skrivartankar

Jag hade ganska gott om tid att tänka och reflektera igår. Mycket fokus på arbetet av förklarliga skäl. Men också på annat. Mitt skrivande, framförallt. Vad händer egentligen? Varför ligger det nere? Varför tar jag inte och fortsätter där jag var i våras när jag gick på Kinas skrivarträffar och var både disciplinerad och taggad som tusan. Kanske är det våren och sommaren och flytten och det nya livet och universum och allting. Men det är en klen ursäkt nu när det går mot höst.

Jag har kikat efter skrivarkurser och liknande i krokarna, men har inte hittat något ännu. Det är naturligtvis lite tidigt för höstens kursverksamhet att marknadsföra sig. Eftersom jag tycker väldigt mycket om Kina och hennes sätt att handleda och inspirera har jag också mejlat henne för att höra om hon kanske har något helgarrangemang på gång under hösten. Det är väl värt resan att få hennes råd och tips!

Men tills jag hittar utifråninspirationen får jag helt enkelt ta mig samman, hitta min inre slavdrivare och börja skriva igen. Jag har ju ett pågående projekt och ett par ganska bra idéer om vart jag vill. Jag ska försöka avsätta tid. Schemalägga. Det borde väl gå?