plötsligt...

Helt utan förvarning slår tröttheten till. Tröttheten och hungern. Det är för tidigt att gå hem och för sent att gå och köpa mig något att äta. Snart är dagens alla lektioner slut och sedan ska ett par salar slås ihop till en och möbleras inför morgondagens nationella prov. Det är ändå skönt att gå hem och veta att allt är förberett och att jag kan skynda långsamt med morronkaffet.

I min blygsamma serie om vad, och hur, en kan ta ansvar för sitt eget lärande har turen idag kommit till att exempelvis vara medlem i en ämneslärarförening. Jag är medlem i FLR (Föreningen för lärare i religionskunskap) och med jämna mellanrum erbjuds jag intressant läsning i form av den lilla tidskriften Religion & Livsfrågor och årsboken, som tematiskt beskriver något aktuellt område. Tar jag vara på erbjudandena, läser och reflekterar - och kanske hittar ingångar till min egen undervisning - så är det ju också en form av lärande.

Vid den här tiden i morgon är jag i Värmland.