som en fysisk lättnad

Att dra fram papper och plastförpackningar och wellpapp och en miljard värmeljuskoppar och gamla tidningar och vinterns skörd av tomma pelletssäckar (prydligt inknölade i varandra), stuva in alltihop i bilen tillsammans med en kasse tomglas och glasburkar, en kasse PET-flaskor och en gammal gryta och sedan köra iväg till miljöstationen och ordentligt hiva allt i därtill avsedda containrar känns som en härlig katharsis. Jag kommer på mig med att le för mig själv och nynna en liten stump (Beatles).

Jag belönar mig med en runda inne på secondhandbutiken och hittar ingenting. Absolut ingenting. Utom en söt pojkskyltdocka och en holländare med ett ganska trevligt utseende. Han (holländaren) har spanat in en tunna med gamla skidor. Det är faktiskt just en sådan dag som skulle vara trevlig att tillbringa ute i ett skidspår (som inte går för mycket upp eller ner), med varm choklad och apelsiner. Kanske är det hans plan?

När jag ändå är ute och rastar bilen kör jag inom affären och pantar PET-flaskorna och köper knäckebröd och broccoli. Postar ett brev och hejar på en vän. Hon ser pigg och glad ut och det smittar av sig på mig.

Men... jag glömmer tulpaner. Jag skulle ju köpt mig en dubbelpack tulpaner. Jag ska göra det imorgon. En riktigt färgsprakande symfoni av växtvärldens bästa humörhöjare och förebådare av våren! En klen tröst är att badrummet är renskurat nu och att Huset är dammsuget.

Skyltexemplar. M. Ronnby CC