onsdag 12 maj 2021

svinotta

När jag har möjlighet att sova till halvåtta, ja, då vaknar jag fem... Nu är klockan sju och hunden har fått en morronpromenad, jag har duschat och dricker nu en rejäl mugg kaffe. Hett och svart. 

Stressen är påtaglig. Jag tycker till och med att det är jobbigt att hiva ner lite grejer i en väska och sticka iväg, för ett par dagar. Men jag kör på. Snart semester. För min del lättar det redan i studentveckan, för då tänker jag vara klar med allt. Allt. Sådant som hjälper mig är att ta mig ut i naturen, även för kortare stunder. Att vara ute i Börringe och hänga, eller arbeta i trädgården. Här hemma är det tyst och stillsamt. Tittar inte ofta på teve. Lyssnar på ljudbok (just nu Shuggie Bain, av Douglas Stuart) men ibland är det svårt att hålla fokus. Min roliga, komplicerade, härliga stickning har jag lagt åt sidan och har lagt upp en fullständigt mindless sjal. Det blir meditativt. Jag lägger mig tidigt om kvällarna. Avslutar dagen med att lyssna på någon guidad meditation. Det funkar nog hela vägen till mitten av juni. 

Kaya - Bob Marley
(Tack för påminnelsen, Cuby)

tisdag 11 maj 2021

våren, våren, våren

Nu är den ändå här, den sköna vårvärmen. I söndags var det trädgårdsarbete för hela slanten, ute i Börringe kyrkby. I växthuset frodas redan spenat, lök, tomater och mitt kålexperiment (som jag flyttade ut eftersom man helst inte ska ha kål i växthus), liksom rädisor, morötter och chili. Ute börjar äntligen bondbönorna smyga upp och jag satte ut mina försådda pak choi och mangold. I en låda satte jag några busktomater också - och strösslade ut spenatfrön. I Sigges odlingslåda kommer fröbomberna upp och hon är väldigt spänd på vad det ska bli av dem. Och så vattnade vi och kollade in rallarrosskott, som ju ska vara läckra att äta. Det blir nog att plocka sådana till helgen och testa!

Delar av odlingarna... :)

Det var Mikes födelsedag också, så vi fikade på tårta och glass - och la armeringsgaller (tunga as! Jag har träningsvärk!) på det som snart ska bli grunden till garagebygget.

En liten eventuell plan/möjlighet diskuterades också. Det verkar stört omöjligt att hitta ett litet hus/torp att hyra här i krokarna och pandemisituationen hjälper knappast till när alla ska ut på landet och jobba hemifrån - och svemestra därtill, vilket givetvis öppnar möjligheter till snabba cash för fastighetsägare. Men kanske... om något år, eller så...så är det inte helt uteslutet att jag flyttar tillbaka ut till gästhuset i "kollektivet". Och hyr av dem, istället. Vi får väl se. Det behövs ordnas med ett bättre värmesystem isåfall. Direktverkande el är inte ett alternativ, om vintrarna. Jaja... vi får se...

På jobbet är det som det är. Eller kanske... värre? Det är som att de flesta verkar ha glömt, eller förträngt, att det fortfarande pågår en pandemi? Det är trångt i korridorerna och i klassrummen. Folk (elever och personal) håller inte avstånd och det ryktas om att avgångseleverna ska åka på någon form av klassresor. Kanske inte till Magaluf då, men det är ju lika illa vart de än reser, när de borde vara på hemmaplan och hålla i, ut och avstånd. Jag har egentligen full förståelse för de som hyr de där husen jag vill hyra - och som isolerar sig ute på landet med hemmakontor och morotsland... och då är jag ändå delvis vaccinerad nu.

Apropå resa... så ska jag träffa min yngsta syster ett par dagar (vi är båda friska och skulle detta ändras stannar vi hemma), under helgen. Vi har hyrt en liten stuga ute i en skog, och ska tillbringa ett par dagar i sagda skog och stuga med vandring, naturupplevelser, läsning, stickning och samtal. Mat etc tar vi med, så att vi inte behöver gnussa med andra människor. Det blir fint.

torsdag 22 april 2021

hoppsan

Jag trodde jag skulle skriva mer här i april, efter den sköna ledigheten och allting. Men så blev det inte. Fullt upp på jobbet, bland annat med ännu en lärarstudent, och Den Stora Tröttheten om kvällarna. Helgerna har varit fina, med häng ute i Börringe där vi har grejat i trädgården, fixat med saker och ting, lekt och umgåtts med de små människorna, plockat nässlor och kokat god soppa på dem till barnens förvåning, ätit annat gott, kollat film osv osv. Jag åkte faktiskt ut i fredags igen, men kände mig rätt hängig så jag stannade en stund på lördagen för att sedan dra hem och vila. Det blev upptakten till detta årtiondes (ja, hittills, då) dundrigaste förkylning. Brutal hosta, sårig hals, the works... Givetvis tog jag snabbast möjligt ett covidtest och det var lyckligtvis negativt. Det kändes moraliskt bra eftersom det känns lättare att försöka kurera och härda ut något med ett förväntat förlopp än ett vingligt virus. Idag hostar jag fortfarande så det river ur lungorna på mig, men jag har ingen feber och halsen känns något bättre. Jag är snäll mot halsen med halstabletter, yoghurt och ibland glass. Te med honung också. Mest synd är det nog om hunden som har sin tråkigaste vecka så här långt, i sitt lilla hundliv. Jag promenerar honom men orkar knappt leka med honom. Men han är tapper och förstående och idag, på eftermiddagen, gick vi lite bortöver till en stor gräsplan där han brukar få jaga runt och leka utan koppel. Det såg ut som att han uppskattade det!

Bortsett från att jag mått/mår så risigt har det varit nyttigt att vara hemma och inte orka göra något. Inte ens något kreativt. Jag tänkte idag att jag kanske skulle plocka upp stickningen, men än har det inte hänt... Så jag lyssnar på ljudböcker och poddar, ser på YouTubekanaler, teveserier och en och annan film. I eftermiddags såg jag Captain Fantastic på rekommendation av vännen Robban. Kanske är det för att jag är lite golvad redan, men det var en fin, rörande och filosofisk film om en man som har många barn, i olika åldrar och som "uppfostrar dem i vildmarken, tränar dem, pluggar med dem hemma, men så en dag tar deras hospitaliserade, psykiskt sjuka mamma livet av sig och plötsligt måste denna hippieaktiga alternativfamilj ge sig ut i ett samhälle de inte känner till mycket om och träffa människor som de sällan eller aldrig skulle träffa annars. Bra drama, intressant, välspelat, roligt ibland, sorgligt ibland. (Robbans sammanfattning) 

Jag tänker mycket också. Bland annat på det jag skrivit om här tidigare. Att en del saker är som de är och att det kanske får lov att vara så. Åtminstone ett tag till. Och att istället för att ställa allt på vänt ska jag försöka vara här och nu. Jag började med något ganska fysiskt; jag har äntligen, efter ganska precis tre år i lägenheten, fått upp belysning över matsalsbordet. En vacker fotogenlampa med bra sken, eftersom jag ofta sitter där och syr och gör annat pyssel där jag behöver ljus. Inte minst nu, och resten av läsåret, då mitt arbetsbord har förvandlats till mitt... klassrum. Måste bara komma ihåg att köpa hem mer fotogen. Hah.




måndag 5 april 2021

revival - renewal

Vännen Netti har varit här hela helgen. Vi har tillbringat dagarna tillsammans, på utflykter av olika slag. Mycket ute i naturen, vid havet, ute på Kabusas strandängar eller termoskaffe och kanelbullar i solgasset vid Glimmingehus örtagård, där vi var två av de ytterst få besökarna. Till Ales stenar tänkte vi tagit en längre vandring, men det var kallt igår och det blåste en vass, elak vind. Så vi tog en kortare väg upp. Idag ska vi bege oss ut och plocka ramslök, och sedan packar hon ihop och kör norröver.

