tuesday rant

Läkarbesöket gick väl rätt bra. Trevlig läkare som tog sig tid och lyssnade. Frågade. Och undrade om jag kollat min sköldkörtel? Det hade jag ju inte, så jag fick lämna blod på labb och nu i veckan ska jag få återkoppling på proverna och ett nytt möte. Naturligtvis hade jag en lite bättre dag i fredags och är glad att jag ändå gick dit, trots att det var frestande att inte.

Helgen har jag tillbringat med Sigrun. Vi skulle äventyrat på Stenshuvud i lördags, men det blev snöväder med drev så vi äventyrade här i krokarna i stället. Givetvis hade vi med oss mackor och varn choklad. Sigrun tyckte att nötväckans hojtande var lite läskigt men den såg ju verkligen inte farlig ut. Och sedan såg hon en större hackspett, och en rödhake av bara farten. Dagen efter såg hon några andra fåglar och blev inspirerad att rita av dem, med hjälp av fågelboken. Det är fantastiskt vilket minne och sinne för detaljer barn har. Hon kände direkt igen dem i fågelboken och missade inga detaljer när hon ritade. Något streck blev väl lite för långt men på det hela taget blev det ju bra teckningar av en femåring. Engelsk översättning, dessutom.

Och så jobbveckan. Sigrun blev kvarsnöad här i söndags, så hon var med hela dagen igår; förmiddagen med distansmöten/lektioner och eftermiddagen på plats i skolan, med våra treor. Inga problem alls. Snabb kaffemugg när Matilda hämtade henne, och sedan körde de hem så nätt och försiktigt på den luriga E65an.

Idag har jag mest haft planeringsdag och suttit och nördat ner mig lite i engelsk litteraturhistoria, för treor. En lektion också. Den var tung. En del elever fungerar verkligen bäst när man kan ses afk. Det gör nog jag också.

Det bästa på hela dagen: att, efter jobbet, ta bilen och köra ut till havet och gå en halvmil i sandskogen, medan snöflingorna dansade i vindarna. En after work i min smak.

A Design For Life -  Manic Street Preachers

sigge skådar

Sigrun kom och hälsade på i helgen. Lördagen ägnade vi åt loppisbesök (fångsten blev ett par Bamsetidningar i mint condition, för en krona stycket), lekplatslek vid Saltan (fast jag tror vändan ner på stranden, där vi gick längst ut på en av de långa pirerna och tillbaka på stranden skrev vi varandras namn i sanden med jättebokstäver, uppskattades minst lika mycket) och pyssel här hemma. På söndagen tog vi med oss bullar, clementiner och varm choklad (te till mig) och knatade i Sandskogen. Om man väljer de mindre stigarna blir det tillräckligt äventyrligt för en femåring, med klätterträd, vildsvinsspår och kul stenar att försöka komma upp på. Fikat intog vi där klitterna hänger ut över stranden, med ett dropp på två-tre meter. Vi dinglade med benen, skalade clementiner och filosoferade i solvärmen. Sigge hade med sig den lilla kikaren jag köpte till henne, när vi var på Skånes djurpark, och hon satt och spanade ut över vattnet. Tillbaka i skogen igen använde hon den för att försöka upptäcka ekorrbon uppe i furorna.  

Idag har jag haft min första jobba-hemifrån-dag. Jag gillar det. Jag har ett helt annat fokus utan att känna mig det minsta stressad. Två veckor till att börja med, men inte ens chefen tror att det stannar vid det. Trist att inte ha riktig kontakt med eleverna - i övrigt känns det okej. Och definitivt mer in control än när vi började med distansundervisning i våras.

Och så har jag en ny telefon. Jag byter sällan. Bara när jag måste. Och nu var jag tvungen eftersom skärmen är på väg att lämna in på den "gamla" (två år är ju inte mycket för en telefon, tycker jag). Den flimrar och blir mörkare och mörkare. Antagligen har den åkt i golvet en gång för mycket. Skärmen är hel, men antagligen skadad ändå. Och jag kan omöjligen vara utan telefon. Så idag fick jag hämta ut den nya och installera och småpyssla. Jag känner mig hyfsat teknisk när jag kan göra sådant på egen hand. Men jag tappade det nästan när jag, på väg ut med hunden, upptäckte att mitt headset/in-ears inte passar ihop med luren. Så nu har jag beställt en liten adapter. Mycket med det elektriska.

Jag var ju ute på Ravlunda och tältade för ett tag sedan, bland får och en och annan häst. Jag har span på en vintersovsäck och eftersom jag upplever det som ett väldigt fint ställe att campa på så har jag en liten idé om att sticka ut igen, någon kväll, och testa värmen i sovsäcken. Men så såg jag det här...

... och blev lite betänksam. Jag är verkligen inte rädd för en enstaka varg men jag vet inte om det är hundar i allmänhet eller jakthundar i synnerhet som en del vargar inte riktigt är förtjusta i och det vore ju lite trist om lille Floyd blev vargmat. Fast... kanske är det bara en vilsekommen en som råkat driva liteför långt bort? Och mänsklig närvaro kan tydligen också verka avskräckande. Jag fick berättat för mig idag att 2012 var det tydligen ett helt gäng vargar (flera olika individer säkerställda via DNA) som härjade bland fåren på Österlen och att en del frivilliga sov ute på betesmarkerna just för att verka avskräckande på vargarna - och det verkar ha fungerat. För övrigt är ju vargen oftast skygg och att få se en ärnog något man bara kan drömma om. Dock... jag har hört den - och det var mäktigt.

Inga svar än på min "annons" om att hyra hus. Men jag är optimistisk. Det kommer! Och till dess är det ju inte som att jag sitter i sjön.

Look At Yourself - Uriah Heep

hösten

Nu är den här när som helst. Jag har känt den andas mig lätt i nacken, på den tidiga morgonrundorna med hunden. När jag vänder mig om är den inte där, men jag ser spåren av den. Nypon... ett och annat gulrött lönnlöv som ligger i gräset... ett fågelsträck däruppe i det höga blå.

Jag vill gärna skriva här mycket oftare. Men jag har varit ganska trött så här i uppstarten efter semestern. Jag kommer mig nog, ska ni se. 

Den här helgen har varit all about family.  Sigrun kom i fredags eftermiddag och sov över tills igår då vi körde in till Jenny och Kristofer (som flyttar ner från Oslo!) och drack kaffe. Sedan for vi, med Jenny, ut till The Temple of Consumption (Emporia...) för att riva av några oundvikliga ärenden på snabbaste vis. Matilda mötte upp och vi fikade innan vi for ut till Börringe (via stan för att släppa av Jenny) för allmänt mys samt lite förberedelser för Sigruns födelsedag, som är idag. Fin morgon med sång och uppvaktning på Sigruns sängkant och i eftermiddags kalas, med Sigruns kompisar. Efter en sådan pärs,hur rar den än kan vara, är jag ganska matt i lacken och tacksam för att dra mig hem till min tysta lägenhet, sticka några varv och titta på Babel, innan jag kryper till kojs.

Touch The Sky - From Brave

pysselhelg

Sigrun är nu drygt fyra år och även om det är mycket stim och bus och tjo och tjim (måtte det alltid få vara så!) så har hon också hamnat i ett flöde av pyssellust. Det träs små armband och halsband (jag har ett fint av silverpärlor på min vänstra handled... en kärleksgåva) och tavlor målas. Den här helgen har vi bakat pepparkakor och sedan dekorerade Sigrun dem. Garnbollar har vi också gjort, och provat att bygga höga torn av ett 3D-pussel.

Snart är det jul och jag har valt att enbart köpa lite olika material att pyssla med, i julklapp till henne. Askar, pärlor, stenar, lim, nabbipärlor, pärlplattor och sådant. Och så en bok, förstås. Jag har hittat en ny bokserie, Små människor - stora drömmar, som handlar om spännande kvinnor. Först ut är en bok om Amelia Earhart, som jag tror att den flygplansintresserade Sigrun kommer att tycka om. Lillebror Torvald får fortsätta med Alfonsböckerna.

Jag har fattat mitt beslut. Jag går inte tillbaka till arbetet efter julledigheten. Jag tänker sjukskriva mig två veckor innan operationen och försöka vara i god form, för en snabb och bra rehab. Jag måste liksom andas ut och det kan jag inte göra så länge jag arbetar. En vikarie är redan anställd och det kommer bli så bra, så bra.

Annars, då? Jo, jag lever. Jag läser mycket (eller lyssnar på ljudböcker), jag stickar ännu mer och tack vare den lille lymmeln* Floyd går jag ut på ganska många promenader varje dag. Konditionen är ändå ganska okej. Humöret...not so much. Men jag har förstått att det faktskt väntar en slags nytt liv, runt hörnet. Att det kan bli fint igen.

Femtio år sedan storstrejken! Jag minns ju den! Det var mycket på teve, och i tidningarna, när det hände. Allt i svartvitt, förstås. Spännande och lite läskigt, för en nioåring.

All the Ice King Wants for Christmas - Jonathan Mann

livet...

... rullar på. Förra helgen var jag på en kurs i silversmide i Lund. Så roligt! Det är sant, som så många säger, att man blir så himla nöjd med sina alster! Jag är ju en total noob och ändå lyckades jag smida ett par örhängen, en ring och hamra/forma ett armband. "När handen jobbar får själen vila" är mottot på Gråbröderssmedjan - och det kan jag skriva under på. Lille Floyd var fint omhändertagen i Börringekollektivet under tiden, och för att spara mil och för att få mysa ordentligt bodde jag där, jag också.


I veckan som gick var det ju naturligtvis arbete (lite för mycket och för intensivt) men också trivsamheter, som sköna hundpromenader, stickning, torsdagsmiddag här hemma med Matilda & barnen, fredagsmys på egen hand med te,tända ljus och en bok, lördagslunch med prat och stickning här hemma i sällskap av god vän och idag, på morgonen var vi nere vid havet, i den mjuka dimman, Floyd och jag. Strövade hit och dit, fram och tillbaka och havet var nästan helt stilla. Även om jag är lite orolig att han ska sticka (nära till trafikerad väg) släpper jag honom lös och hittills har han alltid kommit när jag kallat in honom. Övning ger träning. Och jag blir glad av att se honom studsa omkring i vattenbrynet, rulla sig i lätt ruttnande tång och kanske ta sig en tugga, eller två.

Nu i eftermiddag åkte jag och kollegan Sandra ut till Borrby där vår brother in arms, David, hade boksläpp för sin debutroman (den jag läste i fredags kväll) Berättelsen om en stad. Långsam och stämningsfull berättelse om en liten turiststad och om en man som flyttar tillbaka efter många år. Men mannen är bara en bifigur, det är staden som är huvudpersonen. Och den lilla staden har tydliga drag av Borgholm, så där så att jag till och med i tanken kan följa mannen på hans ensamma vandringar.

Att ha pratat så mycket med David om skrivandet, om förlagskontakterna och om det oerhört modiga i att ge ut en bok... att blotta sig så... har väckt tankar och mig. Jag har läst om boken jag skrev 2013 och förbanne mig om den inte kan funka. Jag behöver bearbeta texten - och avsluta den. Sedan ska jag fanimej skicka in den tillnågra utvalda förlag. Jag vågar. Tror jag...

Apropå att våga. Jag tog ett steg igår. En sedan länge försvunnen vän, som jag på något vis saknar. Som jag upplevt undviker mig. Som inte vill kontakt. Jag skrev ett meddelande. Jag fick svar. Kan relationen lagas? Vi vet inte. Men vi kanske försöker.

For Absent Friends - Opeth

sex veckor kvar

Sötaste badkillen!

Måndag och jag sover till åtta. Efter lång hundpromenad och maratonsamtal med sonen, i telefon, drar jag fram nystvindan och nystar upp ett gäng härvor i skön, fin ull. Den vita, ljuvligt mjuka  är till sjalen jag stickat på några veckor, som ett sidoprojekt, och som jag nu kan se slutet på. Småhärvorna i glada färger är till ett nytt hønsestrikprojekt, till Sigrun. Symaskinen står också framme. Jag har en del fina tyger som ska bli projektväskor/påsar till stickarbeten. Inte nödvändigtvis mina egna; kanske säljer jag några av dem till hösten.

Jag har fått ett svar på min torpannons. Tyvärr var det en helt ordinär, vinterbonad sommarstuga med lockpanel och gräsliga tapeter, i ett sommarstugeområde vid Löderups strandbad. Det är lite för långt ut för att jag ska vilja köra fram och tillbaka till jobbet varje dag, därifrån. Men framförallt är det inte ett sådant hus jag vill bo i. Jag sitter, som bekant, inte i sjön och det dyker säkert upp något annat, lite längre fram.

Badpicknick!

Några dagar hade jag Sigrun här. Actionpackade dagar med sagor, lek, badutflykter, pannkakor och annat mysigt. Många skratt när hon berättar sina fantastiska rövarhistorier och sedan spänner ögonen i en och med eftertryckligt nickande bekräftar att det hon just sagt är alldeles sant.

Det har blivit någon poolhängsdag med Börringekollektivet också, liksom besök av god vän på genomresa. Idag är det svalare och jag är inomhus, med synnerligen gott samvete, och småpysslar. Lite sömnadsprojekt, lite stickning och läsning. Iskaffe. Hundrundor. Det är semester och jag har sex veckor kvar!

You Want It Darker (Full Album) - Leonard Cohen

Sigrun övertygar...

familjedag

Matilda högst!

Sigrun softar lite.

Jag skulle på ett stickevent igår, men lyckades inte få hundvakt, så jag fick avstå. Istället åkte jag med Börringekollektivet till Malmö och var med och var publik, och stöttade med markservicen, för Matilda som sprang Malmö Toughest, med en kompis. Fantastiskt skönt väder så det var en fin utflykt, även om både hunden och jag blir rätt trötta av allt folk och tjosanhejsan (nyttigt för honom att socalträna -och kanske för mig också?). Hemvägen fick bli en omväg till Linus och Nathalie i Håslöv. De har fått fint i ordning i huset. Hyra hus är kanske ingen dum idé?

Idag får jag helt enkelt se vad jag hittar på. Kanske tar jag bilen ut till havet, eller till någon skog. Stan ligger i skräpig baksmälla efter den årliga cruisingen, vilken jag lyckligtvis missade det mesta av. Det var bara svårt att komma in med bilen på min gata, när jag kom hem på kvällskanten. Och fullt med skrålande människor mest hela natten. Vad är det med folk som måste bröla och skräna så fort de får i sig alkohol?

Malmö's Toughest? 

Just nu dricker jag i alla fall te, stickar på en ärm till min islandströja och ser, med ett halvt öga, på ett program om Tiny Houses. Just nu en kvinna som i det minimala toalettutrymmet också behöver plats för en kattlåda och en... hundlåda? Alltså, en kattlåda är det ju många som har även om katten ofta är ute, men en hundlåda? Vad är det med amerikaner? Går de inte ut med småhundar? En av Mikes släktingar har för övrigt en liten hund som är deprimerad (ja, får den aldrig gå ut är det förståeligt) och därför medicineras, av veterinär, med antidepressiva och valium. WTAF?

Every Dream Home - Motorpsycho

home. sweet home

Sakta men säkert börjar jag känna att den här lägenheten kanske ändå kan komma att kännas som hemma. Minnen börjar skapas och jag gör små, små förändringar i hur jag använder den. Kanske rentav smäller till och sätter upp en fin hylla i mitt badrum, en vacker dag. Så här en söndagskväll känns det hemtrevligt och skönt att plocka fram stickningen, efter sista hundrundan (nå, vi måste ut en riktig snabbis innan läggdags, också), landa i soffan, men hunden på mina fötter, och kolla lite teve och bara vara. Jag har varit en del i Börringe, och igår eftermiddag följde Sigrun med mig hem. Mysigt och härligt! Hon är så himla rolig, vetgirig och en rövarhistorieberättare av rang. Idag frågade hon mig vad jag skulle göra utan henne... Ja, utan henne skulle livet verkligen vara en stor bit torftigare. Tommare. Tristare.

Detta ska bli en sjal
designad av Stephen West.

Veckan som kommer bjuder på en intensiv jobbvecka, men också stickcafé på onsdag och kanske något annat socialt på lördag. Jag behöver läsa The Silent Patient också, till den engelska bokklubben, på jobbet. Egentligen skulle jag vilja vara hemma, bara. Jobbet är vad det är och jag har nog egentligen gett upp hoppet om att återfinna arbetsglädjen. Jag gläds åt goda kollegor och många trivsamma elever. Ibland kikar jag i Platsbanken...

I Can't Give Everything Away - David Bowie

sportlovsaktiviteter

Avanti!

Ledig vecka. Nio dagar. Jag klagar inte.

