Vissa kvällar kommer känslan från förr tillbaka. Den där jag känner att jag står vid kanten av floden och den bara rinner förbi mig. Som att allt som händer sker någon annanstans. Som att festen pågår för fullt, men jag inte är bjuden. Det lite vemodiga kvällsljuset gör sitt till.
Jag tar tag i mig själv och lagar en enkel pastamiddag. Serverar mig ett glas vin till. I skymningen tänder jag ljus och läser en god väns texter. Han har föreslagit ett samarbete och jag tycker det låter utmanande och spännande.
Jag slipar lite på planer för den närmaste framtiden. Låter konturerna bli skarpare. En älskad unge på besök. En fest med sköna vänner. En vandring, eller kanske två. En festival. Arbete. En skrivarhelg.
Pratar en stund med en slags vän. Om allvarliga ting. Och sedan pratar jag med fina Malin en stund. Om det mesta.
Inte ensam. Avskild.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar