nostalgistänk och en jävla motvind

Vi lämnar snöflingorna som plötsligt yr ner i Byn och kör mot ett soligt Karlskrona. Parkerar mitt i staden på det stora torget och promenerar omkring i staden. Så många minnen. Parken där Matilda tog sina första steg... Lennarts konditori där vi brukade fika... Badplatserna på Saltö och Dragsö dit jag cyklade med Matilda bakpå cykeln...öarna... holmarna... varvets långa mur... Rosenbom som flickorna var lite rädda för... huset vi bodde i när Jenny föddes... det andra... där Johanna föddes... Nättrabyån... Ångbåten Axel, som ännu sover sin vintersömn... Björkholmen med sina små vinda och skeva båtsmanshus...

Björkholmen, Karlskrona

Min vägg, Emmaboda... (Gunnar Fohlin)

... och den förbannade vinden... att kunna gå runt ett kvarter och ha en snål, elak motvind precis hela tiden... den minns jag också nu...

Vi besöker marinmuséet... drar in doften av tjära bland tackel och tåg... jag faller i trans över fullständigt underbara fartygsmodeller... (jag vill pröva om de kan segla!)... i museibutiken köper jag en tusendels kabellängd... slaget på beting/kronhjul i repslageriet på Lindholmen, treslagen tjärad (ÅH! doften... jag ska sniffasniffasniffa...) hampa, sydda taglingar...

Livet ombord var hårt, hungrigt och skitigt. Soldaterna dog snarare av sjukdomar och elände än för fiendens hand... Nu är en annan tid och en kan bara i fantasin föreställa sig hur det kan ha varit då... och för familjerna som var kvar hemma... inte veta... kanske aldrig mer ses...


Ett samtal skjuts upp... snart kväll... kanske... då..?