Jag är kluven till det här med tankens kraft - eller kanske definitionen på det? Jag är fullständigt övertygad om att jag ständigt påverkar mitt liv, mina fram- och motgångar, mitt mående genom mina tankar. Samtidigt köper jag icke flummet om att "tänka positivt" och att en kan få allt bara en tänker positivt och visualiserar hur en redan står där, i mål, med sin dröm och att om en misslyckas med något har en bara inte tänkt tillräckligt positivt.
För mig handlar det dels om hur jag ställer in mitt mindset och dels om det slitna talesättet "det är inte hur en har det, utan hur en tar det". När det gäller mindsetet har jag den inställningen att det helt enkelt inte finns något som är omöjligt om jag verkligen vill. Men också att en måste sätta realistiska och verklighetsförankrade mål. Jag har exempelvis inte som mål att lära mig arabiska på 6 veckor. Eller sätta världsrekord i någon längre löpdistans. Däremot skulle ett realistisk mål kunna vara att "om två år ska jag kunna prata, läsa och skriva på arabiska så att jag kan kommunicera obehindrat" eller "om sex månader ska jag springa en mil på en timme". Ja, ni fattar...
Ett exempel ur verkligheten är ju hur jag en dag bestämde mig för att jag ville göra något helt annat med mitt liv (som vid den tidpunkten var fullständigt bedrövligt). Jag bestämde mig för att om inte situationen förbättrades skulle jag skilja mig efter ytterligare två år. Jag bestämde mig också för att komma i fysisk form. Samt byta bransch. Två år senare gjorde jag mitt livs lappkast: sökte in till lärarutbildningen en månad innan terminsstart (och kom in tack vare en återbudsplats!), sa upp mig från mitt arbete och inledde skilsmässoproceduren. De följande 4½ åren var ingen promenad i parken, med två hemmavarande barn, högt tempo på högskolan, extremt ansträngd ekonomi (omskrivning för att vi levde under existensminimum), städning tre kvällar i veckan (liksom alla ledigheter) och ett löfte till mig själv att aldrig ens få en påminnelseavgift för en för sent inbetald räkning - än mindre hamna hos kronofogden vilket min ex-man och hans revisor profeterade om i bodelningen. Att jag efter avslutad utbildning skulle få ett arbete kändes fullständigt självklart. Och... ni som känner mig vet att jag exade 2006 och hade ett heltidsvikariat redan innan jag fått ut min examen, Att jag sedan fick en tillsvidaretjänst (för att jag var flyttbar). Att jag - viktigast!- fick med mig barnen på denna livsresa så att de är glada och stolta över de vi, gemensamt, åstadkom.
Varför skriver jag nu om detta? Patrick rekommenderade mig en bok igår. När han nämnde titeln studsade jag till: Think and grow rich (av Napoleon Hill). Taggarna utåt. Jag vill inte bli pådyvlad ännu en magisk självhjälpsbok (jag avskyr dem) och jag vill inte bli rik (eller jo.. jag tackar inte nej till pengar, det vore ju korkat... men det är helt klart inte ett mål för mig). Men han förklarade att det inte alls handlar om pengar utan om att ta och ha kontrollen över sitt liv. Om en slags livsfilosofi. Om att lära känna sig själv. Att kunna sätta upp mål och nå dem. Att bossa över sitt eget liv. Så den läser jag nu. En kort stund igår kväll, innan jag föll ner i medvetslösheten, och en kort stund på morgonen. Den handlar om success consciousness alldeles oavsett vilka mål en har. Att en skapar sitt eget liv. För en existentialist som jag känns det smått oemotståndligt - om inte annat för att få någon slags bekräftelse.
Nu är det dags för frukost. Sedan blir det muntliga examinationer hela dagen. Sol, blå himmel och nästan ingen vind. Det finns givetvis saker en aldrig råder över... men jag kan bestämma att det ska bli kul att prata med alla våra elever och att en dags mindre promenerande gör gött, det också. Typ. ;)
2 kommentarer:
känner igen mig i mycket och har funderat på inlägget idag. Hur vanligt är det inte att hellre glorifiera tristessen och glåmigheten i ett "tryggt" liv än att ändra riktning och ifrågasätta vanlighet? Hur normalt är det egentligen att värdera livet efter banklån och avbetalningar, eller att låta ett heltidsjobb och giftermål, baserat på att upprätthålla en viss "social standard" inkräkta på ditt inre liv, ditt inre väsen....?
Och vad är hög standard... ;) kram!
Jag tänker alltid att det är stort det du har gjort. Att hoppa, att göra det som behövs när man väl är i luften, även i motvind. Intressant att det finns en bok om det.
Skicka en kommentar