De é mååååndag morron... och mitt hjärta känns så tungt... för att travestera Povel R. Huvudet är ganska lätt, men jag känner ett inre motstånd mot att åka till jobbet. Det är verkligen inget jag är van vid att känna. Jag skulle nästan kunna påstå att jag hade en lätt släng av söndagsångest igår, dessutom. Men jag är pro-aktiv. Minst sagt. Så jag tänker action. Handling. Det är så jag funkar. Vad det innebär återstår att se, men något blir det. Jag lär återkomma om detta.
Min fina älskling pysslar omkring och packar här. Han ska åka med goda vänner till Stenungsund för att sedan vara med och köra hem en ny båt, via Göta Älv och Vänern. Ett äventyr som nog tar ett par, tre dagar. Själv dricker jag kaffe, lyssnar på P1-morgon och kollar Johannas Wackenbilder på Facebook. Det ser ut som att de (hon, kompisen Marlene, Linus och kusinerna Anton & Adam m fl) haft en lyckad festival! Och... jag undrar om de sov som stenar i natt eller om de märkte av jordskalvet?
Idag, efter jobbet, ska jag in till stadsbiblioteket och låna mig en ny ljudbok. Helst engelskspråkig och allra helst brittisk engelska. Några tips, någon? :)
1 kommentar:
Peter Temple, Mörk kust, fast i original då.
Skicka en kommentar