livet...

... rullar på. Förra helgen var jag på en kurs i silversmide i Lund. Så roligt! Det är sant, som så många säger, att man blir så himla nöjd med sina alster! Jag är ju en total noob och ändå lyckades jag smida ett par örhängen, en ring och hamra/forma ett armband. "När handen jobbar får själen vila" är mottot på Gråbröderssmedjan - och det kan jag skriva under på. Lille Floyd var fint omhändertagen i Börringekollektivet under tiden, och för att spara mil och för att få mysa ordentligt bodde jag där, jag också.


I veckan som gick var det ju naturligtvis arbete (lite för mycket och för intensivt) men också trivsamheter, som sköna hundpromenader, stickning, torsdagsmiddag här hemma med Matilda & barnen, fredagsmys på egen hand med te,tända ljus och en bok, lördagslunch med prat och stickning här hemma i sällskap av god vän och idag, på morgonen var vi nere vid havet, i den mjuka dimman, Floyd och jag. Strövade hit och dit, fram och tillbaka och havet var nästan helt stilla. Även om jag är lite orolig att han ska sticka (nära till trafikerad väg) släpper jag honom lös och hittills har han alltid kommit när jag kallat in honom. Övning ger träning. Och jag blir glad av att se honom studsa omkring i vattenbrynet, rulla sig i lätt ruttnande tång och kanske ta sig en tugga, eller två.

Nu i eftermiddag åkte jag och kollegan Sandra ut till Borrby där vår brother in arms, David, hade boksläpp för sin debutroman (den jag läste i fredags kväll) Berättelsen om en stad. Långsam och stämningsfull berättelse om en liten turiststad och om en man som flyttar tillbaka efter många år. Men mannen är bara en bifigur, det är staden som är huvudpersonen. Och den lilla staden har tydliga drag av Borgholm, så där så att jag till och med i tanken kan följa mannen på hans ensamma vandringar.

Att ha pratat så mycket med David om skrivandet, om förlagskontakterna och om det oerhört modiga i att ge ut en bok... att blotta sig så... har väckt tankar och mig. Jag har läst om boken jag skrev 2013 och förbanne mig om den inte kan funka. Jag behöver bearbeta texten - och avsluta den. Sedan ska jag fanimej skicka in den tillnågra utvalda förlag. Jag vågar. Tror jag...

Apropå att våga. Jag tog ett steg igår. En sedan länge försvunnen vän, som jag på något vis saknar. Som jag upplevt undviker mig. Som inte vill kontakt. Jag skrev ett meddelande. Jag fick svar. Kan relationen lagas? Vi vet inte. Men vi kanske försöker.

For Absent Friends - Opeth

inloggningsproblem

Min Chromebook har bestämt sig för att aldrig vilja logga ut mitt huvudkonto. Men jag använder ett äldre konto som inlogg här. Därför har mina blogginlägg blivit mer sällsynta, om någon ens tänkt på det. Tills jag kan lösa problemet kan jag bara blogga från jobbdatorn, och den bär jag inte hem annat än för riktigt långa ledigheter.

Värken är som den är. Jag sover bara på knark (nej, men för mig känns kodeinet så...) men jag sover, åtminstone.

Jobbet är nu igång som om det aldrig har varit sommar och det känns bra. Jag har t o m ett par elevgrupper som är riktigt roliga att arbeta med. Som jag ser fram emot att träffa varje vecka. Och kollegorna är guldiga. Så jobbmässigt är allt helt okej.

Stickningen har verkligen blivit min terapi, min yoga, min härvaro. Och jag gör allt svårare saker. Utveckling, alltså.

Idag slutar jag nu, vid tolv, och eftermiddagen ska tillbringas på ett trivsamt café i Tomelilla (jo, det finns faktiskt ett sådant, där) medan Floyd får pälsen trimmad. Stickningen åker med. Och i helgen blir det både familjärt och kreativt. Jag ska gå en helgkurs, för nybörjare, i silversmide. Bokade för över ett halvår sedan och nu är det äntligen dags. Kursen hålls i Lund så jag bor i Börringe och får på så vis umgås med Matilda, Mike och de små gullpluttarna.

Det finns så mycket annat att skriva. Tankar, funderingar, planer. Men det får bli ett annat inlägg.

Strange Beauty - First Aid Kit

sex veckor kvar

Sötaste badkillen!

Måndag och jag sover till åtta. Efter lång hundpromenad och maratonsamtal med sonen, i telefon, drar jag fram nystvindan och nystar upp ett gäng härvor i skön, fin ull. Den vita, ljuvligt mjuka  är till sjalen jag stickat på några veckor, som ett sidoprojekt, och som jag nu kan se slutet på. Småhärvorna i glada färger är till ett nytt hønsestrikprojekt, till Sigrun. Symaskinen står också framme. Jag har en del fina tyger som ska bli projektväskor/påsar till stickarbeten. Inte nödvändigtvis mina egna; kanske säljer jag några av dem till hösten.

Jag har fått ett svar på min torpannons. Tyvärr var det en helt ordinär, vinterbonad sommarstuga med lockpanel och gräsliga tapeter, i ett sommarstugeområde vid Löderups strandbad. Det är lite för långt ut för att jag ska vilja köra fram och tillbaka till jobbet varje dag, därifrån. Men framförallt är det inte ett sådant hus jag vill bo i. Jag sitter, som bekant, inte i sjön och det dyker säkert upp något annat, lite längre fram.

Badpicknick!

Några dagar hade jag Sigrun här. Actionpackade dagar med sagor, lek, badutflykter, pannkakor och annat mysigt. Många skratt när hon berättar sina fantastiska rövarhistorier och sedan spänner ögonen i en och med eftertryckligt nickande bekräftar att det hon just sagt är alldeles sant.

Det har blivit någon poolhängsdag med Börringekollektivet också, liksom besök av god vän på genomresa. Idag är det svalare och jag är inomhus, med synnerligen gott samvete, och småpysslar. Lite sömnadsprojekt, lite stickning och läsning. Iskaffe. Hundrundor. Det är semester och jag har sex veckor kvar!

You Want It Darker (Full Album) - Leonard Cohen

Sigrun övertygar...

colorways

En kusin skulle hälsat på mig idag, men som vanligt bangade hon i sista minuten. Vi har nog inte setts på åtta-nio år och det beror inte på mig. Jag kan inte låta bli att fundera på varför hon hör av sig, vill träffas, bestämmer en dag och sedan - konsekvent! - inte dyker upp. Den här gången fick jag i alla fall veta kvällen innan. Detta gav mig en dag som plötsligt blev helt oplanerad. Efter en förmiddag med disk, tvätt och skogspromenad med hunden körde jag ut till en god vän för en stilla kopp kaffe och samtal i skuggan på hennes altan. Hon skickade med mig en färgstark bukett från sin trädgård.

Häromdagen satte jag in en annons på Blocket, om att jag vill hyra ett torp eller ett litet hus. Jag gör mig inga som helst illusioner om att jag skulle få några svar. Tajmingen är ju helt fel. Men det kostar mig så lite och kanske kan jag fila på formuleringarna (jag glömde skriva att jag väldigt gärna vill ha en vedspis...) och skicka upp en ny, eller förnya denna, framåt höstkanten.

Symaskinen har åkt fram, också. Jag har lite projekt jag vill göra men behöver lite attiraljer, som dragkedjor och sådant, och orkar inte gå och köpa. Inte idag. Men innan helgen, så att jag kan greja loss. Jag väntar på ett beställt garn för en riktig gladkofta. Under tiden stickar jag på en sjal i mjukaste ull (jag försöker ha framförhållning... winter is coming - om ett tag) och tänker börja på en tröja i hønsestrik till Sigrun. Torvalds är klar och den blev fin. Sigges ska ha en lite annan färgpalett.

Är jag gladare nu, än på sistone? Nä. Men inte ledsnare, heller.

A House is Not a Motel - Love

home. sweet home

Sakta men säkert börjar jag känna att den här lägenheten kanske ändå kan komma att kännas som hemma. Minnen börjar skapas och jag gör små, små förändringar i hur jag använder den. Kanske rentav smäller till och sätter upp en fin hylla i mitt badrum, en vacker dag. Så här en söndagskväll känns det hemtrevligt och skönt att plocka fram stickningen, efter sista hundrundan (nå, vi måste ut en riktig snabbis innan läggdags, också), landa i soffan, men hunden på mina fötter, och kolla lite teve och bara vara. Jag har varit en del i Börringe, och igår eftermiddag följde Sigrun med mig hem. Mysigt och härligt! Hon är så himla rolig, vetgirig och en rövarhistorieberättare av rang. Idag frågade hon mig vad jag skulle göra utan henne... Ja, utan henne skulle livet verkligen vara en stor bit torftigare. Tommare. Tristare.

Detta ska bli en sjal
designad av Stephen West.

Veckan som kommer bjuder på en intensiv jobbvecka, men också stickcafé på onsdag och kanske något annat socialt på lördag. Jag behöver läsa The Silent Patient också, till den engelska bokklubben, på jobbet. Egentligen skulle jag vilja vara hemma, bara. Jobbet är vad det är och jag har nog egentligen gett upp hoppet om att återfinna arbetsglädjen. Jag gläds åt goda kollegor och många trivsamma elever. Ibland kikar jag i Platsbanken...

I Can't Give Everything Away - David Bowie

torsdag

Stickcafé igår kväll. Roligt att tre kollegor plötsligt joinar. Det är enkelt och lättsamt. Vi stickar, eller virkar, pratar och fikar. Någon hjälper någon annan med ett nytt sätt att virka, eller med en krånglig beskrivning. Vi tipsar om idéer och projekt. Planerar en gemensam utflykt till en svensk alpackafarm, där de också säljer egenproducerat garn. Jag är hemma strax efter sju och hinner sticka några varv till (just nu känns det som att koftan kommer ta en evighet och i tankarna är jag redan i andra projekt) medan jag kollar sista avsnittet i säsong 4, på Game of Thrones.

Idag är sista dagen med min VFU-student. Det har varit fyra snabba veckor men jag kan klart och tydligt se en utveckling och det känns roligt. Vi avslutar idag med ett trepartssamtal med VFU-läraren från uni.

Planen för eftermiddagen och kvällen är att dammsuga (måste utnyttja dagsljuset om det ska bli ordentligt gjort), köra en tvättmaskin och kanske sy på något. Romantiskt, eller hur?

My Funny Valentine - Miles Davis

helg

Fin stuvbit jag fick av Erica. Den ska bli en messenger bag.
Måste bara hitta ett bra foder, först.
(Sven Lindberg, Lustgården)

Det var så mysigt att äta middag (Sigrun hade bestämt mac 'n cheese) med Matilda, Mike och de små och att leka, hitta på sagor, prata med M&M, igår kväll. Men idag var det gråmorgon, igen. Tungt att kliva upp. En ren viljeakt.

Men när jag sitter här vid köksfönstret ser jag små, lätta moln som flyger över himlen, mitt i allt det dystra. Teet smakar förträffligt och efter jobbet kör jag upp till Klippan och hämtar hem Floyd. Han ska tillbaka på söndag, men nästa helg kommer han hem för gott. Det blir fint.

Five to one - The Doors

dagarna som gick

I lördags for jag till Hillerød, på sy- och stickmässa, med en vän från stickcaféet. På vägen slog vi följe med två färgstarka och konstnärliga kvinnor och frågan är om inte mötet och samtalen med dem smällde högre än själva mässan, även om den också var bra arrangerad och full av inspiration. Vilka sköna människor det finns, och om man har ett gemensamt intresse så spelar ålder och annat ingen som helst roll. Det finns så mycket kul och intressant att samtala om!

Söndagen var en mycket medvetet planerad egendag. Sovmorgon, stickning, ljudbok, te, tända ljus och ljuvliga tulpaner. Ett par maskiner tvätt kördes och jag bakade en rejäl laddning brödbullar. Pysslade runt. Nystade några av mohairhärvorna jag fyndade i lördags. Fick på mig kläder och körde ner till havet för en ordentlig långpromenad. Temperaturen var neråt nollan, men det var helt vindstilla och det kändes inte alls kallt. Bara skönt. När jag vänt, borta vid Nybroåns mynning, kände jag mig varm i kroppen och jag fick för mig att jag kanske skulle försöka "springa". Jag sprang med mycket korta, nästan trippande, steg och det gick faktiskt alldeles väldigt bra. Jag trippade en liten distans till. En stilla lycka. Hopp! Hurra!

Så hemma igen. En varm dusch och lite sobanudlar i svampbuljong, bara. Var tvungen att teststicka mohairet. Efter månader av finlir med tunna stickor och mönsterstickning bestämde jag att det ska bli en alldeles vanlig jeffla halsduk. Stickor nr 9. Sweet! Kurade skymning under en filt i soffan, med Leonard Cohens You Want It Darker på stereon. Sedan stickade jag på min mönstrade mössa en stund, också. Tittade på de sista avsnitten av Case. La mig ganska tidigt. Somnade gott. Och [eftersom det var natt mot måndag] vaknade vid ett. Kunde inte somna om förrän vid fyra...

Ljudbokssällskapet i helgen har varit... Ulf Lundell. Vardagar. En smågrinig ensamvarg. Jag tycker han är trött, desillusionerad och gubbitter. Kommer fnissande på mig med att vi kanske är rätt lika. Och hans ensamma vandringar vid Stenshuvud kunde vara mina, ett par mil längre söderut. Men jag tycker om att umgås med mina barn. För min egen skull. Han verkar ha kopplat bort sina. Tycker att efter att han gett dem en bra start i livet får de nu själva komma underfund med livet. Om och om igen återkommer han till Barbros självmord. Tungt. Jag gillar det här sällskapet. Han resonerar med sig själv och jag tjuvlyssnar.

Treaty - Leonard Cohen

vantarna

Nu har jag två par vantar som jag gjort själv. De är fint stickade och jag känner mig nöjd med dem. Tyvärr blev de grå lite stora (storleksangivelsen på mönstret var lite luddig) och trots att jag tvättat dem och grejat så krympte de inte tillräckligt. Jag får ge bort dem till någon med stora händer.

Jag kom på att jag kanske skulle göra mig en mössa som passar till de vita. Får räkna på om garnet räcker. Annars gör jag fler vantar. Väldigt roliga att sticka, ju!

Slentbjenn - Hoven Droven

snafu

Situation Normal, All Fucked Up, som militären brukar säga... Första jobbveckan avverkad (tack-o-lov för sköna kollegor!) och nu siktar jag på sportlovet. Seriöst... jag gör det. Och samtidigt försöker jag hålla balansen. Lagom mycket jobb, lagom annan aktivitet. Typ. Det är lite tomt efter Floyd, som är hos uppfödaren ett par veckor, men han kommer ju tillbaka!

