wejkipejki

Jag vaknar före fem. Sover inte så bra som jag brukar. Men jag vaknar till sol och det stora blå däruppe. Så småningom kliver jag upp, tar en dusch och tömmer Zoegapaketet för morronfixen. Sätter på teven. Nyhetsmorgon i P1. Mjuk, gräddvit kofta över det svarta. Pay It Forward bredvid mig, om läslusten skulle falla på. Många tankar.

Jag tar en bloggpromenad och blir glad när jag ser att Skolsverige vaknar nu. Några eldsjälar har varit vakna hela tiden, men nu börjar det lossna ordentligt och både min bloggroll och twitterflödet känns fräscht och spännande på det där omistliga skolstartsviset! Snart är det vår! "Den vår di svage kalla höst", som Karlfeldt sa. Min vår. Varje år.

Papegojan må vara död - men skolan har bara vilat sig lite. Nu är den på gång igen!

alone again or

Älsklingen ringer från Läckö, på Kållandsö. Det har blåst och regnat något alldeles bedrövligt så de kommer inte längre än så idag. Troligen är de hemma imorgon kväll. Nå, det lät inte som det går någon direkt nöd på dem och det är ju bra.

Då ska väl jag ha den där läs- och myskvällen med te som jag tänkte på i morse. Och så ska jag tänka. Jag har mycket att tänka på nu. Jag ska ringa minst ett av mina barn. Och jag ska fundera på en riktigt god gärning att göra mot någon jag känner. Det ska helst vara något personen inte kan göra själv, inte [för]väntar sig och enbart återgäldar genom att i sin tur göra något gott gentemot tre andra - i bästa Pay-It-Forward-anda!

Ensam hemma, alltså. Men det är faktiskt inte alls dumt - även om han fattas mig. Jag gillar att vara för mig själv. Mycket.