Ibland liksom bara en vaknar och saker och ting ligger på plats. Som om de sorterats under natten. Detta är en sådan morgon. Jag vaknade för trekvart sedan. Omtöcknad och groggy som vanligt, innan jag fått benen över sängkanten, men ändå glasklar över att jag nu måste ta tag i en del av mitt liv som fått driva omkring helt planlöst och urarta bäst det vill. Som i bästa fall handlat om en sporadisk återhållsamhet och en och annan promenad.
Men idag är tydligen Dagen då jag på ett mer strukturerat sätt ska ta upp handsken där jag tappade den någon gång i vintras. Dagliga raska långpromenader börjar jag med. Sedan blir det powerwalks och målet är att - om allt håller - kunna springa 10 km någon gång i slutet av sommaren. Om allt håller, alltså. Jag slutade ju springa för två och ett halvt år sedan när jag skadade en muskel ganska rejält. Nu ska jag vara ner försiktig. Sätta målet lika högt som då, men låta uppfyllelsen ta lite längre tid. Jag kommer inte att tråkblogga om träningen varje dag, men då och då lär det väl antagligen blänka till. Om inte annat så för att lägga lite press på mig själv.
Och det kunde ju inte börja bättre! Soligt och fint ute, om än lite svalt. Två plusgrader. I garderoben: mina älskade springskor. jag ska ställa fram dem i hallen innan jag går till jobbet. Påminnelser is da shit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar