onsdag 3 juli 2013

flygplatsen

Tveksamt om det blir något Sth för mig, i sommar...
Inre dialoger? Njäh... inte här inte. Min kropp skriker vanligen i protest om jag går emot vad den vill. Den bråkar högljutt genom att ställa till det med ryggen eller ett knä eller bara (?) huvudet. Idag lyckades jag vakna i tid trots att telefonen lagt av (jag var lite optimistisk beträffande batteriets förmåga att räcka). Jag klev upp direkt och det gillade inte kroppen. Så nu känner jag mig stel i ryggen och fingrarna och hjärnan vill inte riktigt komma igång. Kroppen hade ju velat att jag skulle ligga kvar, somna om och inte hålla på och gå upp och ha mig.

Kanske är det lite Kattens förtjänst att jag vaknade i tid, för han höll på och försöka väcka mig en lång stund långt innan det var dags att kliva upp. Hur jag vet att det var för tidigt? Elementärt: jag sätter på radion och är det fortfarande bara en trist ton och inget prat är klockan före halvsex - och så tidigt går inte ens jag upp...

På radion pratas det om Edward Snowden som nu gör en The Terminal på riktigt (även om jag vill minnas att filmen hade någon form av verklighetsbakgrund, väl?). Det kostar på att vara en visslare och jag beundrar hans mod att göra det. Jag avundas honom inte, däremot, när det gäller kylan han verkar ha hamnat i...

Onsdag idag, alltså. Semestern känns nu så nära att jag nästan kan röra vid den. Jag kan inte minnas att jag någonsin längtat efter ledighet som jag gör nu. Men så har jag inte haft någon längre ledighet på ganska länge. Förra sommaren började jag ju på ett annat jobb och jobbade nästan hela juli och in i augusti tills jag återvände hit och fortsatte jobba. Det känns nu. Det känns i kroppen och det känns i hjärnan. På humöret. Tröttheten sätter mitt annars ganska goda humör ur spel. Jag blir avslagen och lite... ointresserad. Men snart blir det vila och återhämtning!

Själen ska få återhämta lite redan idag, för efter jobbet blir det hundrunda med Annhelen igen. Knata omkring i en riktig skog, över knöliga rötter och stenar, uppför små backar och över fästingparadis till gläntor ger mycket mer energi än det tar! Lägger en därtill de sköna samtalen med A. så blir det rena vitaminboosten!

Ni vet sådana där öronmaskar jag skrev om häromsistens? När jag är ute och går, långt och fort, dyker den här upp väldigt, väldigt ofta:



4 kommentarer:

ming wan lee sa...

naturpromenader är bästa humörboosten! jag vet ;)

magda sa...

Ja, det är snudd på magiskt!

ANNA sa...

Den där låten fastnar i min skalle rätt ofta med, fast bara ett par fraser ur den.

magda sa...

Jag får med heeeela. På repeat, då... :D