I fredags hade jag pysselkväll. Lagade några grejer åt Matilda och barnen och stickade klart Mikes lovikkamössa (den han fick i julklapp var alldeles för liten). Körde någon maskin tvätt. Igår körde jag ut till Börringe efter morronkaffet och stannade tills idag på eftermiddagen. Vi har hunnit leka och mysa och gå på bio (Matilda och jag såg Bohemian Rhapsody - äntligen - och jag blev påmind om varför jag älskar Queen i allmänhet så mycket, och Freddie Mercury i synnerhet) och äta pizza och se en kvällsfilm (First man) och gosa och testa VR och diska och måla och en fet powerwalk i det regngråa landskapet. Hemma igen nu kör jag ytterligare en maskin tvätt och har snabbt plockat bort adventsstjärnor och sådant. Egentligen skulle jag vilja ha dem uppe en månad till, för att jaga mörkret på flykten, men jag har timers på fönsterlamporna, i alla fall, och har tänt ljusen i de stora lyktorna som står i fönstren in mot gården.

Resten av kvällen ska jag ägna åt att sticka klart ett par vantar (till mig själv... jag stickar till alla andra, men har själv ett par fingervantar för 19:90, från Börjes i Tingsryd, haha!) och se någon bra film eller serie.

Sedan kan väl veckan få komma.

Flick of the Wrist - Queen

lugn och fin

Sigrun och jag tar kort på varandra.

Det är julledighet på gång. Bara tre dagar till, med lektioner - och så avslutningsfredagen. Metodiskt och inte utan viss framförhållning har jag nu det mesta i box. Min plan är att ha skrivit in omdömen (inga kurser slutar nu vid jul, för min del) för samtliga mina elever innan jag tar ledigt. Det går planenligt. Och julen, då? Jotack, det är likadant där. Jag ger inte jättemånga julklappar men det blir en del stickat. Allt från fina lusetröjor till de små till härliga, värmande raggsockar och annat till mina barn. Jag började i tid, vilket nu ger mig tillräckligt med slack för att hinna myssticka ett par sockar till Jennys sambo Kristofer, också. I frysen ligger saffransbullar och mina bidrag till julmaten, i Börringekollektivet, tänkte jag laga på söndag. Själva provianteringen gör jag efter jobbet idag. Så det är lugnt på alla plan. Fortfarande snorig och lite seg efter förra veckans förkylningssläng, med det går väl över.

Humöret är inte på topp, men jag har varit djupare ner också.

Allt ordnar sig. Nog.

Mountain of the Sun - Greta Van Fleet

tisdagsmorgon

Ledigheten är försvunnen i fjärran och jobbet tuggar på. Men vi är rörande överens, jag och eleverna, om att vi kommer klara den här tuffa terminen en bit i taget. Nu fokuserar vi på de fyra veckor vi har att jobba på innan det är dags för påskledighet...

Jag har svårt att riktigt orka igång min träningsrutin. Det blir kanske två gånger i veckan vilket är alldeles för lite. Men jag kommer snart att kunna nyttja tiden efter jobbet till utomhusmotion, nu när det blir allt ljusare, och ett par morgnar i veckan ska jag väl ändå kunna släpa mig upp innan fan fått på sig tofflorna. Något som däremot lossnat är stickningen. I fredags blev jag färdig med Sigruns islandströja. Jag köpte Léttlopi när jag var på Island, men insåg att garnet är på tok för sticksigt för ett litet barn (och för mig också, för den delen - jag hatar när det kliar...) så jag valde ett annat, mjukt ljuvligt ullgarn och tröjan blev populär! Av bara farten stickade jag henne ett par blå raggsockar också, i helgen, eftersom mina golv är väldigt kalla.

Tisdag, alltså. Fullpetade men helt okej ändå. Mitt största "problem" just nu är att ta hand om min kandidatoch se till att hon får ut så mycket som möjligt av sina veckor hos mig. Annars rullar det på och jag känner ett lugn jag inte gjort på länge. Kanske är det för att jag börjar känna mig hemma, eller så är det bara att antalet fucks given har minskat drastiskt?

Out Of My Head - Fastball

tack men nejtack

Barnet både beställde sig en halsduk
och valde färg och material.
Finaste alpackaull.

Jag fick lägenheten!

Och tackade nej.

Det räcker inte med bra läge och vackra fönster. Den var för liten. Visserligen luftigt vardagrum men den ynkliga matplatsen i köket och den lilla jungfruburen till sovrum hade inneburit att jag fått göra mig av med mitt ganska nya matbord, som jag gillar, och sängen eller det antika skrivbordet då bägge inte fick plats i samma rum. Dessutom var det genomgående plastmattor i hela lägenheten. Det går väl an i kök etc. (även om det inte är en hit nånstans, egentligen) men i vardagsrummet? Nope.


Det kommer fler tillfällen, har jag bestämt mig för.

We Used To Know - Jethro Tull

morgondagen

Ser lite ojämnt ut, men det blir snyggt
när det är blockat och klart

Plötsligt lossande stickblockeringen och jag har stickat halsduk och mössa till Sigrun och nu är en islandströja in the making. Det är roligt och medan jag stickar ser jag avsnitt efter avsnitt av Game of Thrones och tänker på nästa projekt. Det är lugnt nu, på jobbet - eller så är det bara så att jag äntligen är i fas med allt och det börjar rulla på. Chefen hade uppföljningssamtal med mig idag (det ska egentligen vara ett lönesamtal, men eftersom inget avtal är klartfick vi skippa den delen) och hon sa att hon tycker jag levererar över förväntan på alla fronter. Ja, vad trodde hon? Jag sålde in mig bra, men jag sa bara som det var. Är. Om det är något jag kan är det mitt jobb. Ja, och stickning, då.

Visningen i morgon. Jag vet inte varför, men det känns pirrigt. Jag vet inte varför. Det är ju bara en jeffla lägenhet. Den har ju inte ens balkong. Jag bor bra här, och det är trivsamt att inte vara ensam. Och ändå...

Come On - Lemon Bird

simultanförmåga

Lite tulpanlycka

Jag vet inte riktigt hur det kommer sig, men jag känner mig både galet lat och väldigt flitig. Simultant. Samtidigt som jag mest suttit och skrivit, skissat och trivselpysslat (jag kommer inte på något bättre uttryck, just nu), och haft lite dåligt samvete för det, har jag krattat igenom trädgården, vårstädat i pionrabatten, sopat och tagit fram möblerna på altanen, tvättat fem maskiner tvätt, askta ur pannan och fyllt på pellets, dammsugit, bäddat rent och mealpreppat för minst två arbetsveckor framöver. Och då har jag ju dessutom sett fyra, eller fem, avsnitt av Marco Polo och tagit en kort promenad. Så all in all är jag kanske ändå inte en helt igenom depraverad och dekadent latmask?

Förvisso borde jag nog ta mig en ordentligt promenad nu, men solen fösvann och det är sådär otrevligt snålkallt som det kan vara ibland. Dessutom är det här en sådan dag då jag inte har den minsta lust att gå ut och gå själv. Så jag stannar inne.

Assistenten övervakar
vårstädningen.

Jag ska inte överdriva och säga att jag längtar efter måndagen men efter en helg som denna känner jag mig utvilad (att bara kunna få sova tills jag vaknar av mig själv gör underverk för min ork och mitt humör även om det, som idag, händer att jag vaknar strax efter sex) och tycker att det ändå blir helt okej att jobba några dagar till.

Nu blir det nog inte mycket mer gjort idag, i alla fall. Man får inte göra flitiga och nyttiga saker i mitt hus på söndagskvällarna. Heller.

Things I Used To Do - Chuck Berry

äntligen. fredag igen.

Löfte om vår.

