En arbetsvecka är till ända. Sextiofyra timmar i frihet hägrar. Sextiofyra timmar att njuta med Mats och med Pia. Vågar jag hoppas på att solen dyker upp även i morgon så att Pia och jag kan ta en skönt lång promenad i skogen? Så att vi kan grilla alla tre, ute på altanen, i morgon kväll? Så att Pia får se att myten om "sola i Kallsta" inte bara är en myt utan dagsens sanning? Så att våra livsandar kan lyfta och flyga en liten bit?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar