karlar i sina långa vita rockar och rödvita huvuddukar väldigt snygga. När de är unga, vill säga. Jag vet inte vad som händer med de långa, stiliga unga männen eftersom de i medelåldern blir korta, tjocka och inte alls särskilt snygga? ;-) Hur eller hur... jag och Matilda var de enda västerlänningarna på hela området. Och det kändes enbart trevligt. Folk var vänliga, glada och superschyssta, helt enkelt.

Vi gick in i ett konserttält (tänk stort) också där en manskör från Libanon uppträdde med blandad repertoar av arabisk och... någon annan musik. Vi fick givetvis gå in genom kvinnornas entré och sittningen var uppdelad. Konserten skulle vara 30 minuter och jag tycker den var bra men efter 15 minuter började folk bli rastlösa och när vi gick ut var den först fullsatta läktaren nästan tom... Sedan tog vi en sväng på området och så hämtade Mike upp oss igen. Kanske åker vi dit igen, en kväll, för det fanns mycket mer intressant än vi hade tid att upptäcka.
(VARNING! Videoklippet är långt och ganska meningslöst.)



Nu på förmiddagen har vi fixat mig ett ID (intressant inblick i saudisk byråkrati där vi antagligen hade suttit i ett väntrum fortfarande, om inte en chef Matilda känner just råkat passera och som fixade allt med en tangenttryckning - ja, det vill säga... inte fingeravtrycken  och fotograferingen.. men godkännandet...) så att jag kan åka ut och in på campet helt fritt utan att anmäla mig i någon av gaterna varje gång. Frihet. Typ. Dagen väntar på oss. Lite disigt, så något strandliv blir det nog inte, men det finns så mycket annat att hitta på. Manikyr, till exempel. ;) Ikväll blir det utgång off-camp med Matildas saudiska tjejkompis, vilket jag ser mycket fram emot!


Ticket to 'freedom'...



*Jag har hittat Kool-Aid! Hurra! Det är superbra att färga ull med!

2 kommentarer:

Laura sa...

Åhh vad spännande! En helt annan kultur ur en västerlännings synvinkel :) Läser så fort att hjärnan hinner inte med...

magda sa...

:D