skrivarsöndag

Jag samlar ihop mappar, block, pennor och dator och kör mot Åfors. Kina tänder i kakelugnen och plockar fram kaffe och fikabröd som en annan deltagare tagit med sig, och så kör vi igång direkt. Kastar oss in i texter, läser, diskuterar stryker, lägger till. Lyssnar till en av de största författarna, en stund (Virginia Woolfs Orlando). Ibland sitter vi var och en för sig och arbetar och sedan samlar Kina ihop oss igen för att titta på det vi gjort och prata om det.

Mer än sex timmar av gemenskap och arbete. Avbrott för lunch. Kina hade lagat en het soppa och till det passade mitt nybakta fint!

Väldigt, väldigt nyttig process att befinna sig i. Nyttig och oerhört inspirerande. Från och med nu kallar jag "boken" för Boken i stället! Såpass, alltså.

Vi går ut hårt! M. Ronnby CC

Om tre veckor är det dags igen och jag har mycket arbete framför mig! Härligt!

innan djävulen fått på sig tofflorna

Ja, idag är jag uppe tidigt. Får benen över sängkanten redan tjugo över sju. Ner i köket och på med kaffet. Pronto! Men inte krypa tillbaka i sängvärmen utan istället ta tag i degen jag satte igår kväll och snabbt sno ihop tre limpor av den. Nu står de och jäser på spisen medan ugnen ska bli så het det bara går. De får tillsammans med ost och smör bli mitt bidrag till dagens begivenhet - skrivarsöndag i Kvarnstugan i Åfors. Skrivande, samtal, inspiration, en sprakande kakelugn och feedback.

Jag är faktiskt lite nervös. Kina ville att vi skulle skicka över utdrag av det vi har så jag skickade henne de första sju sidorna av "boken" så hon kunde få en överblick av det vi jobbar med. Jag undrar vad hon kommer att säga om mitt skriv. Hon är ju ändå en person med gedigen författarbakgrund med eget skrivande, kurser och lektörsläsande...

Jag går på promenaden! M. Ronnby CC

Det var en så bra dag igår. En dag med viktiga samtal med sköna, goa vännen Malin och dessutom med älskade systern Malin. En dag med en härlig vinterpromenad och med stickning. Två filmer (Nader och Simin - en separation och Den nya människan) och läsning (snart klar med sista delen av Alberte). Tulpaner.

Men också en dag med möjlighet till eftertanke. Två dödsbud. Ingen personlig vän men den ena personen var en av mina förebilder inom skolutveckling och konstruktivt arbete inom skolan, och den andre en vän till vänner som blev ledsna och stumma... Båda dessa män som lämnade livet gjorde det liksom mitt i. Livet är så skört.

Därför kändes det som en liten sockerdrickig glädjebubbla att jag, just när jag börjat glida ner i sömnens glömska, fick ett fint sms; en ny liten människa såg dagens ljus igår kväll! Mats har blivit farfar till en liten ljuvlig pojke!

Livet... jämnar liksom ut sig...


Om nu är nyfnikna på brödet, som blir askalasgott, så gör jag ungefär så här.

glöggmysigt

Ingen is på Kvarndammen, än. M. Ronnby (by)

- Kom på julglögg i Kvarnstugan, sa Kina och jag var lite sen men tackade ändå ja.

Det var precis så där mysigt och fint som jag trott det skulle vara. Ute låg snön så vit och vacker - ja, hela Åfors var uppklätt i vitt. Ur stugfönstren lyste ljuset varmt och välkomnande och röken från skorstenen skvallrade om en tänd kakelugn.

Stugan full av glada och öppna människor, intressanta samtal, kakelugnsknaster, het glögg och smarrigt tilltugg - jag är glad för inbjudan. På hemvägen fick jag sällskap av en annan Christina. Trivsamt!

Ljuvligt goda minilussisar som Carla bakat och så Kinas smarriga, skurna pepparkakor. M. Ronnby (by)

vinterpromenad

När vi varit inne i stan och shoppat loss på lite förnödenheter tog vi oss en vintrig promenad, i solskenet. Vi följde den hala bygatan en bit och vek sedan av upp mot skogen. Bitvis var det väldigt knöligt och halkigt men det kändes ändå som ren och skär njutning att andas in den kalla, klara luften och få sol- och snöljuset i ögonen. Vi såg inga spännande djur, men en del fina spår av rådjur och kanske någon liten iller. Varg också. Eller... det var nog bara en hund. Efter ett par kilometer var vi nere vid vägen igen, korsade den och fortsatte tillbaka mot byn längs den gamla banvallen, som följer Nättrabyån. Skönt att kunna gå uppe på skaren. Och så fick vi kliva och klättra över nedfallna träd - och i ett fall gå runt via en liten avstickare in i skogen - efter stormen tidigare i veckan.

Nu rumsterar Mannen om i köket. Det blir en lätt vitlökssoppa till förrätt och kyckling till varmrätt. Jag tycker det låter väldigt gott. Jag har varit ute i köket och tjatat om fett och socker. Jobbig är numera mitt mellannamn. Men det ger resultat...

Jag sitter i soffan igen, dricker hett te och lyssnar på kakelugnsknakelisprak. Tänkte läsa vidare i Sofi Oksanens Utrensning som verkar vara riktigt bra läsning. I bilen, när jag kör hem i morgon, lyssnar jag nu på Alaa al-Aswanys Yacoubians hus. En mustig och skön skröna, som inte väjer för att också visa Egyptens mindre smickrande sidor... Kanske ska jag virka lite också, på mitt mormorsrutefiltprojekt.

lugn o fin

Söndag. Lugn frukost. En liten promenad för att tanka ljus och syre. Eldat lite kakelugn. God middag. Stickat klart en sak jag började på igår. Druckit te. Virkat ett antal rutor till filtprojektet.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Dagsintag: 986 kcal
Dagssuttag i form av motion: 198 kcal - alltid något!
TOTAL: 788/1300
Känsla: Lugn. Typ.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~


Björkeryd 23 januari, 2011

it's all in a day's work

Vilken dag. Jag har varit ett under av effektivitet och ändå bara haft det gott! Innan jag gick till jobbet packade jag ihop mina grejer så jag inte skulle behöva köra hemom innan färden söderut, mot Blekinge. Lektionerna har känts just så som jag tänkt dem och idag hann jag äta lunch med kollegorna (vilket inte alltid funkar på fredagarna).

Efter jobbet var jag och hälsade på Lillkillen (som jag är god man för). Jag drack kaffe med kvinnorna och pratade med pojken om skola och fopoll och pulkor och kompisar och innan jag gick fick han ett litet paket (ett litet album, samlarkort och sånt - fopollsrelaterat). Sedan for jag direkt till Huset och där skrevs det köpekontrakt och gjordes upp om avslut och tillträdesdatum och det är märkligt hur lugn jag känner mig när jag sitter där i mitt hus... Varje gång jag är där faller ett lugn över mig.. det känns som Hemma, helt enkelt.

När allt var påskrivet drog jag till träningen och sedan körde jag söderut, via bokhandeln där jag inköpte, skrev och postade (fast lådan står iofs utanför Konsum) ett grattiskort till en kär väninna som fyller 40 på måndag. Presenten får hon utportionerad det närmaste halvåret.

Och nu har jag ätit en god middag, lyssnat på kakelugnssprak, sett På spåret, nattat Mannen (fast han är egentligen rätt självgående), fejsbokat och skickat över 53000 kronor i handpenning för huset, via nätbanken. Det börjar bli dags att sova, tror jag.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Dagsintag:1448 kcal
Dagsuttag i form av träning/motion: 685 kcal
TOTAL: 764 kcal/1300
Känsla: ett inre lugn

fortsättningsvis

Som märks har jag tagit några dagars bloggpaus. Jag har firat jul med tre av mina fyra barn, min käraste och syrrorna med familjer. Vi reste långt - fram och tillbaka - och dessemellan myste vi, åt och drack gott, spelade sällskapsspel, småpratade och tog det allmänt lugnt.

Nu är vi hemma igen. Kallt och snöigt ute, och inomhus är det kakelugnssprak och kaffe. Johanna sover nog ännu. Om en stund ska vi in till stan och proviantera; i morgon blir det middag för Mannens barn med flera. Familjelivet går vidare.

God fortsättning!


