differencies

(Ibland regnar det i England...)

Våra elever kommenterar - och muttrar lite ibland - kring värdfamiljernas måltider och hur allt är söttsöttsött till frukost (t ex sötad fruktyoghurt med chokladflingor, eller rostat bröd med sylt eller marmelad) eller fett och onyttigt (lasagne med pommes frites eller hela middagen dränkt i fet sås och ingen sallad) och undrar hur de ska tackla det. Jag föreslår att de antingen ber att få flingorna/såsen serverade bredvid så att de kan välja bort det - eller att de tänker att det ju faktiskt bara handlar om nio-tio dagars prövningar och tar det som en kulturell erfarenhet och tar seden dit de kommer.

Och... hur roligt skulle det vara att resa om allt bara var precis som hemma? Är det inte just olikheterna och allt det nya som gör att varje resa känns som en möjlighet? Som att en dörr öppnas och åtminstone för en stund får man kliva genom den och se vad som finns på andra sidan?

(... och ibland inte.)

Utan att göra någon vidare koppling till just våra elever kommer jag att tänka på alla som tycker att människor som av olika anledningar flyttar till Sverige bör ta seden dit de kommer. Inordna sig i ledet. Anpassa sig. men hurdana är vi själva när vi möter världen utanför våra gränser? Har vi inte också en tendens att vilja ha saker och ting som hemma, många gånger? Det är lätt att säga "tulipanaros" - men svårt att göra en. Har jag hört.

(York Minster)

Fast att engelsmännen kör på fel sida vägen - det borde de ändra på... ;-)

Idag ska vi tillbringa dagen i Hull - staden alla verkar ha glömt. Vi ska besöka en fopollsarena (bör särskilt intressera våra fopollsspelande och/eller ekonomistuderande elever) och ha några timmars fri tid innan vi besöker The Deep som lär ska vara att fint akvarium. Jag får nog anledning att återkomma i detta.