Bra sömn i natt. Goda drömmar (jag minns bara känslan av dem, inte innehållet). Vaknade vid halvsex. Satte på radion tysttyst. Somnade om. Och lät mig sova till halvsju. Nästan sovmorgon, ju. Känner mig lite seg i kroppen men är garanterat feberfri.
Tänker på en film som cirkulerade på Facebook igår och som också kommer att utvecklas kring i kvällens Uppdrag: Granskning. Och jag tänker att förutom att det är så sjukt att det nästan känns overkligt så finns de överallt, de där männen. De hatar inte bara på nätet; de hatar överallt och de hatar kvinnor generellt. Fast de skulle inte erkänna det. De skulle möjligen sträcka sig till att medge att de hatar någon enskild kvinna som på något vis inte är som de förväntar sig. Men hatet... det finns där. Dessa män känner sig så hotade av att kvinnor uttrycker en åsikt, som inte stämmer överens med deras egen, att de inte drar sig för att komma med hot om sexualiserat våld och ond bråd död. Sverige 2013. Längre har vi alltså inte kommit.
Nu vill jag se Riktiga män rasa emot detta. Vägra tillåta. För så länge enbart kvinnor reagerar - och agerar - får dessa mentala kalhyggen tyvärr luft och kan fortsätta med sitt hat.
2 kommentarer:
word.
Hat innebär så mycket mer än grova ord och tillhyggen, hatet sträcker sig ut i samhällets alla organ och genomsyrar genom språket våra tankar och handlingar, lagstiftningen och formerna för hur vi skall förhålla oss till varandra. Jag önskar jag har fel när jag säger att samhällsklimatet har hårdnat och att det har blivit allt viktigare att hävda sin egenart genom att enträget se identitetsgränser istället för likheter. Genom att markera ut sexuell läggning, kön eller härkomst gör man det enkelt för sig. Livet målas upp i svart - vitt. Idag är det i allra högsta grad fortfarande heteronormen som regerar, eftersom normen vidmakthålls och underhålls som "normalt". Som ensamstående har du väldigt svårt att göra din röst hörd och om du lyckas...
Jag önskar också att du har fel. Men du har... rätt.
Skicka en kommentar