undvikandets konst

En sådan märklig dag jag har. Jag har vant mig av med att inte träffa en enda människa på hela dagen. Jag har lite tråkigt. Men samtidigt sysselsätter jag mig ganska fint. Jag har lagt över säkert 25 plattor från samlingen till iPoden, samt en ljudbok. Jag har läst ut Yrke: LÄRARE. Jag har bloggat. Jag har tvättat och bäddat rent, samt dammsugit hela huset. Jag har druckit kaffe och pratat med rara Ulla i telefon, liksom ett par gånger (tre, faktiskt) med min älskling. Dessutom har jag telefonerat till Johanna. Jag har diskat. Jag har tittat på TED talks och TED Ed på datorn. Jag har lagat middag och fixat en matsäck att ta med i morgon. Jag har lyssnat, och lyssnar ännu, på regnet som bara häller ner. Jag har letat efter min adapter och kommit på att jag nog lånade ut den till Johanna när hon skulle till Thailand och sedan inte fått tillbaka den, och sedan bestämt att det verkligen inte är hela världen utan att sådana kan köpas på Kastrup i morgon. Jag har lagt fram passet. Jag har städat upp i alla mina fotomappar i datorn, sparat det mesta i molnet mha Dropbox, sparat något litet på datorn och slängt en massa skräpbilder. Jag har tänkt på målsättning för mitt nya arbetsår - både privat och professionellt - trots att detta inte är riktigt över än (jag räknar mina arbetsår i läsår och inte kalenderår, förstås). Snart har jag också tagit bilen ner till affären för att göra ett par små kompletteringsinköp. Sedan planerar jag att se på teve och lacka naglarna. Och tycka lite synd om mig själv för att jag saknar min älskling.

Men jag har inte packat. Jag gör det imorgon.

Sa jag att "procrastinator" är mitt mellannamn?