Björkeryd 26 december, 2010

fullpetat

Det blir en fullpetad vecka, det här. Och inte bara den här veckan - hela tiden fram till jul går nu in i overdrive. Det är allt det vanliga plus utvecklingssamtal och extra handledningar och tenta och munta och inlämningar och så har vi projektgruppen från Polen här (måndag - torsdag) och därmed sammanhängande extra möten och ett par middagar samt morgondagens julbord, då. Det är tur att jag gillar mitt jobb! Men... det är inte utan att jag längtar väldigt mycket efter jullovet nu. Att få hasa omkring i raggsockar och smarra skinkmacka med Edvins senap till frukost. Ligga och läsa länge på morgnarna. Krama på min käraste. Träffa mina älskade barn, den övriga familjen och en och annan god vän därtill. Ligga i soffan och lyssna på kakelugnssprak och se gamla långfilmer. Ta en och annan vintrig promenad,

Med tanke på hur veckan kommer att arta sig borde jag verkligen inte ha legat och läst tills klockan var kvart i ett i natt... Men Jo Nesbø skriver så spännande att jag totalt fastnade i Harry Holes öden och äventyr. Jag lär fastna i kväll igen. Men sedan kan jag lägga honom åt sidan och fortsätta med Shantaram.

Nu är det dags att plocka ihop mina grejer och sedan ta ännu en mugg kanelkaffe, läsa lite nät-DN och kanske ta en bloggpromenad innan arbetsdagen tar över.


Emmaboda 6 december, 2010

söndagsångest

(Schysst bokbacke!)

Nej. Verkligen inte. Bara en härlig, vacker och skön söndag som tillbringats på bästa möjliga sätt; stickning, läsning, tevetittande - Från Lark Rise till Candleford - och en kort, men underbar, promenad ute i skogen och upp till utsiktsplatsen ovanför sjön. Lägg till det kakelugnssprak och en smaskig pannkaksmiddag så har ni min sköna söndag!

(Ser ni den lilla vita, liksom lysande pricken till vänster i bild? Det är min kärastes hus!)

(Jag var där!)

husligheter

Efter middagen satt vi i soffan och pratade och gjorde åt det sista av vinet. Kakelugnen sprakade sådär mysigt. Jag tog upp datorn i knät och loggade in på hemnet. Mannen vet att jag brukar roa mig med att hålla lite koll på husmarknaden. Det gör han också, ibland.

Den här veckan finns det ett hus i Byn som jag fastnat för. Big Time. Jag visade honom det. Han verkade inte särskilt entusiastisk. Snarare lite misstänksam. Sådär "Vad är nu detta? För ett tag sedan började hon prata om en katt... och nu..? Ett hus? I Emmaboda?", ni vet. Sedan kikade vi på andra hus. Och jag återvände till det jag tänker gott om. Det är något med det huset. Det vete fåglarna om det inte står mitt namn på brevlådan, faktiskt. Men det blir nog inget av med det. Stryk "nog" förresten.

Såvida inte... jag köper det själv, helt obstinat? Och skaffar två katter. Men... hur skulle allt bli då?

fredagsflur

Jag bor i en By. Ibland (ganska ofta, faktiskt) bor jag i en annan by. Men jag är folkbokförd och lever det mesta av mitt vardags- och arbetveckoliv i Byn. Byar har många fördelar. De har nackdelar också. Nackdelarna kan vara att det ibland finns en tendens att veta lite för mycket om för många och att dra förhastade slutsatser kring alla som avviker från det man anser sig veta. Man kan till exempel veta att en person har en fast relation med någon annan. Denna person kan sedan synas offentligt på ett av Byns två fik tillsammans med någon med vilken personen inte har den sortens relation. Genast finns det då en tendens att dra slutsatsen att de två fikande inte egentligen fikar kaffe utan efter varandra och helt enkelt har något otillbörligt på gång. Ni tror jag skojar? Jag menar allvar. En sådan företeelse kan också kallas skitsnack. Det finns andra exempel på nackdelar också, men jag stannar vi detta. För idag.

Fördelarna uppväger dock nackdelarna. Man har till exempel nära till det mesta av livets nödtorft såsom Konsum, ICA, bokhandel, bibliotek och systembolag. Till och med till banken är det nära i min By.

När man handlar möter man ofta människor man känner, känner igen eller blir igenkänd av. Detta resulterar i en massa hälsande vilket känns trevligt. Man (jag) ingår liksom i ett sammanhang. Hör till. Och det tycker jag om. Inte bara jag - det är ett sådant där basalt mänskligt behov. Sociala varelser som vi ju är.

