första dagen

Skolstartstider. Jag minns inte min egen skolstart men har fått berättat för mig att när Fröken avslutade uppropet med att fråga om det var någon som ville något så räckte jag upp handen och sa att jag gärna ville stå där framme där hon stod och sjunga När lillan kom till jorden. Det fick jag. Hm.

Mina barns skolstarter minns jag dock. Jag minns deras stora leenden, med söta gluggar där mjölktänderna trillat ut, deras nya kläder och noga utvalda skolväskor. Jag minns ljuset i deras ögon, den skuttiga, pirriga förväntan och glädjen när de fick ta med böcker och grejer hem för att visa upp. Allvaret med vilket de första läxorna gjordes.

Jag minns också mina egna förväntningar. Min förhoppning att de skulle fortsätta tycka om att gå i skolan. Att de skulle ha roligt med sina kompisar och att lärarna skulle se dem, stötta och uppmuntra dem i sitt lärande och välkomna dem. Varje dag. Jag hade höga förväntningar just på barnens lärare och ibland, men inte alltid, infriades de - eller överträffades. Det är inte bara ett par av mina egna lärare jag minns med särskild värme - det finns en liten handfull av barnens också.

Så blev jag lärare själv. Och kom att uppleva läsårsstarten ur en ny vinkel. Pirret, förväntan och glädjen inför återträffande med kollegorna, mötet med de nya eleverna (och givetvis de "gamla"), planering och sjösättning av kurser och projekt. Alla dessa tankar på vad och hur jag ville arbeta - och så se hur det fungerade i praktiken. En av de många saker jag gillar bäst med att arbeta i skolan är just den årliga nystarten! Att få börja på nytt. Behålla en del av det som fungerade förra året men också få tänka, och pröva, nytt!

Och... som den bokälskare jag är... så gillar jag själva ordet... LÄS-år. Smaka på det! Ett år (nåja, nästan...) av läsning. Ljuvligt!