miscellaneous

Söndag, alltså. Jag stänger ute omvärlden ett tag till. Nyheter och sådant får vänta tills ikväll. Idag... nu... är det Mats och Jenny som gäller. Vi dricker kaffe, pratar och myser. Mats har hjälpt mig byta oljefilter och olja på bilen. Det var nog väldigt välbehövligt. Och mycket uppskattat. Han är helt fenomenal, min älskling, på sådana grejer. Liksom inte enbart kunnandet utan att han faktiskt tar initiativet och gör, också.

I bilen, just nu, lyssnar jag på Carl-Johan Vallgrens Havsmannen. Det är en märklig känsla att följa med i miljöbeskrivningarna och i princip veta vilka hus han beskriver, för att inte tala om vägar, kajer och staden... Det enda som känns lite sökt är tidsmarkörerna och en del av språket. När han till exempel inte nöjer sig med att berätta hur någon inte bara har Takanooverall utan dessutom benvärmare och Peter Panstövlar. Redan vid Takano fattade en ju att det är 1983... Det finns flera exempel på när han helt enkelt blir övertydlig. Och språket, då... När den fjortonåriga Nella, och i viss mån även de andra unga, pratar känns språket inte trovärdigt, helt enkelt. Det spelar ingen roll att "Professorn" är en av Nillas goda vänner - sådär pratar inte fjortonåringar, vanligen...

Men i övrigt är det en ruskigt vacker, grym och fängslande berättelse om kärlek och brustna förhoppningar. Om svek bortom det tänkbara och om både yttre och inre landskap jag kan känna igen mig i. När jag gick i högstadiet gick skogstorpseleverna på samma skola som jag - Tångaskolan. det är inte en tid jag längtar tillbaka till - skogstorpselever eller ej...