vettåetikett

Jag har en ny brevvän! Nej, men skämt åsido – så glad en blir när någon väldigt upptagen person tar sig tid till ett personligt svar! Jag mejlade igår:

"Hej! 

Jag ska på bröllop till helgen. Första bröllopet på över 15 år… Roligt även om klädkoden är synnerligen diffus: ”Klädsel: ja tack!” Hm… 

Men det jag tänkte fråga om handlar om själva festen… Då jag vet att detta kan bli en synnerligen bullersam och rolig tillställning och pågå långt fram på småtimmarna… Stämmer det att det är oartigt och ofint att som gäst gå hem innan brudparet? 

Med vänlig hälsning, 
Magdalena Ronnby”

Och svaret som kom samma eftermiddag:

”Ojojoj så löjlig klädkod - skämtsamhet i all ära, men där går väl ändå gränsen! Det kan inte bli fel om du klär dig på nivån Kavaj, i en fin sommarklänning exempelvis, eller festfin kjol och top, lika bra. 

Enligt gammal sed var brudparet först med att lämna sin fest eftersom hederspersonerna ska gå först - och det får man ju säga att brudparet är. 

Men då, förr alltså, ansågs brudparet vara så angeläget om att äntligen få del av äktenskapets fröjder att de två avlägsnade sig snabbt sedan de dansat ett par danser efter middagen. Därefter skulle alla de äldsta släktingarna gå hem innan de unga "fick" gå iväg. 

Men detta är gammalt och gäller inte alls i dag. Du går hem när du vill, utan att göra någon affär av det.

Vänliga hälsningar 
Magdalena Ribbing 
dn.se/etikett”

Och det där med ”löjlig” får stå för Dame Ribbing. Jag känner bruden väl och skrattade gott när jag såg klädkoden på inbjudan – och vet att brudparet blir glada om vi har kläder på oss, men ännu gladare om vi ansträngt oss och klätt upp oss på deras stora dag, vilket vi givetvis kommer att göra! Och inte tänker vi gå hem särskilt tidigt heller, såklart! Men om en inte frågar får en inte veta!