hur nära kan man gå?

Inget Lundströms bokradio idag men väl Kulturradion: när fiktion tas för verklighet - vem vågar då skriva en roman? där Mia Gerdin intervjuar bland andra Jonas Malmborg och Susanna Alakoski. Huvudfrågan är hur "nära" en vågar skriva eftersom läsarna tenderar att tro att de de läser är sant... hur mycket en kan skriva om sig själv utan att i allt för hög grad lämna ut sin omgivning. Jonas Malmborg har skrivit Fältöversten (som jag inte har läst än), som handlar om några ungdomars liv kring Karlaplan i Stockholm, och hur de ständigt sviks av vuxenvärlden. Vid en författarträff fick han massiv kritik av många som bor kring Karlaplan (ja, rentav bodde i kvarteret Fältöversten när romanen utspelar sig) och som tyckte att han smutskastat deras kvarter och dem själva och de undrade om allt var sant. Jonas Malmborg har tydligen hållit sig oerhört nära verkligheten i sin text. En av de saker han fick kritik för var att han valt namnet på ett befintligt bostadsområde. Kunde han inte lika gärna ha valt ett fiktivt namn? För egen del tycker jag att det var ett genialiskt drag eftersom enbart titeln skänker romanen ett starkt drag av realitet. Jag vill läsa den. Jag ska läsa den.

Susanna Alakoskis Svinalängorna har jag inte läst, men jag har hört den som ljudbok, liggandes i sommarsol på heta, lite avskilda klippor vid Drevviken. Hon skildrar ju en uppväxt i ett fattigt Sverige och använder sig helt klart av erfarenheter från sin egen uppväxt. Till skillnad från Jonas Malmborg har hon ofta mött positiva reaktioner från många av läsarna. Men hon har också valt att inte använda folks riktiga namn i de fall hon använt en verklig person som förebild för sin karaktär, just för att det viktiga, för henne, inte är att peka ut en särskild person utan vill skildra känslor och händelser. Till exempel hur ens psyke och känslor kan påverkas av våldsamma händelser en har upplevt.

Nu vill jag verkligen, verkligen inte jämföra mig med någon av dessa två erkända författare, men när det gäller  Boken så har jag låtit en nära vän läsa den så långt jag har hunnit och för ett bra tag sedan la jag också ut tänkbara inledningar till den och lät bloggläsarna fundera över vilken inledning de föredrog och genast började några som läst mena att de kände igen karaktärerna... Oh well... Nu är det ju så att jag använt mig av en del egna erfarenheter, kokat ihop dem med andras som jag fått berättat för mig, eller läst om och givetvis har personerna i boken drag av människor jag mött i livet men mer verkligt  än så är det inte... Så... en del är ur mitt eget liv (men inte nödvändigtvis något som huvudpersonen gör eller är) och en del har verkligen hänt, men troligen inte här och möjligen inte mig.

Just sayin'...

"Det må vara att allt jag berättar inte är alldeles sant, men allt har jag upplevt" 

- Kjell Johansson