Lördag var en heldag med Floyd där vi avrundade med att vara barnvakter ute i Börringekollektivet, så att föräldrarna fick åka iväg och äta en vuxen middag (en sådan där man får sitta still och tala till punkt). Vi körde hem i sena kvällen och på söndagen kom Matilda och barnen hit på lunch och så stannade Sigge kvar till tisdag eftermiddag. Full rulle och mycket kärlek!

Onsdag var en utflykt med en vän som skulle in till Malmö och lämna sin symaskin på service. Jag följde med som sällskap, bara, och vi var in på en trevlig liten tygaffär och vännen köpte mycket tyg. Jag hittade äntligen ett jerseytyg med tungt vackert fall (bambutrikå) som ska få bli en lite längre kjol som blir snygg som tusan till mina Doc Martens, som vilat länge nu. Symaskinen åker fram i morgon. Jag har ett par andra projekt, också!

Mycket stilig!

Igår, torsdag, tog jag mig en riktig eremitdag. Stickade frenetiskt på min kofta och såg flera avsnitt av Game of Thrones (nu är jag inne på S7...). Givetvis med ett antal avbrott för längre eller kortare promenader med Floyd.

Och idag har Floyd varit ensam hemma (nödvändig träning) medan jag gjort lite ärenden. I eftermiddag ska vi (ja, jag och Floyd, alltså) plocka upp en vän/kollega på stationen och köra ut till en annan vän/kollega ute i Skateholm för strandpromenad och gemensam middagslagning. Jag hoppas Floyd vet att uppföra sig...

Vid ett fönsterbord mot parken - John Holm

snafu

Situation Normal, All Fucked Up, som militären brukar säga... Första jobbveckan avverkad (tack-o-lov för sköna kollegor!) och nu siktar jag på sportlovet. Seriöst... jag gör det. Och samtidigt försöker jag hålla balansen. Lagom mycket jobb, lagom annan aktivitet. Typ. Det är lite tomt efter Floyd, som är hos uppfödaren ett par veckor, men han kommer ju tillbaka!

I fredags hade jag pysselkväll. Lagade några grejer åt Matilda och barnen och stickade klart Mikes lovikkamössa (den han fick i julklapp var alldeles för liten). Körde någon maskin tvätt. Igår körde jag ut till Börringe efter morronkaffet och stannade tills idag på eftermiddagen. Vi har hunnit leka och mysa och gå på bio (Matilda och jag såg Bohemian Rhapsody - äntligen - och jag blev påmind om varför jag älskar Queen i allmänhet så mycket, och Freddie Mercury i synnerhet) och äta pizza och se en kvällsfilm (First man) och gosa och testa VR och diska och måla och en fet powerwalk i det regngråa landskapet. Hemma igen nu kör jag ytterligare en maskin tvätt och har snabbt plockat bort adventsstjärnor och sådant. Egentligen skulle jag vilja ha dem uppe en månad till, för att jaga mörkret på flykten, men jag har timers på fönsterlamporna, i alla fall, och har tänt ljusen i de stora lyktorna som står i fönstren in mot gården.

Resten av kvällen ska jag ägna åt att sticka klart ett par vantar (till mig själv... jag stickar till alla andra, men har själv ett par fingervantar för 19:90, från Börjes i Tingsryd, haha!) och se någon bra film eller serie.

Sedan kan väl veckan få komma.

Flick of the Wrist - Queen

måndag, igen

Helgen flöt förbi. Börringekollektivet dök in på lördagseftermiddagen och innan de for tillbaka, ett barn mindre, fikade vi på en honungsäppelkaka efter mammas gamla recept.  Dessförinnan hade jag faktiskt tagit mig för att städa hela hemmet. Dammtorkning, undanplockning, dammsugning, skura badrummen (ja, lägenheten har två - om än små) och tvätta golven. Gå ut med återvinningsgrejer. Gömma några tänkta julklappar. Bädda rent.

Så när vi blev själva kvar, Sigrun och jag, klädde vi på oss och gick ut i skymningen. Trädklättring var beställt och jag hade span på några klättervänliga träd i en närbelägen park. Vi blev kvar där tills mörkret fallit, vilket naturligtvis var spännande för en treåring, och sedan gock vi till affären och köpte mjölk till pannkakorna. Resten av kvällen var pannkakor, sagor och lite Fem myror... innan sovdags. Jag såg en dokumentär om Henry VIII och sedan var jag rätt klar för sängen, jag också.

Igår kom vi iväg tidigt, eftersom Sigrun går på dansskola (nej, det är inte så ambitiöst som det låter, men ungarna rör sig till musik och verkar ha kul) i Svedala. Sedan åkte vi till Börringe för second breakfast, det blev bebisgos och en sväng till det stora glågula varuhuset för inköp av en mängd ljus och för min del avslutades söndagen med mysig samvaro, och god middag, hos Linus och Nathalie i (på) Limhamn. När jag kom hem var det sovdags, igen.

Tja, det var den helgen, det. Nu är det arbetsvecka igen och jag misstänker att det blir påställt. Håhåjaja. Typ.

The Seduction of Sweet Louise - Louise Hoffsten

nergången

Jag går ner mig lite. Det är som att orken, lusten, motivationen glider utom räckhåll. Jag kan inte samla ihop mig, ta mig i kragen och förmå mig till aktivitet. Visserligen The English Bookclub i tisdags, men det var ju på min arbetsplats, direkt efter jobbet. Minimal ansträngning. Det är tur jag har min familj som vill ses, så att jag inte bara sitter inne och hemma hela tiden. I fredags körde jag ut till Börringe efter jobbet, och stannade tills lördag förmiddag då jag tog med mig Sigrun hem till stan.

Vi har, i vanlig ordning, sysselsatt oss ordentligt och idag, när vi bakat äppelmuffins, kom först Matilda, Mike och Lilla T och sedan Linus och Nathalie. Blessings (fast helt utan religiösa, eller ens småandliga, konnotationer).

En vecka kvar att arbeta och sedan är jag ledig i tio dagar, varav fem ska tillbringas i en europeisk storstad med Johanna. Det blir fint.

Demon of the Fall - Opeth

trött

Torvald

Jag har en skön familj. Delar av den har jag, mer eller mindre, gjort själv och utfallet är över förväntan. Så fredagens middag i Börringekollektivet blev förstås supermysig och det blev bus och skoj och saga med de små. Jag hade som plan att jag skulle leva eremitliv hela helgen. Men att åka tillbaka ut till kollektivet igår lockade mer. Så vi hade trädgårdsdag med gräsklippning, beskärning av diverse buskar, slutstädning och stängning av poolen, lek och roligheter, matlagning och annat fint tillsammans hela dagen. När jag kom hem var det sedan länge mörkt.

Sigrun

Men. Jag kan inte hänga upp mitt liv på mina barn och deras familjer/hjärtevänner hur mycket jag än älskar att umgås med dem. Det är inte rätt mot dem att de ska vara oroliga för mig (och det är de inte heller). Alltför många av min vänner bor lite för långt bort för att vi ska kunna spontanumgås. De som bor lite närmre verkar inte intresserade. Jag har ett par små vänämnen på gång här i stan (och ja, sådant tar tid, jag veeet) så läget är väl inte helt hopplöst. Men jag är så himla trött på att alltid få förutsätta att så mycket av det där vanliga, smått vardagliga jag gör måste göras på egen hand. En långpromenad, en dag i Köpenhamn, en utflykt i naturen, en spelning jag vill gå på eller kanske bara att laga mat och sitta ner med någon för lite gott snack, eller se en film eller vad det nu kan vara. Så trött att jag mer och mer drar mig för det.

Jag funderar seriöst  på att köpa mig en hund. Någon som tvingar mig att bege mig ut på daglig basis. Någon som blir skitglad av att se mig och som saknar mig när jag inte är hemma. Som tycker att det är roligt att hänga med ut på äventyr. Som gör mig lite glad[are].

Dvärgpinscher...

eller dvärgschnauzer?

Spinning Wheel - Blood, Sweat & Tears

summa summarum

Torsdag: Tysk film på bio, med kollegan/vännen Maria. Vi såg Den tysta revolutionen. Välgjord och berörande - inte minst för att Maria bidrog med egna erfarenheter från att vara gymnasist i öst...

Fredag - söndag: Sigrun dök upp direkt när jag kom hem från jobbet (ja, det var givetvis överenskommet - och hon fick skjuts av sin mamma) och vi har hängt tills tidiga eftermiddagen idag, med sedvanliga lekplatsbesök, stros på stan, fika på café, diverse promenader, lek och målning och musik och dans och pussel och sagor och lite filmmys här hemma. På förmiddagen idag bakade vi äppelpaj och gjorde en höstig gryta som vi serverade till lunch när Matilda, Mike och lillebror Torvald kom för att hälsa på och hämta Sigge. Mike hade med sig grejer och grunkor och äntligen är min teve monterad på väggen. Teakbordet som teven har stått på, sedan jag flyttade in, fotade jag och la ut på en säljsida på Facebook. Fyra minuter senare var jag av med det!

Resten av eftermiddagen har jag varit parkerad i soffan, sett ett par avsnitt av Shetland och lite ströteve och stickat på Torvalds julklappströja, en mariusgenser.

Nu är det dags att knyta sig och hoppas att den inte riktigt utbrutna förkylningen håller sig på mattan.

Mitt sår - Jojje Wadenius

swoosh!

Tre veckor idag!

Popcornsmiddag i fredagskväll. Det var väl ungefär vad jag orkade med. Igår ägnade jag förmiddagen åt tvätt och lite städning och sedan åkte jag till Börringe för att låna Sigrun ett dygn. Intensivt och roligt. I eftermiddags kom M&M, och lille Torvald, och fikade. Matilda hade med sig alldeles ugnsvarma bullar och vi fick en trivsam stund. Äntligen var lille bebben vaken också, så att vi fick snacka lite och jag svär att han gav mig ett fint leende! Nu stickar jag lite och ska kolla Babel innan jag kryper till kojs.

Bästa middagssällskapet!

Det var den helgen, det.

All Your Thoughts - Kadavar

Sigrun i djungeln...

time out

Vi gjorde en liten vandring i
Sandskogen i måndags,
Sigrun och jag...

Mitt i semestern, bokstavligen, har jag en dag då jag inte gör ett jeffla dugg. Jag har haft dåligt samvete för det större delen av dagen, men så bestämnde jag mig för att jag ju går upp, klär mig och gör mina plikter varenda arbetsdag hela året och däremellan håller jag mig aktiv, socialiserar, ser mig omkring och what not så gott som alltid. Så idag gav jag mig själv ledigt. Från livet. Från måstena. Men framförallt från bordena. Jag började direkt när jag vaknade ur en dröm och hörde regnsmatter mot fönsterblecket. Lät mig ligga kvar i trekvart och bara lyssna och andas.

Jag har druckit te och ätit en enkel lunch och suttit på soffan, kikat ut på regnet ibland, och sett många avsnitt av In Treatment och innan kvällen kommer har jag säkert stickat några varv på ett projekt, också. Inget tyngre än det. Kanske ätit ett par bullar, också. Eller tre.

Men jag har också sagt till mig själv att detta är idag. I morgon ska jag göra saker, igen. Som att cykla längs havet, köra en tvätt, träffa lite storfamilj ute i Börringe och kanske rentav starta upp ett syprojekt jag tänkt på ett dag. I morgon.

I förrgår var det sex år sedan en av mina gudar dog. I tonåren brukade jag dagdrömma om att vi skulle gifta oss. Det gick ju över, förstås, men hans musikmagi bestod... Praise Mr Lord!

Lazy - Deep Purple

jag är den bästa i världen, säger sigge

När man är snart tre år står man nog på topp, i fråga om självförtroende. För Sigrun är det den mest sjävklara sak i världen att hon är den sötaste, snällaste, roligaste och klokaste som finns. Hon säger det ibland, med sådan absolut självklarhet och helt utan pretentioner. Hon delar generöst tronen med sin mamma och pappa och allehanda bästa vänner hon har, ja, till och med sin mormor.

Jag önskar vid allt som finns att hon får behålla den självbilden, i kombination med sitt stora välvilliga hjärta. Att hon alltid kan vara pirat, Elsa, Ana och Spiderman på en och samma gång, men mest av allt - sig själv.

For The First Time In Forever - Frozen (Ana)

Let It Go - Frozen (Elsa)

min hjärna slirar mest

Bostadsbolaget som äger fastigheten bjuder på två timmars hantverkarhjälp till nyinflyttade. Det är ju rätt tacksamt, även om jag klarar rätt mycket själv. Så idag var en kille här och fick skruva upp några hyllor (krävde slagborr och det har jag ingen) och fixa en packning till tvättmaskinen. Tyvärr fick han inte lov att sätta upp skenan så jag kan hänga teven på väggen. Något med försäkringen. Synd, för det är bra att vara två när det ska hållas och märkas upp och sådant. Men hur eller hur har jag nu ordning i tvättstugan och även i köket blev förvaringen lite bättre. Inte så dumt.

Nu har jag satt alla betyg och alla klasser utom en är införda i Dexter. Jag ska först prata betyg med dem i morgon, och sedan är jag klar med årets betygssättning. Även om jag, som lärare, är suverän när jag sätter betygen så vill jag alltid kommunicera dem med eleverna och ge dem en möjlighet att diskutera dem och jag kollar att de, även om förhoppningarna kanske varit högre ställda än de betyg de fått, kan känna att det satta betyget är rimligt och rättvist.

Igår hade jag en himla skön och fin dag med Sigrun. Hon sov över från tisdagen och vi ägnade förmiddagen åt att utforska Ystad (vi hittade en stor fågeldamm, en lekpark och blåbärsglass). När hon sovit middag packade vi utflyktsryggan och letade upp en remsa vacker strand, som överraskande nog var så gott som folktom. Där lekte vi med vågorna som fräste in över sand och små släta stenar, fikade och grävde ner fötterna i varm sand. Inte för ett ögonblick tänkte jag på Sweden Rock och att jag inte är där i år.

Jag har lite semestervittring. I helgen bränner jag nog upp till Öland och bekantar mig mer med stugan. Jag ska fixa en skön sol- och lässtol där jag ska sitta och läsa, när jag inte cyklar eller vandrar. Nästa helg har jag lånat ut den och ska själv vara hemma och kanske åka ut till den där obefolkade stranden igen. Men dessemellan är det en avslutningsvecka att genom- och överleva.

En dag i taget, nu.

Rats - Ghost

wherever i lay my hat

Fiskafänge i poolen.

Nu är jag här. Hemma. Jag tycker redan om det! Även om det känns konstigt, och lite väl tyst, att inte bo i kollektiv längre så känner jag att det här är bra. Ett eget hem, igen. Jag och katten, bara. Jag har redan fått ganska bra ordning på saker och ting och till helgen ska jag ta mig något glas vin och hänga tavlor. Det är trivsamt göra.

Och jag träffar la famiglia en hel del. Jag var där och hämtade Sixten i söndags och vi hängde lite på gräsmattan och Mike bjöd på morsdagspicknick med goda smörgåsar och alkoholfritt bubbel (en preggo och en chaufför),  igår var jag där och monterade ner min kökslampa och körde lite skräp till sopstationen, vi åt middag tillsammans och jag och Sigge hängde i soffan en stund och idag var jag med på sommarpicknicken på förskolan. På tisdag käkar vi middag här och Sigrun sover över till onsdag. Så, det är ju ingen risk att vi tappar bort varandra.

Jobbet är inte längre så kaotiskt. Det mesta är bedömt och sammanställt och jag har satt betyg i de flesta av mina kurser. Sedan återstår ju en del betygssamtal innan jag spikar dem, förstås. Men det pågår, det också. Jag ser en ljusning, helt enkelt. Överlever ännu ett läsår. I morgon ska jag och en kollega, med ett litet hus ute vid havet, åka ut dit, sätta oss med varstitt glas rosé, em god sallad och dra uppriktlinjer för ett intressant projekt som vi hoppas få gehör för. Ja, inte på arbetstid, givetvis, utan frampå seneftermiddagen. Känner jag henne rätt - och det gör jag - så blir det nog goda samtal om annat också. Som livet, till exempel.

Art For Art's Sake - 10cc

gäääsp

M & M är på jobbresor och jag har hand om Sigrun några dagar. Jag tänker, när hon somnat och jag hängt en tvätt och plockat i ordning lite inför morgondagen, att jag ska sätta mig med min bullet journal och strukturera de närmaste veckorna, och kanske också tillåta mig själv att ytterligare stanna upp och tänka. Tänka på att jag snart ska flytta och att det kan vara ett fint tillfälle att göra någon form av omstart på saker och ting och försöka tänka, eller känna mig fram till, ett önskat läge. Att slippa det låga, tunga och smygande självföraktande och komma mig upp på banan igen.

Men jag orkar inte. Jag är dödsens trött. Så jag går och lägger mig istället.

Motorcycle Emptiness - Manic Street Preachers