Mats (vars Hare Krishnanamn är Mukunda das) berättade om en gudssyn där Gud är en enda, som bara manifesterar sig på olika sätt. Om vi kallar honom Allah, Jehova eller Vishnu spelar ingen roll. Precis som solen är en enda, även om den benämns olika på de ungefär sextusen språk som finns, är också Gud en enda - oavsett vad vi kallar honom.
Och han berättade om hur vårt jag är evigt och bara använder sig av den fysiska kroppen så som vår fysiska kropp använder sig av kläder, dvs byter dem då och då. Hur kan man urskilja jaget i förhållande till den fysiska kroppen då? Hur kan man förstå att kroppen inte är ens jag? Mats liknade det vid att om jag kör bil, till exempel en Volvo, så är jag förare av bilen. Jag tar mig fram med bilen men jag är inte bilen. När jag parkerar och kliver ur bilen har jag ett liv bortom Volvon. Skulle jag identifiera mig så hårt med Volvon att jag tror att jag är Volvon skulle jag anses som tämligen förvirrad. På samma vis är vår eviga själ skild från vår kropp.
Ungdomarna lyssnade uppmärksamt och aktivt på en fängslande föreläsning och kommenterade det hela i positiva ordalag efteråt. Några tyckte till och med att han var "svincool", och det är ett mycket gott omdöme! Jag tänker att vi skulle göra mycket mer sådant. Kan inte vi ta oss ut i världen alltid, så kan vi bjuda in världen till oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar