Ni vet den där skeva blicken i ögonvrån när en är på väg någonstans. Ute i periferin, nästan utanför synfältet, tycker en sig se något. En stannar till, vrider på huvudet och inser att det är något helt annat. Ändå stannar bilden av bilden på näthinnan.
På väg in i personalrummet häromdagen såg jag en svastika på dörren till konferensrummet. När jag tittade närmare såg jag att det egentligen var ett salsschema. Med lite olyckligt placerade positioner. När jag bad ett par kollegor se efter såg de bara... schemat. Tills jag berättade vad jag uppfattat det som. Då såg de det också. Och fortsatte, som jag, att se det.
 |
| Visst?! M. Ronnby CC |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar