peppar, peppar

Jag är aldrig sjuk. Alltså... nästan aldrig. Eller kanske ska jag säga nästan aldrig sjukskriven, vilket ju är en annan sak*? Jag menar... det finns ju Panodil Zapp? Men ibland tycker jag det verkar mysigt att vara hemma och vara sådär lagom krasslig så en orkar ligga i soffan under gosiga filtar och se på teve, dricka te och läsa lite. Så när jag vaknade om, vid halvelva, och både såg och hörde regnet smattra mot fönstren bestämde jag mig för att den här söndagen ska få bli en sådan sjukdag - fast jag inte alls är sjuk, bara seg och lite... motvillig.

Jag har alltså omgrupperat mig till vardagsrummet med kuddar, filtar, radio, teve, lite schysst läsning och en kanna te. Ute är det svalt, grått och blött. En skön söndag. Särskilt för en [hyfsat] frisk person som jag!

Teatime!

Om någon annan känner för att grotta ner sig i något mysigt rekommenderar jag vad jag just nu kollar på, nämligen det här. Brittiskt, språkligt, gnälligt! Underbart!

Plaistow Patricia - Ian Dury & The Blockheads

*Jag hade iofs någon slags flunsa i jan 2011 och då var jag riktigt galet sjuk i två veckor, och fick taktikäta panodil för att ens orka krypa ut till toan... åka taxi till vårdcentralen... orkade inte se på teve... bara lyssna... blev uppvaktad av Annhelen och Catharina med kycklingsoppa, handling och dylika omsorger.