I Lundströms bokradio berättar Maria Sveland om hur hennes överfallslarm fungerar. Och hon är, till skillnad från mig, i stort behov av ett sådant larm. Hon bär det med sig överallt, ute och hemma i sitt eget hem.
Jag läste hennes Bitterfittan för några år sedan. Den skulle egentligen bli en reportagebok, men kom att bli en roman i stället och genom detta kunde Maria S på ett mycket tydligare sätt lyfta de frågor (svårigheten att leva ett jämställt liv... inte minst när barnen kommer) hon ville uppmärksamma. Skönlitteraturen har den fördelen, när den är välskriven. Sedan läste jag Att springa. Om två flickors sista sommar innan högstadiet. Om övergrepp, om vuxna som inte vill se och om att ställa sig på de utsattas sida. Alltid.
Nu är hon aktuell med Hatet, en "bråkig debattbok" om just... hat och hot. Det hat och de hot som många kvinnor och feminister i offentligheten utsätts för. Jag tänker att jag ska läsa den.
Inget inlägg utan bild... och hur är det egentligen med alla de där bilderna som flyter omkring på Facebook och som delas av tusentals... vem äger dem? |
Därför: mera kaffe och sedan lite stickning och kanske något bra att lyssna på!
Vad gör ni idag?
1 kommentar:
När de (ca. 30) sitter där rusar Maria Sveland in med ett antal (ca. 50) sympatisörer och hotfullt anklagar alla för ett antal saker, främst att vara emot feminismen. Att hon nu skrivit en bok om hat mot främst kvinnliga feminister är kanske den mest tydliga dubbelmoral som jag sett. Och media hänger på utan att göra research och utan att ifrågasätta hennes eget agerande.
Jag tycker det är mycket märkligt men kanske inte så förvånande.
P.
http://genusnytt.wordpress.com/2012/03/06/feministisk-invasion-pa-jamstalldistisk-pubtraff/
Skicka en kommentar