en välbehövlig promenad

Ingrid smsade mig för att kolla när vi skulle ses för en pedagågisk promenad, direkt efter att jag avslutat mina lektionspass. Jag hade så lite lust. Sista lektionen blev inte alls vad jag hade tänkt mig och jag hade tappat lusten till det mesta. Men jag svarade henne att vi kunde ses om 10 minuter och hur eller hur kom vi oss alltså ut på en rask eftermiddagspromenad och sällan har jag så väl behövt den och dessutom blivit belönad för att jag inte backade ur.

Vinden var frisk och så var också vårt samtal. Ingrid var lite ur slag hon också men allteftersom vi lade kilometrarna bakom oss lyfte livsandarna så att vi, när vi kom tillbaka till utgångspunkten nere vid Bjurbäcken, var både rödkindade och lättare om hjärtat. Nu kan jag jobba någon timme till!

Promenad som terapi, alltså. Najs.

A room with a view. 2012-10-03. 15:20