livets bok : med en doft av tjära

måndag 27 augusti 2012

med en doft av tjära

Jag tar tag i luggen och drar den under näsan. Drar in en svag, mjuk doft av tjära. Älsklingen hade köpt schampo från England. Något specialschampo som ska vara väldigt bra för till exempel irriterad hårbotten. Han beställde en flaska även till mig och jag har provat det nu på morgonen. Håret känns mjukt och lent och doftar, som sagt, gott. Huruvida det gör någon sus på min hårbotten återstår att se. inte så att jag har några jätteproblem, men dels tenderar jag att få nästan som eksem i den om jag har en stressig period och dels blir den extremt torr (och därmed irriterad) när den torra, kalla vinterkylan sätter in. Skadar väl inte att testa i alla fall, tänker jag.

Det har regnat rätt bra i natt men nu spricker himlen upp och lovar en ganska solig och fin dag. Inte för att jag hinner fundera så mycket på det, då... Just idag måste jag jobba länge. In tidigt (strax, alltså) och så avrunda med ett möte med en komvuxelev som ska läsa engelska på distans. Jag gör ett undantag idag, för att tillsammans lägga upp en studieplan, men kommer också att poängtera att min arbets- och fritid är lika viktig som någon annans - jag jobbar inte över för att någon annan inte vill ta ledigt från sitt jobb... Vi får helt enkelt jämka ihop våra intressen. Det brukar inte vara några problem.

Räkningarna betalda. Som alltid har jag en hård knut i magen innan det är gjort. Och en stor lättnad när det är gjort och jag ser att jag kommer att klara mig till nästa lön, i alla fall. Vi pratade om det igår, Mats och jag. Han fattade först inte varför jag känner så - jag har ju en stabil lön, ordnad ekonomi och järnkoll på utgifterna. Men det hänger ju kvar från studietiden då månadsskiftena alltid var traumatiska. Visst kunde jag alltid betala mina räkningar, men ofta hade jag inte många korvören kvar när det var gjort - och skulle fixa mat och annat till mig och två tonåringar. Jag tror det var då jag lärde mig koka soppa på en spik. Men vi klarade det, jag och de där sköna, lojala tonåringarna, och jag tror vi alla kom ur det hela lite starkare och medvetna om hur en faktiskt klarar mer än en tror.