kälmah t o r

Strax efter tre kommer jag loss från jobbet och kör direkt till Kalmar. Stoppar i Nybro där ÖoB har redigt snygga terrakottakrukor, så jag köper ett par. Jag tror jag kan ha köpt en campingstol till festivalen också - det var nog därför jag smet in där. Tror jag, då. Jag litar inte riktigt på mig själv en vecka som denna. Sedan vidare med SAABen mot Kalmar, en färgfirma och IKEA. Äntligen, äntligen fick jag mig köpt en ny stor gryta i stället för den jag slängde i vintras! Vad mer? Hm. Ett par lila plädar och ytterligare några terrakottakrukor. Typ. Jag vet inte... men en sen fredagseftermiddag verkar vara helt rätt tidpunkt för en dylik expedition. Inga köer, lugnt och fint.

Så hemåt igen i motsol. Någon mil utanför Kalmar doftar rapsfälten så sött att doften nästan blir kväljande i värmen. I bilstereon sista kapitlen av Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz. Kanske är det så att den mjuka, sistamajkvällen är en välbehövlig motvikt mot den sorg, ondska, vrede och förtvivlan som Göran Rosenberg skildrar.

Jag låter grejerna stå kvar i bilens bagageutrymme. Jag tar det imorgon. Just nu orkar jag faktiskt inget mer. Förutom att dra på Rodriguez på stereon, slänga in en stor bakpotatis i ugnen och softa på altanen med ett glas vin. Det gör jag just nu. När det blir för svalt i kvällbrisen drar jag mig inomhus, tänder några ljus och kryper ihop i soffhörnet med en film.

I Wonder - Rodriguez