Vi har gjort fina och roliga saker men det bästa är ändå samtalen som flyter mellan oss. Att prata med henne ger mig alltid perspektiv och att se den här delen av landet, det jag ju valt att flytta till även om jag inte riktigt känner att jag kan rota mig eller känna att det är hemma, med hennes ögon har fått mig att vilja omvärdera. Sätta mig ner och verkligen tänka, fundera. Ta ett omtag. Jag har så mycket som är bra här och jag måste sluta att på något vis vänta på framtiden och hur jag vill ha det där. Klart jag ska hyra ett litet hus, sedan. Visst ska jag ha en trädgård. Men till dess... så har jag ett mysigt och ombonat hem. Jag har nära till havet och skogen. Till tre av mina barn (och de två små) och till fantastiska utflyktsmål. Jag har några goda vänner och vänämnen. Jag trivs inget vidare med en del saker på mitt arbete - men där finns också några riktigt sköna kollegor och det är verkligen inget fel på våra elever. Jag får göra det bästa av det.

Rätt vad det är kommer en öppning. Nytt jobb? En annan bostad? Men jag måste sluta stå på vänt. Det behövdes på något vis en Netti för att jag skulle komma fram till det. Livet är ju... nu. Det är också sedan... som till exempel en fjällvistelse i sommar. Och andra sköna idéer. 

Så måste det bli. 

Steppin' Out - ELO

onsdag 31 mars 2021

snart påsk, pt III

På radion pratade de om den arabiska våren, i morse. Jag minns den så väl. Jag hade mitt livs influensa och låg fullständigt däckad en vecka (sjukskriven i nästan tre). Fick taktikäta panodil för att kapa febertopparna så jag klarade av att gå till toaletten. Orkade inte läsa. Inte titta på teve. Men... jag lyssnade på teve och uppdateringarna från framförallt Egypten. Det var då Cecilia Uddén blev min idol. Det är hon inte längre (jag har inga idoler, tror jag?) men hon är fortfarande en kvinna jag tycker är grymt cool och vars arbete jag uppskattar väldigt mycket. Påläst, initierad och med en personlig touch på sina reportage.

Vilken blomma?
Trodde först tätört...

Men nu är jag frisk. Jag coronatestar mig varje vecka nu eftersom vi har elever inne som sedan (vanligen under helgen) visar sig ha Covid och då måste vi, pga hyfsad närkontakt, testa oss. Jag fick nyss besked, igen, att jag inte är smittad. Men det är en knepig tid vi lever i just nu. Och det knepiga håller på att normaliseras. Det är fullt naturligt att blänga på folk på ICA som envisas med att gå mellan samma hyllor som en själv, till exempel. En bra sak är ändå att folk har slutat kramas i tid och otid. Jag tycker om att kramas. Med dem jag har en känslomässig relation till. Barn och barnbarn. Riktigt goda vänner jag inte sett på länge. Men ytligt bekanta och arbeskamrater? Njäh.

Idag var det trimning för Floyd, i Tomelilla. På väg dit kom jag på att han nog behövde rastas lite, så jag svängde in vid Benestads backar och så följde vi stigen ner mot Fyleån, en bit. Jag hade verkligen inte skor lämpade för vandring i väta och lera, så det blev en försiktig promenad men så underbar. Solen värmde upp söderbackarna och det doftade av uppvärmd växtlighet och av röken från ett par rishögar som någon eldade. Små blå blommor kämpade sig upp genom det gula fjolårsgräset och högt, högt över dalen gled två havsörnar på uppvindarna. Jag borde haft med mig en kaffetermos och inte haft en tid att passa... En liten pärla. Inte mycket till vandringsställe eftersom det längre bort längs ån är tillträde förbjudet pga djurskydd. Men en fin plats för en stilla utflykt, bara. Med en filt, en bok...

