Mitt inlägg är nr 17.
Till er, mina underbara, härliga levande elever!
Jag är lyckligt lottad! Jag som får möta er varje dag i min undervisning. Som får vara med några år på er resa genom livet. Som får lyssna till era tankar och idéer. Som får uppleva er nyfikenhet, lyssna till era frågor och se er finna svaren - i samarbete med varandra och med mig. Som får se er växa, utvecklas och fördjupas. Och som jag, med glimten i ögat, brukar säga till er: Jag har betalt för det!
Visst har vi dagar då vi inte når varandra. Gråtunga långdagar. Dagar då annat i livet kanske stör ut undervisning och inlärning. Dagar då jag önskar mitt dygn hade många fler timmar och min kropp kunde klonas till flera. Dagar då fokus ligger på kurativa samtal, konflikthantering och dagar då ni inte bara är mentalt frånvarande. Dagar då jag försöker dölja stressen för er. Dagar då jag ska hinna med allt det som ska ske utanför klassrummet och mellan lektionerna, men så väl hade behövt lägga precis all min tid på er - på samtal, undervisning, förberedelse, efterarbete och reflektion. Dagar av möten, dokumentation, fler möten och mer dokumentation.
Men ändå... de flesta dagar är dagar av tankar och idéer som möts. Dagar då vi samlas kring ett innehåll som rör och berör oss alla och som förhoppningsvis stimulerar och utmanar. Som skapar en lust att lära mer. Dagar då vi samtalar med varandra, då vi når varandra fullt ut och era frågor visar att det där fantastiska som är lärande sker. Ja, ibland har vi till och med dagar då vi glömmer tid och rum och lektionstiden tar slut och när jag påpekar det så säger ni "Mmm..." och vill i lugn och ro avsluta det ni håller på med. Sådana dagar.
Vi kommer ofrånkomligen till en punkt där våra skolvägar skiljs åt - men inuti mig lever ni alla kvar! Tack för allt jag får ge er. Tack för allt ni ger mig.
Jag har helt enkelt världens bästa jobb.
Och nu lämnar jag över stafettpinnen till Elisabeth Landström!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar