just ranting

På gårdagens morronmöte gick jag in och var arg. Sådär så att jag knäppte händerna i knät och andades i fyrkant. Jag var inte irriterad på något särskilt, utan i största allmänhet eftersom de där mötena ytterst sällan är effektiva och att det inte går att gå därifrån med en tillfredsställande känsla av att faktiskt ha hunnit göra det som står i den ambitiösa dagordningen. Det var likadant igår. Självfallet hann vi med ett par bra saker. Resten fick skjutas på framtiden igen, vilket innebär att det kommer att ligga och skava till nästa gång. 

Befriande är dock de samtal jag har med en del kollegor. Vi diskuterar viktiga saker som har med vår undervisning att göra likaväl som reflekterar över vår situation eller ventilerar mer privata tankar. Jag är också mentor för en nyexad kollega och våra samtal känns relevanta och är ofta uppmuntrande, för oss båda.

I lördags var det familj för hela slanten. Jag körde in till Malmö och strosade runt med Jenny, vi åt lunch och sedan gick vi på Disgusting Food Museum. Kul och intressant. Lagom ansträngande. Sedan körde vi ut till Börringe och hängde med dem. Middagen var, som så ofta, tio personer runt matbordet. Kul prat och god mat. Hemma igen såg jag The Lady in the Van, på Netflix. Fin liten film. Och vi kan alla hamna där. It's a fine line... I söndags var jag bara hemma och pysslade. Tog en lång promenad vid havet med hunden. Lagade veckans lunchlådor och stickade. Såg The Social Dilemma, vilket stämde till viss eftertanke även om det egentligen kändes en smulaförenklat och det inte var några direkta nyheter som levererades.

Idag har jag lite sovmorron. Jag sov inte längre än jag brukar utan ser i stället till att ha väldigt gott om tid att lyssna på nyheter, dricka mitt kaffe, fundera. Om en stund ska Floyd får en ordentlig runda inna jag beger mig till saltgruvan.

Come Give Me Love - First Aid Kit

well, hello there...

Att jag inte skrivit på hela semestern, i stort sett, är bra. Det betyder att jag faktiskt gjort annat och att även om jag uppdaterat mina sociala medier (Facebook & Instagram) så har det mest handlat om bilder från olika saker jag gjort. Jag har latat mig, stickat mycket, badat, umgåtts med familj och vänner, läst, gjort små vandringar och andra utflykter, pysslat hemma och sommarens verkliga clou var en två och en halv veckors roadtrip uppåt landet där jag fick in mer ensamcamping, samvaro med mer familj och gamla goda vänner, lite kultur (jag blev lite kär i Alma Löv's Museum of Unexp. Art) och väldigt mycket underbar natur. Inte minst fjällnatur i Vemdalen, Lofsdalen och Grövelsjön - och vägarna däremellan. Sista etappen plockade jag upp en syrra i Örebro och vi träffade våra föräldrar för en picknick i det fria. Syrran följde med mig hem några dagar och det blev både lite turistande på Österlen och storstadsbesök. Jag har helt enkelt haft sju sköna veckor. För en vecka sedan började jag arbeta igen och det kändes liksom helt okej. 

Back In The Old Routine - Strawbs

trots allt

Jag har fortfarande mer än hälften kvar av min semester. Börjar bli lite dagvill. Det är ett gott tecken. Jag har någon slags bra mix av självhet och umgänge med både familj och vänner, aktiviteter och kontemplation. Veckan som kommer ska få gå i samma stil, men sedan blir det roadtrip och fjällvandring, stockholmsbesök och whatnot.

Svar från magnetröntgen har jag fått. Jag må säga att det går fort, i synnerhet om man betänker att det ju är mitt i sommarsemestertider. Högra knät var ju knappast någon överraskning; en trasig menisk och begynnande artros. Men käftsmällen från helvetet var vänstra höften som är svårt angripen av artros och som troligen varit det i flera år. Alltså långt innan jag tog upp springandet igen 2014. Jag har fått remiss till ortopediska kliniken för mer information, utredning,åtgärder etc men har i alla fall fått veta att artros ofta är ärftligt och jag har insett att den där onda höften min pappa haft sedan han var lite drygt 40 kanske inte alls bara är en gammal fotbollsskada utan är artros, som han bara inte kollat upp. Och när jag pratar med en av döttrarna och hon beskriver stelhet och "igångsättningssmärta" i ena höften och låret blir jag orolig. För henne. Uppmanar strängeligen att omedelstuds uppsöka läkare och få det kollat. Men jag är tveksam till om hon tar det på allvar. Hon tänker nog som jag att artros bara är något som drabbar gamlingar. Jag vet att det inte är så, men det här känns jävligt deppigt. Jag pratade med en nära vän som fick artros i bägge knäna innan hon var femtio och hur hon under en lång tid kände det som att livet tagit slut... Jag erkänner att jag umgås med liknande tankar. Åtminstone i en del skrymslen av hjärnan. I andra delar av den tänks annat; att jag nu helt enkelt måste ta upp målmedveten träning igen - både styrka och kondition, där musklerna får arbeta rejält.

Kreativt: jag stickar en hel del och har några små kul sömnadsprojekt på gång. Skriver inget men läser desto mer.

Livet går vidare.

When I'm 64 - Paul McCartney

waiting to exhale - varning för ego-rant

Lördag. Numera låter hunden mig sova till halvåtta, om jag vill. Skönt. Vi har promenerat, han har fått pälsen genomkammad och jag har tagit hand om gårdagsdisken som jag inte pallade att göra igårkväll, efter en lång arbetsdag (men rätt trevlig, med allehanda småsaker att fixa undan och ett trevligt firande av två "guldklockor) och tre timmars kurs på Brukshundklubben (vardagslydnad). Nu dricker jag kaffe, äter en macka och lyssnar på regnet. Senare idag ska jag ut till Börringe och vara barnvakt medan Matilda & Mike går på fest. Det är dem väl unt.

Förra [lång]helgen var mina systrar här. Vi hade kul tillsammans. Det finns alltid intressanta saker att prata om och utöver det vandrade vi vid Stenshuvud (det gjorde jävligt ont i mitt vänstra lår, men jag är enveten) och vid havet, fikade, klappade på garn hos Alpaca of Sweden, var i Kåseberga en sväng och såg oss om på Österlen i största allmänhet.

Jobbet. Jag ser ett slut på ett tungt, stressigt år. Jag skriver ner saker jag kommer på som ska minska min stress nästa år. Saker jag ska göra, men framförallt saker jag inte ska göra. Jag blev glad igår när jag pratade med ett par av lärarna på Estet. Jag ska ha en av deras klasser i religion och det är dels en liten klass (10 elever! Hurra!) och dels en väldigt kul klass. Det ska jag försöka göra något riktigt bra, annorlunda och roligt av!

Kroppen. Ja, eller åtminstone benen... Haha... Jag går hos en naprapat nu. Hon är grymt bra. Hon drar rätt allt i mitt sneda skelett och peppar mig. Första gången konstaterade hon att ett par av mina nackkotor och mitt bäcken är så sneda att det skiljde 2 cm i benlängd. Inte undra på att det gör ont. Hon drog rätt och jag kunde faktiskt känna, i flera dagar, att allt kändes bättre. Men eftersom jag dragits med detta en längre tid rättar det ju knäppelunda till sig på en enda gång. Jag var tillbaka hos henne igår och det mesta hade hamnat snett igen - men inte riktigt lika illa som sist. Jag får fortsätta gå hos henne tills jag får ordning på högerknät, som troligen är roten till hela skiten. Jag har åtminstone en läkartid nu, eftersom jag gjorde en egenremiss till ortopeden, så att jag kan få en möjlighet till röntgen och sedan - förhoppningsvis! - operation av menisken. En titthålsoperation, vilket ju innebär att jag kan åka hem samma dag! Jag längtar så jag blir gråtfärdig. Jag märker ju hur den ständiga smärtan, vid rörelse, sätter sig på mitt psyke och jag tror ibland att livet är slut. Ja, inte livet, alltså, men livet som jag vill ha det. Sweden Rock bestämde jag ju för länge sedan att skippa i år också, men såhär med facit på hand var det ju lika bra. Hur skulle jag kunnat gå och stå hela dagarna där? För att inte talaom halva nätterna... Att "alla andra" är där och har kul är bara lite småbittert. Men att jag troligen inte åker in till Malmö på söndag, för Uncle Acid & the Deadbeats, på grund av samma jeffla smärta - det är bittert på riktigt.

Så... jag är inte särskilt uppåt. Känner mig ensam - och orkar inte med för mycket folk. Paradoxalt. Är trött, men lite för rastlös för att vila. Osv.

Snart, snart är det i alla fall dags för drygt sju veckors semester och jag har inte så många planer men det känns gott. Jag kommer nog ha en del vänner på besök, jag kommer givetvis hänga med Börringekollektivet en hel del och mot slutet av sommaren ska jag då äntligen göra min roadtrip genom mellansverige och hälsa på goda vänner på vägen upp mot Ludvika, och sedan Älvdalen/Särna/Grövelsjön med Netti och våra jyckar. Avslutningen på fjällvandringen blir en repa till Stockholm där vi bl a ska se P!nk, i Globen. Jag hör eventuellt inte riktigt till målgruppen, men jag gillar hennes fantastiska röst och jag gillar hennes texter, så jag tror det blir en kul grej.

Och ska jag se framåt mot annat trevligt så har jag och Johanna redan pratat om att vår höstlovsresa kanske går till Dublin - och isåfall en konsert med Opeth!

Så... får jag bara den där semestern snart kanske jag överlever ett tag till.

Demon of the Fall - Opeth

sammanfattning

Jenny, Oslo

Semesterns sista två veckor, då. Johanna och jag körde upp till Oslo och hade trevligt på vägen. En bilresa är en fin möjlighet till bra samtal. Sedan följde några intensiva dagar med Johannas flytt (vi lyckades flytta allt, från tre olika "lagerplatser", på sex timmar), och besök på IKEA och uppackning och sådant som hör en flytt till. Hennes nya hem kommer bli så mysigt och det kommer att göra henne gott att äntligen få ha sitt eget. Givetvis såg vi också till att umgås över god mat, eller bara en kaffe, både hemma hos någon av dem eller ute på något mysigt ställe. Jag tycker om Oslo!

Börringe

På hemvägen stannade jag till i Ulvösund, hos kusinen Annette som jag träffar alldeles för sällan. Det är förunderligt hur man med en del människor liksom bara tar upp tråden där man sist la den och fortsätter samtalen. Det blev ett par timmar på hennes altan, med utsikt över havet och de små öarna, innan jag for vidare, gladare i själen. Jag gjorde ett stopp till, i Börringe, och träffade bl a Mikes mamma som är på besök, några veckor. Middag där och sedan hem för att tvätta och förbereda lite för syrran Cias besök.

Börringe

Cia och jag hann med mycket under de dagar hon var här. Poolhäng och umgåsing i Börringekollektivet, en dagstripp runt på Österlen med stopp varhelst vi fick lust, just så som det ska vara, stros i Ystad och en dag i Köpenhamn. Och medan hon var här föddes ju då äntligen Torvald och vi hann med en del bebismys också. Men framförallt samtalade vi mycket med varandra. Det finns så mycket att prata om, saker som bara vi systrar kan prata om, med de ändå ganska gemensamma referensramar vi har, i botten... I torsdags skjutsade jag henne in till Hyllie (för vidare färd hemåt) och mötte upp med ett par kollegor för middag och prat. Framförallt prat. Gott sådant. Det är en rätt bra idé att ses innan själva jobbet drar igång och uppdatera varandra, peppa lite och se framåt, tillsammans.

Sandhammaren

Igår var jag och klippte mig och förutom detta är nu mina naglar i fint skick efter allt sommarslarv och bilen är ren - inifrån och ut. Jag hann köra några maskiner tvätt också och i den relativa svalkan, och med korsdraget från alla mina öppna fönster doftar tvätten som om den hängt ute, i stället för inomhus på torkställ från IKEA. I kylen står en kladdkaka på lut och i eftermiddag kommer Börringekollektivet hit för lite promenerande i Ystad, Sigrun vill visa mamma och daddy (hennes engelska har tagit ett jättesprång på bara ett par veckor!) "sin" lekplats, och så lagar vi middag här. Det blir en bra lördag. Och jag känner mig lite stolt som verkligen tagit tag i mitt socialiserande, även om det i mångt och mycket handlat om familjen. Men jag mår fortfarande bara sådär. Vaknade idag med en dyster och orolig magkänsla och jag tror nog att jag behöver fullfölja min idé om att testa att gå i terapi, och kanske få hjälp att reda ut mitt inre...

Skillinge hamn

Det har blivit väldigt lite musik i sommar (men jag ska se/lyssna på Roger Waters nästa helg!) men å andra sidan har jag läst (både ljudböcker och pappersvarianten) galet mycket, i sommar. Både lättsamt och tyngre tankegods. Nu ska jag snart försöka styra in hjärnan i arbetsmode. Får se hur det går...

Vem är du? - Abramis Brama 

(som jag tänker se i Malmö, i november!)

inte värre i alla fall

Sedan sist har jag varit på gymmet mer än en gång. Roddmaskin med högsta belastning och motionscykel. Jag väntar lite med marklyft och sådant. Det känns bra. Jag har också cyklat till stranden, jag har varit ute i Börringekollektivet både för en slags kusinträff (himla trivsam) och på middag som jag lagade, igår. I lördags blev jag till och med inviterad på barnkalas hos familjen till Sigges bästis. Barnkalas, liksom. Men jag tog den möjligheten och det var trevligt. Skönt gäng. Fler vuxna än barn och både omtänksamt och opretentiöst på samma gång. Sigge har varit här och sovit över och jag har klätt om min sänggavel. Jag tror jag ska kanske ha ett par vita, tunna gardiner ändå. Jag vet, väldigt ytliga och världsliga saker men också ett sätt att skapa vidare på mitt hem. Och hålla mig sysselsatt med vanliga saker. Jag har också haft ett långt telefonsamtal med en av mina systrar (jag, som inte är särskilt förtjust i att prata i telefon, längre) och det var ett bra samtal.

I morgon kommer Johanna och stannar tills vi tillsammans kör upp till Oslo. Jenny kommer också en snabb sväng. Så det blir en bra vecka. Gött det.

Volcano - Damien Rice

don't look back - ever...

Jag har varit på student idag. Inte på min egen arbetsplats utan på min förra. Anledningen är att jag lämnade en blivande trea för en ny tjänst och vi lovade varandra att ses på studenten. Så det var ju bara att köra norrut igår eftermiddag, övernatta hos en god vän/kollega och sedan tillbringa dagen på skolan. Jag kunde ju inte helt hålla fingrarna från syltburken utan hjälpte till lite med de sista förberedelserna och fick vara med på min gamla klass mentorstid innan det var kyrkan och stipendier och lunch och utspring. Omtumlande och roligt och väldigt vemodigt; inte bara för alla dessa underbara unga vuxna som jag kanske aldrig mer kommer att träffa, alla glada ögon och varma kramar och skrivande i studentmössor, utan också för det känslomässiga bungyjump det kan innebära att komma tillbaka till en arbetsplats där jag haft mina finaste, roligaste, mest utvecklande och lärorika år. En arbetsplats med grym takhöjd och total tillit till lärarnas professionella förmågor. Kollegor jag haft ruggigt bra samarbeten - och mycket kul! - med. En arbetsplats som, bland annat på grund av sin ringa storlek, medger att alla blir synliga. Varje dag. Elever såväl som lärare.

När studenterna sprungit ut och, till ackompanjemang av musikkåren, tågat ner till parken vid den lilla sjön för mingel med familj och vänner satte jag mig i bilen och körde hem. Med en stor klump i magen. Från den allra första dagen på den skolan kände jag mig inte bara välkommen utan som en självklar del i laget. Och idag... det var som att komma hem, efter en mycket lång resa.

Men nu är det som det är. Jag är här. I en ny stad, på ett nytt (nåja... jag har avverkat ett läsår) jobb och med nya, goda kollegor. I morgon har vi utspring av hundratals glada studenter. Livet rullar väl vidare.

Don't Look Back - John Lee Hooker & Van Morrison

wherever i lay my hat

Fiskafänge i poolen.

Nu är jag här. Hemma. Jag tycker redan om det! Även om det känns konstigt, och lite väl tyst, att inte bo i kollektiv längre så känner jag att det här är bra. Ett eget hem, igen. Jag och katten, bara. Jag har redan fått ganska bra ordning på saker och ting och till helgen ska jag ta mig något glas vin och hänga tavlor. Det är trivsamt göra.

Och jag träffar la famiglia en hel del. Jag var där och hämtade Sixten i söndags och vi hängde lite på gräsmattan och Mike bjöd på morsdagspicknick med goda smörgåsar och alkoholfritt bubbel (en preggo och en chaufför),  igår var jag där och monterade ner min kökslampa och körde lite skräp till sopstationen, vi åt middag tillsammans och jag och Sigge hängde i soffan en stund och idag var jag med på sommarpicknicken på förskolan. På tisdag käkar vi middag här och Sigrun sover över till onsdag. Så, det är ju ingen risk att vi tappar bort varandra.

Jobbet är inte längre så kaotiskt. Det mesta är bedömt och sammanställt och jag har satt betyg i de flesta av mina kurser. Sedan återstår ju en del betygssamtal innan jag spikar dem, förstås. Men det pågår, det också. Jag ser en ljusning, helt enkelt. Överlever ännu ett läsår. I morgon ska jag och en kollega, med ett litet hus ute vid havet, åka ut dit, sätta oss med varstitt glas rosé, em god sallad och dra uppriktlinjer för ett intressant projekt som vi hoppas få gehör för. Ja, inte på arbetstid, givetvis, utan frampå seneftermiddagen. Känner jag henne rätt - och det gör jag - så blir det nog goda samtal om annat också. Som livet, till exempel.

Art For Art's Sake - 10cc

livet som småbarnsförälder

Föräldrarna är borta fem dagar. Jag och lilla barnet hemma. Det är att smyga upp tyst och göra mig klar, på morgonen, så att jag är helt färdig när det är dags att väcka henne, fixa en macka och klä på, borsta hår och tänder och köra till förskolan. Vidare till jobbet, jobba hela dagen, hämta den lilla och så hem och fixa middag och mysa i soffan med saga, lego, plusplus, verktygslådan med den batteridrivna skruvdragaren och ibland Peppa Pig. Sedan tandborstning och bada lite och mera saga och så killa på liten rygg tills sömnen kommer. Lite egentid för att göra i ordning, plocka fram för nästa dag och sedan själv ramla i säng och efter några timmar kommer hon knatande med Herr Kanin och två nappar och resten av natten samsas vi i den stora sängen. Hon hela tiden sökandes lite kroppskontakt. Liten hand i min. Ha litet ben över ens ansikte. Eller bara ligga näranära. Varmt. Väldigt varmt. Dricka vatten. Hosta lite. Och snart är det morgon igen och vi börjar om.