Ute i Börringe går det framåt med odlingarna. Matilda har börjat sätta ut en del av plantorna i växthuset och i en bädd där har jag satt mitt vitkålsexperiment - resten av en vitkålsstock som fått stå i lite vatten tills den både fått rötter och flera nya knoppar. Jag klöv den i fyra delar och planterade dem. Det blir kul att se vad det blir av den. Täckbäddarna har fått både hästgödsel, lite bokashivatten och strössel av mycket näringsrik jord och vi byggde en liten inhägnad av en väldig massa kompostgaller. Det kanske håller hararna ute? Och ärtväxter i behov av klätterställningar har vad de behöver. Här hemma har jag under eftermiddagen skolar om de flesta av mina små plantbebisar. Jag tar resten i morgon. Sedan ska de få stå tills det är dags att flytta hemifrån, dvs ut i landen. Några (busktomater, chilisar och kryddor) ska bo i krukor på min baktrapp här i stan. När jag är ute och kör håller jag nästan på att köra av vägen i mina spaningar efter potentiella små hus/stugor att hyra. Men jag hittar inga. Inte heller har mina annonser i gammelmedia (YA pappersversion) och sociala medier gett någon som helst utdelning. Enda öppningen hittills var ett härligt litet hus som var PERFEKT - bortsett från att det låg i Onslunda som är lite för långt bort... DÄM.

Jag får väl återgå till planen att hitta ett torp någon annanstans. Ha det som fritidshus tills jag slutar jobba (eller hittar ett jobb nära det tänkta torpet) och sedan som permanentbostad. Värmland, here I come. Eller kanske Småland? Halland?

Jag har det skönt här i ledigheten. Idag var första dagen som var helt min egen; hittills har det varit världens bästa små människor och andra delar av la famiglia för hela slanten. Så ville jag ha det. Jag tankar glädje, energi och kärlek. Imorgon är också en egendag och på fredag kommer min sköna vän Netti ner med hundar och husvagn. Vi ska ägna helgen åt små vandringar och sköna samtal.

fredag 26 mars 2021

snart påsk, pt II


Den här arbetsdagen. Och sedan ledigt i tio dagar. Tio dagar då jag ska koppla bort arbetet helt och hållet och enbart ägna mig åt det som när mig. Familjen, naturen, vandringar - och över själva påskhelgen långväga påhälsning av en av mina allra godaste vänner. Vännen kommer med husvagn (och tre hundar) så vi har möjlighet att umgås på ett hyfsat smittsäkert vis. Jag ser fram emot härliga samtal, god mat och avkoppling. Det bli dagsvandringar, utefika och förtältshäng.

söndag 21 mars 2021

lazy

Hur trött kan man bli? Igår var det fullt ös i trädgårdsarbetet, ute i Börringe, och det var så roligt trots att det var skitväder. Men idag är jag slut som artist. Inte på grund av gårdagen, utan snarare morgondagen. Jag har ont i magen och ingen som helst lust att arbeta. Det känns som att förutsättningarna blir sämre och sämre medan kraven bara ökar och ökar. trots att allt är som det är.

Jag hade egentligen ingen lust att ta mig ut idag, men har man en hund så spelar det inte så stor roll vad man vill. Man måste. Och det gjorde ändå ganska gott för själen att vandra i Hammars backar, i sol och vind. Det doftar så gott, ängspiplärkorna sjunger och snart dyker backsipporna upp. Ingen fika med idag. Det får vara nån måtta på ansträngningarna. Jag har fixat kaffe nu, i stället, och ska strax dricka det. Sedan ska jag ta upp en stickning som fått vila ett tag. Det får räcka så. 

Lazing on a Sunday Afternoon - Queen