sömnen

(South of South Beach)

Gårkvällens promenad blev skön. Vinden har avtagit och kvällen var inte särskilt kall. Neråt strandens tingeltangelgata mötte vi en del elever som strosade runt och uppåt stan mötte vi en del andra. Många verkade dock ha bestämt sig för att stanna hemma hos sina värdfamiljer och umgås med dem, eller se på film eller vad de nu kan tänkas ha hittat på. När vi kom hem någon gång före elva var även vi ganska möra och alla gick till sina rum direkt. En del av oss kanske snarare klättrade. Precis som förra året har jag och kollegan Roland fått våra rum på de allra översta våningarna och trappans branta lutning suger musten ur en. Fast det kommer bara att dröja ett par, tre dagar så har jag jobbat upp trappklättrarmusklerna. Hursomhaver somnar jag ovaggad varje kväll.

En sådan här resa ger nya perspektiv på det mesta. Och ett annat fokus. Jag varken hinner eller orkar hålla koll på sådant som är så viktigt för mig när jag är hemma. Ni vet, nyheter och debatter och andra bloggar och whatnot. Jag ser på nyheter här, istället, och vet till och med att ManC:s seger i söndagskväll var vanvettigt spännande och cool. Och så längtar jag till min älskling. Honom tänker jag väldigt mycket på. Saknar.

Idag ska vi till York. Första stoppet blir ett besök på York University. Förra året fick vi också besöka en arkeologisk utgrävning där ett parkeringshus skulle byggas. Man kunde se tydliga lämningar efter såväl romerska som vikingatida bosättningar. I år är väl bygget i full gång. Men en tur till Jorvik Viking Centre blir det och en promenad uppe på ringmuren som omgärdar en del av innerstaden. I övrigt en hel del strosande. York är en stad som bara måste upplevas, med sina gamla skeva hus, vindlande smala gator och mysiga atmosfär.