en lyfter sig i håret

Idag måste jag rensa ur rabatten på framsidan. Lata jag som inte gjorde det igår. Jag ska under tiden glädja mig åt att pionerna överlevt inte bara flytt utan också vintern. Jag funderar på var jag ska ha pioner i min nya trädgård.

Och jag tänker följaktligen också på att jag alltså snart ska dra upp mina bopålar och flytta tillbaka till mitt gamla, mitt ursprungliga, revir. Nästan, i alla fall. Samtidigt är ju allt nytt. En kan inte förvänta sig att komma tillbaka till något man lämnat, även om saker och ting på ytan kan förefalla vara sig ganska lika. Panta rei, helt enkelt.