lördag 11 maj 2013

vackert sagt

Jag ligger i soffan och blundar och lyssnar till en repris om Sven Lindqvist, på teve. Han säger så vackert om ensamheten...

Det är om ryggen man känner saknad.
Framsidan håller nog masken.
Ansiktet kan, 
om inte annat, 
träffa sig självt i spegeln.
Det är nacken som är ensam.
Magen kan man ta i famnen,
och rulla ihop sig om.
Men ryggen blir kvar,
ensam.
Det är därför huldror och djinner 
framställs 
med
urholkad rygg.
Ingen trycker någonsin sin varma mage
bakifrån, 
mot dem.
Där arbetar i stället ensamhetens håljärn.
Ensamheten möter man inte.
Den kommer bakifrån
och hinner upp oss.

(Källa här.)


Inga kommentarer: