folkspaning

Jag väntar på Göteborgs central. Tågstationer är magiska platser. Ekande stengolv, smatter av klackar, väskhjul som mullrar och utrop om avgående tåg. Mobiltelefoner, laptops och kaffemuggar. Vackra, fula, alldagliga, smala, tjocka, vita, bruna, svarta, uppklädda, påklädda, lättklädda människor ilar omkring. En del strosar sakta och några, som jag, som sitter stilla och bara tänker, drömmer och iakttar. Möten och avsked. Ensamseglare.

Ett long distance call över en flat white. Längtansprat och fina om- och påtankar. Tåget rullar ut och resan fortsätter. I första klass.

Men åt fel håll.