öronsparare

När jag började ettan hade jag en ljusblå läsebok. I den figurerade bland annat två spinkiga, muminliknande filurer som hette Li och Lo. Trots att jag kunde läsa många år innan jag började skolan så gjorde läseboken antagligen ett stort intryck på mig. Jag minns bland annat den här versen:

Ditt och Datt

På månen satt

Ut på vägen går en katt

Bubbel, babbel får han höra

Så det värker i hans öra

Jag är så himla trött på att hålla telefonluren till örat hela tiden. I bilen använder jag alltid headset och hemma har jag mer och mer gått över till att använda högtalarfunktionen. Dels sitter jag inte och kokar ett öra och dels har jag händerna fria till stickning, skrivande och annat under tiden. Hur soft som helst!

Eller så är jag så skönt slut efter arbetsdagarna att jag inte orkar hålla i telefonen, bara..?