En plats där man verkligen möter de flesta är gymmet. Egentligen är det ju så mycket mer än ett gym; det är kommunens simhall och träningscenter. Man kan bada, simma, basta, sola, fika. gymma och träna i olika klasser - och många gör det. En average träningsdag möter jag både elever, deras föräldrar, grannar och kollegor. Eller möter människor jag inte skulle möta annars och slår mig i samspråk med. Att mötas på ett sådant ställe, helt privat, känns positivt när det exempelvis gäller relationerna till mina elever. Inte så att vi direkt hänger, men vi småpratar, hejar och peppar. Vi ser varandra i ett sammanhang utanför den konstruerade värld i vilken vi tillbringar våra vardagar. Bra skit, typ.

Mina arbetsveckor tar ut sin rätt annars. Träningen blir mitt sätt att rensa ur skallen och förnya energin. Jag ser fram emot den som en belöning för väl utfört arbete. När varje lektion blir en ny "föreställning" bränner man snabbt ut sig om man inte motverkar detta genom att låta kroppen jobba skiten ur sig och hjärnan tömmas på intryck. Det... och förmågan att helt koppla bort arbetet när jag går hem. Jag älskar mitt arbete. Toktrivs. Men det får inte följa med hem - mer än möjligen i form av något jag känner att jag kan dela med Mannen, som i sin tur också delar bitar av sin arbetsvardag.

Kvällarna och helgerna är mina egna. Tankar på arbetet kan dyka upp men jag låter dem komma... och gå.

En kväll som denna; att komma hem till min andra by... tända ljus i hallen och kakelugnssprak... middagen redan på gång... Mannen har stekt lövbiff och råddat ihop en vidunderlig sås på grädde, gorgonzola och kärlek (kanske lite av den dyra balsamvinägern också, den jag köpte till honom på Cajsa Warg på Renstiernas gata, när jag var i Stockholm i augusti?) som han serverar med en sallad på körsbärstomater med fetaost, bladpersilja och salladslök. Vi dricker rött vin och pratar energipolitik, kärnkraft, höstskymningen och det underbara med riktig vänskap. Sedan landar vi i soffan med lite ljuvligt rökig singelmalt. Då är jobbet sedan länge avhängt.

Och det är långt till måndag...


Björkeryd 10 september, 2010

frostigt

Inte riktigt, men nästan frost i natt. 0,5 grader som kallast. Men chilin, tomaterna och pelargonerna klarade det med den äran och får allt stå ute någon vecka till. Dock har jag rensat bort alla blad och ej fruktbärande kvistar på tomatplantorna dels för att solen ska komma åt att hjälpa dem rodna och dels för att all kraft ska gå till frukterna och inget annat. Möjligen skulle jag gjort det tidigare, så hade skörden blivit ännu bättre? Nå. Till nästa år vet jag.

En del av pelargonerna har också skattats på sticklingar. Men det var svårt nu när de bestämt sig - samfälligt - för ännu en grym blomningsperiod. Några gav jag mig ändå på och resten får antingen vänta till nästa helg - som min kära Mårbacka - eller så får de stå som de är över vintern. Jag har gjort plats i ett av de stora fönstren i "verkstan" (kanske ett blivande kök?) så att de kan stå ljust och svalt. Jag satte sticklingarna där. Ska ta de andra två i morgon så att det finns plats för resten när de ska in.

Mannen har sågat och snickrat. Och så satt vi en stund på trappen och bara gonade oss i solen och småpratade. Nytt ord jag lärt honom idag: kardiovaskulär. Nya ord han lärt mig: akustisk respektive magnetisk signatur och cycloidal propeller. Jag vet vad de innebär också. Inte illa. Inte illa alls.

Träningskläder fick jag också tag på, när jag var inne en repa till stan i förmiddags. Svarta träningstights och tre funktionstoppar i skitsnygga, ganska starka färger. Ingen lär missa mig på gymmet och på yogan i höst...

Nu är det grilltajm. Vi har besök i kväll, av en av Mannens systersöner med flickvän. Lite familjemiddag, alltså. Trevlans! Jag drar på mig en tjocktröja och en sjal och går ut och håller Mannen sällskap vid grillen. Men äter... det gör vi nog inne. Det är kyligt och myggen lite väl hungriga fortfarande. Kakelugnen är redan tänd!

Och se här då: nu blev jag serverad en Bowmore. Life is good. And so is my Man.


Björkeryd 4 september, 2010.

solsolsol!

Det har varit ganska kallt i natt. Enligt termometern 4 grader, som lägst. Men när jag tassade upp för att sätta på kaffet och ta en dusch strax efter sex var kakelugnen fortfarande varm, när jag la handen på den sådär lite i förbifarten. Det var en sådan kväll igår; vi satt ute och åt men när solen sjönk utom synhåll blev det fort kallt och vi gick in och tände ljus och kakelugn och satt sedan i soffan och slökollade lite både på teven och på månen som steg så snabbt och vackert över skogsbrynet på andra sidan sjön.


Min väg till jobbet gick genom grönskande skogar och längs sjöar där dimman lättade i morgonsolen. Jag har inte tid att stanna och kliva ur bilen och andas den klara, sköna luften - men jag tar in det ändå. Och blir varm och glad inuti. Hösten kan vara precis hur fin som helst. Verkligen.

Nu sitter jag på jobbet, dricker en mugg kaffe och strukturerar upp min dag i huvudet. Bara en lektion idag, men desto mer som måste planeras och förberedas inför resten av veckan. Det jag ska börja med är dock mest nöjesrelaterat; jag ska sätta upp ett litet anslag i personalrummet för att annonsera uppstarten av vårt stickcafé!


Emmaboda 30 augusti, 2010

kura inne

Efter en regnig utflykt kapitulerade vi. Drack te och åt goda mackor. Satt i soffan och tittade på Jamie Oliver. Höll lite hand. Nu småpysslar vi här inne. Kakelugnen dånar och jag har just joxat ihop osvavlade, torkade aprikoser, socker, honung och vatten till vad som inom några dagar ska bli vildjäst. Lagom sysselsättning för en dag som denna. Vad som blir i övrigt får vi se; säkert något gott till middag, kanske läsa lite böcker eller bara kura och småprata. Det behövs liksom inte så mycket egentligen.

a song for europe

Regnet droppar ner utanför köksfönstret och ute över sjön och hela Blekinge och, som det känns just nu, hela Europa. Kallt är det också och försiktigt blåsigt. En dag att kura inne. Jag saknar inte sysselsättning, bara jag kommer igång; jag ska lägga upp ett par byxor åt min käraste, jag ska klä om ett par sittdynor till bänkarna i köket, jag har böcker att läsa, stickningar att sticka och jag har ett sug efter att baka något gott och kanske också något nyttigt. Bäst vore om de två storheterna "gott" och "nyttigt" kunde sammanfalla i muffins att förtära till eftermiddagsteet. Som om vi brukar dricka eftermiddagste. Det brukar vi inte. Vi dricker ofta te på kvällen, däremot. Utan muffins. Men idag... Te, muffins, tända ljus, filtar och kakelugnssprak.

Vädret påkallar en viss slags musik. Roxy Musics A Song For Europe är absolut perfekt, för ändamålet. Absolut perfekt. Leta upp den i er skivsamling. Eller på Spotify, ifall ni saknar skivan. Youtube kan också funka.


Björkeryd 8 maj, 2010.

walpurgis

Det är milt ute och molnen är ljusa. Ändå är det skönt att sitta inne i Mannens röda soffa, med ett glas vin, ett par chåklabitar och en sprakande brasa i kakelugnen. Senare går vi nog ut och tänder upp i grillen. Kanske sjunger vi en stump också. En fin vårvisa.

Arbetet är nästan helt bortkopplat nu. Nästan. Men kvällen är ung.

kura inne

Bilen blev inte tvättad igår. När jag kom hem (rätt sen efter jobb och gym) hängde regnet redan i luften och Mannen hade tänt i kakelugnen och filurade på vad som kunde göras av fläskfilén, som vi så förtänksamt lagt upp för att tina redan på morgonen. Ingen av oss hade någon lust att ge sig ut och greja med något, så vi stannade inne och kurade i stället. Jag höll honom sällskap i köket medan han lagade oss en god middag och sedan blev vi sittandes en god stund vid bordet och samtalade. När tröttheten kom smygande diskade jag undan och sedan gick vi och la oss, medan inte bara regn utan till och med snö föll därutanför. Innan jag somnade låg jag en stund och lyssnade på det trygga, vilsamma knastret från kakelugnsbrasan.

När vi kom ut i morse låg det visserligen lite vitt i gräset neråt sjökanten men luften var mild och det hade slutat blåsa. Fåglarna sjöng av bara fan.


Emmaboda, 21 april 2010