tack, himlen...

Jag vaknar första gången, när det fortfarande är kolmörkt ute, av regnsmatter mot sovrumsfönstret. Då är det extra skönt att komma på att det ju är lördag och så krypa lite längre ner under täcket, bara. När jag vaknar nästa gång är det ljust ute och regnet slår hårdare mot fönsterblecket. En liten stund ligger jag kvar och lyssnar på Kråkvinkel innan jag går ner i köket, på bara fötter, och fixar kaffe. Medan kaffet puttrar klart går jag ett varv i mitt hus och liksom bara... tar in det. Blir påmind om hur gott jag trivs. Ser en och annan småskavank att åtgärda men känner ingen stress. Jag ska ingenstans. Jag ska bo här ett bra tag till, tror jag.

För idag hade jag planer på höstgrävning och annan trädgårdsstädning. Just grävandet får anstå tills det blir torrare men övrigt pysslande låter sig nog ändå göras. Och så har jag ju åtta äpplestolar att börja jobba med... Jag har fortfarande inte kunnat bestämma mig för hur jag ska göra med bordet som hör till dem. Kanske ska jag ändå använda det? Kanske blir det trångt med åtta stolar runt mitt nuvarande stora bord av björk? Ni ser... jag har ganska små bekymmer att brottas med. Egentligen. Och jag tycker det är lite småskönt att kanske "slippa" gräva just idag... Tack, himlen, för att du öppnar dig!

Just nu på Lundströms bokradio: Laura Ingalls Wilders böcker om det lilla huset i skogen (och senare på prärien). Som jag älskade de böckerna när jag var barn. De som enbart sett den präktiga teveserien brukar inte fatta hur jag kunde älska böckerna så mycket. Men som alltid vinner böcker över filmatiseringar. Nu föreligger de tydligen i nyutgåva. Jag skulle vilja ha dem. Läsa om dem. Med en vuxens ögon.

Och om jag inte sagt det redan tidigare... Katja Kettus Barnmorskan vill jag läsa! Den ligger i min bevakningslista hos Bokus och jag hoppas den är här snart!

Hey Brother - Avicii

PS. Jag är med i andra urvalsomgången (förstelärare).