syttende mai

Fan vad jag är trött på fiskmåsar. Hur står Scarboroughborna ut, egentligen? Det är ett kacklande och ett skitande utan dess like. Stora och fula är de. Inte alls som den pyttelilla, nästan lite ulliga fågeln vi såg igår kväll, där den stretade med en humla (eller liknande) som den fångat) i skydd av en buskig häck. Först trodde jag det var en liten hasselmus tills jag kom närmre och såg att den hade två ben och stjärt. Patric, om du läser detta, någon gissning? En pytteliten fågel som ser ut som en hasselmus?

(Det här är i alla fall havsanemoner och en nemofisk...)

Och så känner jag mig en smula sliten. Igår stannade stegmätaren på 14976 steg. Det är nog ungefär detsamma som i tisdags. I måndags bör det ha landat på ca 26-27000. Och det är gott om uppförsbackar här. Men jag är samtidigt glad för all gratismotion jag får. Härligt! Och jag börjar redan känna att det blir allt lättare (eller åtminstone mindre tungt) att gå de knappt femtio branta trappstegen upp till mitt rum. Med tanke på min målsättning att palla springa en mil i september känns det fint.

Och det blir mer gående idag: Först en tur över The Moors till Robin Hood's Bay (ljuvlig pärla) och sedan vidare till Whitby Och så ner till Goathland varifrån vi ska åka tåg (draget av ånglok) till Pickering. Stationen i Goathland är känd för alla fans av Harry Potterfilmerna eftersom det var där man filmade alla scener som utspelar sig på stationen i Hogsmeade. Och på alla ställen, utom möjligen just Goathland, ska vi gå och gå och gå. Heja benmuskler!

När vi är tillbaka i Scarborough ska Roland, Susanne och jag på ett geocachingevent. Det kan ju bli najsigt att mingla med engelska geocachare, tänker jag.

I övrigt är jag så upptagen att jag inte hinner tänka på så mycket mer än det som händer just här just nu. Rättning av ettornas nationella prov, sluttentamen i religion, muntor av alla de slag, husförsäljning och whatnot får anstå. Det enda jag hinner tänka framåt handlar om direkt angenäma saker. Och så saknar jag ju min älskling, förstås.