Mina veckor är fyllda av arbete och annat. Jag gillar det. Jag behöver det. Ändå känns de som transportsträckor fram till den ljuvliga stund som kallas fredag eftermiddag då jag kan komma hem, skönt trött efter ett avslutande dubbelpass på gymmet, slänga in träningskläderna i tvättmaskinen, fixa något gott (och snabbt!) att äta och sedan... göra så lite som möjligt. Att göra viktiga och nyttiga saker är förbjudna hemma hos mig, på fredagar. Idag slängde jag på lite Lou Reed och sedan satt jag över en timme och ritade och pysslade i min bullet journal. Provade lite handstil. Fina pennor. Kanske skulle jag lära mig kalligrafi? Om en liten stund tänker jag se ett par (tre?) avsnitt av Marco Polo och sedan vet man aldrig vad som händer. Kanske tar jag mig ett glas vin? Eller två.

Helgen blir, förhoppningsvis, en bra blandning av plock och pyssel inför husvisning och lata stunder. Idag har det blåst och haglat och det är allt annat än trevligt men blir det något mer vårlikt ska jag ge mig ut på en runda i skogen, också.

Och sedan så är det väl plötsligt måndag, igen.

Goodnight Ladies - Lou Reed

jag saknar island

Hade ett ärende till Skåne i fredags, och i stället för att köra hem körde jag vidare till Bunkeflostrand, gosade med Sigrun, umgicks med Matilda & Mike (god mat, vin och Prometheus) och sov gott på deras soffa. Innan jag körde hem tidigt på lördagseftermiddagen hann vi till Leos Lekland (vilket jag trodde skulle vara hell on earth - lite som IKEA med tusen ungar på speed - men det var toklugnt och Sigrun älskar det!), luncha och kaffa på Emporia, med Linus som dök upp, och jag fick mina naglar fixade. Inget akryl och sådant skräp men en proffsig manikyr och hållbar färg. Bortsett från när jag var i Landet Annorlunda har jag aldrig ens tänkt tanken att göra något sådant. Men... det gav mersmak. På kvällen tuggade jag i mig inte mindre än fyra avsnitt av Marco Polo, på Netflix.

Idag har jag änteligen dammsugit och snyggat i källaren. Lagat veckans luncher och middagar (basmatiris med en het tomat- och böngryta). Och påbörjat ett test av en s k bullet journal. Jag - som skriver upp allt överallt och ofta har oreda i anteckningar, bokningar och allt - fick tipset för toklänge sedan, men jag tyckte det verkade himla krångligt. Men så skrev en vän på FB om det, idag, och jag kom på att jag ju aldrig kommit till skott med det där. Jag lider ju ingen direkt brist på anteckningsböcker, i alla tänkbara format, så det var ju bara att kolla några tutorials på YouTube, bortse från allt pyntande och tejpande och doodlande som folk håller på med, och sätta igång. Jag ska använda den till halvårsskiftet och gillar jag systemet är det ju då läge att trixa ihop en inför nästa arbetsår.

Ptja. Det var den helgen, det. Som väl är kommer snart en ny.

It's a Man's Man's World - Etta James

värmland t o r

Brugmansia suaveolens

Har fått en rejäl dos av la famiglia den här helgen. Syster med hela hennes familj, mamma och pappa och - lite överraskande - brorsan med fru, som hade kört upp från Malmö. Vi hann både umgås, äta lunch, fika och hjälpa till att packa en oändlig massa glas, porslin och glas- och keramikpjäser, uppe i Mangskog. Hemma hos syrran i Kil har vi mest bara hängt och tagit det lugnt, pratat, stickat och druckit kaffe i höstsolen, ute på deras veranda.

Och Sverige är vackert. Så vackert, där jag kör genom höstlandskapen och njuter av öppna fält, sjöar, vattendrag och betande kossor, hästar och får. Här och där en grupp rådjur på en stubbåker, en häger som glider över en stor å och på en äng, upp mot ett skogsbryn, några tranor, som laddar inför resan. Men det kan inte hjälpas. När jag kör söderut och passerar Jönköping och styr in i smålandsskogarna är det som att syretillförseln blir något mera snålt tilltagen och den varma, mjuka känslan av lugn, stillsam glädje liksom avtar en smula. Själen sjunker och jag vet att jag har en del långsiktiga planer att sätta i verket.

Nu är jag ändå hemma, ute är det en fantastiskt vacker septemberkväll, varm och solig, men jag är trött och seg och tänker parkera mig i fåtöljen, se ikapp ett par teveserier och sticka några varv på ett par raggsockar till en liten människa, som fått röda gummistävlar i present. Jo, jag har alltså, efter en smärre evighet, faktiskt tagit tag i stickandet. Suget föll över mig hos syrran och hon har ju garn så det räcker till en hel affär, nästan, så vi letade upp en lagom rest av ett trevligt ull-silkegarn och tunna stickor. Så nu är jag igång igen, så smått, och jag tycker det är roligt!

Stone Crazy - Peter Green & Aynsley Dunbar

joråsåatte...

Igår var jag till exempel på gymmet, tränade tungt och hängde med oldboysen. Trivsamt, svettigt och skönt. Och idag har jag haft liten sovmorgon, skruvat ihop ett nytt matbord, varit på Miljöstationen med en massa skräp, pantat flaskor, köpt mig en Mårbackapelargon - och en stor bukett rosor! - och kaffe och hushållspapper. Pratat löpning och ljudböcker med en trädgårdsmästare. Sytt två nya kuddar också. Vardagsrummet är nu officiellt ickerött. Är inne på andra delen av A Storm of Swords och i morgon kan det nog bli löpning och lite pyssel med gästrummet. Jag har några fler textila idéer också.

Uppenbarligen är det bra att ha småtråkigt och deppigt. Kreativiteten får en spark därbak.

Beautiful - Christina Aguilera

kärlekshelg

Glad skit!

Student i torsdags och avslutning för ettor och tvåor i fredags. Sedan direkt ner till Bunkeflostrand och hänga med älskade Sigrun medan modern och fadern var på fest i Köpenhamn. Hon var helt otröstlig i säkert en kvart och sedan var det idel solsken igen. Hela kvällen. Lördag förmiddag presentade Matilda mig med hela 90 minuters underbar fotvård och massage på en liten "salong" (?) i grannskapet. Fantastiskt skönt för mina något misshandlade löparfötter! Sedan gjorde de mig sällskap till IKEA och jag kom mig änteligen för att köpa mig ett par jutemattor och lite annat småkrafs så att jag kan göra slag i saken och få lite annan känsla i mitt vardagsrum. Jag körde hem Matilda och Sigrun och fortsatte sedan hemåt. Jag hade väl inte hunnit längre än till Kristianstad när telefonen ringde och Matilda undrade om de fick komma upp och hälsa på eftersom Mike var sugen på att hämta hem Ducatin, nu när han har drag på bilen. Haha! Skiter björnarna i skogen? Klart jag ville! Så jag hann hem, sanera det värsta och till och med pyssla till det lite i vardagsrummet innan de landade. Knäckepizza, popcorn och film (Equilibrium) när Sigrun somnat och hela förmiddagen idag en enda lång lekstund med den lilla älsklingen. SÅ mycket kärlek! Det händer att jag önskar mig en annan sorts kärlek också, men den jag känner när jag hänger med Sigrun, och min övriga familj, väger upp en hel del. För det mesta...

Lite mer harmoni..?

När Ducatin var lastad och lilla familjen rullade tillbaka mot Skåne körde jag ut till vännen Erica, långt ute i skogen, och i utbyte mot trehundra riksdaler och en påse kanelbullar blev ett nätt soffbord, av teak, som stått i hennes uthus, mitt! Efter trevlig fika med lite gott snack körde jag hem, skurade bordet, lät det soltorka och oljade in det med teakolja. Nu står det på hedersplats!

Jag har till och med hunnit sola ett par timmar! Säsongspremiär för solsängen. Himla skönt. Det är hopp om livet, alltså.

Och snartsnartsnart är det... SEMESTER!

Little Wing - Jimi Hendrix

Krypa i gräs är härligt!