Jag känner igen mig. Och jag tror faktiskt att jag kan hålla med henne om det. Jag tror på människans inneboende vilja att göra det som är rätt och bra, likaväl som vi vill lyckas, vill bli sedda och få en erkännande klapp på huvudet - rätt om den kommer från en själv.
Lite sent att tukta äppelträden nu... |
Annars är det dramatik här i kvarteret just nu. Här syns ju aldrig några katter (även om jag ibland ser spår i snön av en, vid min kökstrapp) och nyss var det plötsligen två som spatserade nerför gatan. De gick på varsin sida och stannade hela tiden och spanade på varandra. Efter en stund kom de tillbaka. Den ena slank in och gömde sig bakom en grindstolpe och den andre struttade stelt och smått smygande efter, med lite sura jam. Först trodde jag de var två antagonister, men så kom jag på att det troligare handlar om någon slags frieri. Åh... The Twisted Sisters of Mercy hade regerat i dessa kvarter...
... och det är söndag. Det är sovmorgon och ledighet och sol på en oändligt blå himmel och inga planer och frihet. Dessutom är det från och med idag sommartid, vilket känns rätt okej ändå - om än lite märkligt med tanke på att det inte ens har blivit vår än...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar