villhöver

Det är hit man kommer när man kommr hem - Euskeferat

wherever i lay my hat

Fiskafänge i poolen.

Nu är jag här. Hemma. Jag tycker redan om det! Även om det känns konstigt, och lite väl tyst, att inte bo i kollektiv längre så känner jag att det här är bra. Ett eget hem, igen. Jag och katten, bara. Jag har redan fått ganska bra ordning på saker och ting och till helgen ska jag ta mig något glas vin och hänga tavlor. Det är trivsamt göra.

Och jag träffar la famiglia en hel del. Jag var där och hämtade Sixten i söndags och vi hängde lite på gräsmattan och Mike bjöd på morsdagspicknick med goda smörgåsar och alkoholfritt bubbel (en preggo och en chaufför),  igår var jag där och monterade ner min kökslampa och körde lite skräp till sopstationen, vi åt middag tillsammans och jag och Sigge hängde i soffan en stund och idag var jag med på sommarpicknicken på förskolan. På tisdag käkar vi middag här och Sigrun sover över till onsdag. Så, det är ju ingen risk att vi tappar bort varandra.

Jobbet är inte längre så kaotiskt. Det mesta är bedömt och sammanställt och jag har satt betyg i de flesta av mina kurser. Sedan återstår ju en del betygssamtal innan jag spikar dem, förstås. Men det pågår, det också. Jag ser en ljusning, helt enkelt. Överlever ännu ett läsår. I morgon ska jag och en kollega, med ett litet hus ute vid havet, åka ut dit, sätta oss med varstitt glas rosé, em god sallad och dra uppriktlinjer för ett intressant projekt som vi hoppas få gehör för. Ja, inte på arbetstid, givetvis, utan frampå seneftermiddagen. Känner jag henne rätt - och det gör jag - så blir det nog goda samtal om annat också. Som livet, till exempel.

Art For Art's Sake - 10cc

swooosh!

Helgen rann förbi i en grisblink. Men mycket har hunnits med här i huset. Vi har faktiskt kört från sju på morgonen tills vi däckat om kvällen, med plantering och röj och innefix och tvätt och IKEA och tillbakaflytt till nya köket och poolstädning och whatnot. Ja, vi har till och med hunnit med kaffe- och pannkakspauser och Sigrun har lekt i timtal ute. Nu ser det faktiskt ut som att det mest kommer vara i box tills fredagen då en del folk (mestadels la famiglia) anländer inför lördagens födelsedagsståhej.

Förutom allt detta blev det också av att köra in en vända till Ystad med bilen full av boklådor, handdukar och sänglinne, några lampor och andra pinaler. Jag tror jag kommer att trivas finemang i den där lägenheten. Den har en lugn och vänlig atmosfär. På tisdag hopps jag hinna hiva av ett litet lass igen.

Kort arbetsvecka väntar. Två dagar inne och en tredje hemma för att rätta uppsatser och sedan är det ju helg igen! Galet.

Nearly Forgot My Broken Heart - Chris Cornell

lättnad

Snart London, igen!

Jomenvisst. Nu har jag fått en lägenhet. I ett korsvirkeshus. På en liten gata/gränd med kullersten. I den allra äldsta delen av Ystad. Just så som jag drömde om och hoppades på, när jag bestämde mig för att ta jobbet och dra upp tältpinnarna. Själva lägenheten är fräsch, välplanerad och himla mysig. Där kommer jag att trivas fint. Inflyttning på senvåren. Livet tar lite fart, igen.

Jag hade lust att gå i skogen idag. Men svinkyla, snö och starka vindar gör att jag skjuter upp det. Mest för att det inte är så kul att köra bil, till närmaste skog, i sådant väder. Kanske imorgon?

St. Patrick's Day idag.

The Fields of Athenry - The Dubliners

hopp

And it goes on. And on. And...

I morse när jag vaknade tänkte jag att jag nog är deprimerad. Ikväll är jag inte lika säker. Men det kan bero på att jag har viss anledning att tro att det kanske lossnar på bostadsfronten, endera dagen. Och dessutom fick jag ikväll ett alldeles grymt erbjudande; att till enbart självkostnadspris (el, försäkring, vatten etc) fritt få disponera en god väns stuga på Öland, hela sommaren. Den ligger lite avskilt och bara ett litet stycke norr om Stora alvaret (JA! Vandra!!! Cykla!!!). Liten nog att bo i ensam, stor nog att rymma besökare. I andanom ser jag mig själv sitta där i det magiska kvällsljuset, i en utefåtölj, läsandes en god bok, drickandes ett glas vin och lyssnandes på naturen, bara. Ja, jag tackade ja, såklart.

Jóga - Björk

pk?

Madame Max Adolphe, warden of the death 
     dungeon Fort Dimanche. Female macoute, 
     right-hand woman of Papa Doc.
(Källa: latinamericanstudies.org/tonton)

I en annan tid kunde band på fullaste allvar ta sig namn med de mest skruvade konnotationer. Ponera att det idag dyker upp en grupp som kallar sig ISIS, utan så mycket som en glimt i ögat åt egyptiska gudomligheter, eller Pilkorsarna... Jag tror inte det skulle tas emot särskilt väl. Men 1971 kunde ett band mycket väl heta Tonton Macoute och komma undan med det - kanske med förklaringen att det också är ett voodoouttryck för liemannen. Kanske kan de det idag också? Tydligen har de, efter 45 år, plötsligt satt ihop en platta med en mix av gammalt och något nytt...

Hur eller hur snubblade jag över plattan sådär som en ibland gör när en letar efter något helt annat på YouTube och kanske var det just namnet som gjorde att jag klickade på länken? Det låter i alla fall riktigt bra, med olika keyboards, tvärflöjt sax och ett gött, lite drömskt jazzgroove. Jag är naturligtvis inte först med att upptäcka dem, men kanske inte heller den allra sista på jorden?

Men det var inte det jag egentligen tänkte skriva om utan att jag känner mig lätt exalterad då jag fått nys om en lägenhet och ska få se den nästa vecka och jag tror faktiskt att jag har en god chans! En tvåa i ett trevligt hus, bara några minuters promenad från jobbet och därmed ett riktigt centralt läge! Så snälla, håll tummarna för mig?

Just Like a Stone - Tonton Macoute