Det är roligt och mysigt och jag är glad att föräldrarna utan vidare ger mig förtroendet att hålla denna lilla vid liv. Men samtidigt... jag är ganska slut. Jag förstår inte riktigt hur jag fick ihop det med fyra?

I morgon ska vi till Busfabriken och sedan blir det fika hos Linus och Natalie i Limhamn. Eller... man ska visst säga på Limhamn om man vill visa lite lokalfärg.

Why Does My Heart Feel So Bad? - Moby

rapport

Det gick fint, i morse. Jag testar i morgon igen!

Cello Song - The Books feat. José Gonzales

kort och gott

Gatlyktor behöver inte vara fula.

En del dagar känns helt enkelt lite bättre än andra. Det här har varit en sådan dag. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför men jag tror det har att göra med att jag har hunnit med så mycket av rolig planering, fått till fina och givande samtal med kollegor och i största allmänhet haft en skön magkänsla. Flow.

Och på hemvägen handlade jag lite godsaker som ska bli smarrig mat till helgen, då jag får kul besök av vännen Lena, från Byn. På fredag kväll blir det storchock med fredagstacos i sällskap av inte mindre än två småbarnsfamiljer. HOHO! Men på lördag tänkte jag mig anrätta en trerätters veganmiddag. Just nu funderar jag på någon trevlig utflykt vi skulle kunna göra på lördagen, i trakten. Svaneholm är ju alltid vackert. Vi skulle kunna promenera runt sjön och sedan åka och fika någonstans. Till exempel.

Rolling Thunder - Gin Lady

flitigt

Igår körde jag ett par maskiner tvätt och maskinskurade klinkergolvet i det stora vardagsrummet, åkte in till Malmö och shoppade loss på Lucu Food (himlen för oss som gillar mellanösternkäk, fräscha grönsaker och frukter, och burkar med spännande innehåll) med Linus, Matilda och Sigrun, och bakade bullar, med Sigge,när vi var hemma igen. Ändå känns det som jag borde gjort mer..? Inte så att denna förväntan på något som helst vis kom från någon annan. Absolut inte. Hetsarna har åkt hem. Det är bara jag...

Idag ska jag organisera min garderob. Efter visst övervägande har jag beslutat mig för att stanna kvar här i huset fram till sommarlovet och behöver då se över lite saker, för att göra min vardag så smidig som möjligt. Därutöver ska jag laga en libanesisk middag och kanske måla ett litet bibliotek.

If I Didn't Have Your Love - Leonard Cohen

fredagsbestyr

Jag kör norrut, från jobbet. Kör genom Österlen och kommer ut på motorväg strax innan Kristianstad. Matar på ganska bra via Karlshamn (nästan) och ungefär i höjd med Tingsryd blir hösten plötsligt mer märkbar. Björkar och bokar skiftar i gult och det lyser rött här och där bland tuvor i skogarna.

I Emmaboda är allt sig likt. Förra gången kändes det lite som ett vemodshugg att köra in i Byn, men den här gången har jag mer distans. Jag försöker tänka hur det skulle vara att köra hem till "mitt" hus på Parkgatan... att faktiskt bo här...men jag känner ingen som helst dragning åt det hållet. Snarare tvärtom. Jag fick lite ont i magen vid tanken. Vad skulle jag göra här? Däremot har jag haft en trivsam kväll här hemma hos vännen Lena och hennes man. I morgon ska vi köra till Nybro och träffa en annan efterlängtad kollega och vän och på eftermiddagen tänker jag köra rakt ut i den djupa skogen och hälsa på Erica en sväng, på hennes torp. På söndag kör jag söderut igen. Hem.

Jag vill skriva mer om jobbet. Tankar och känslor jag har - eller saknar. Men jag är för trött ikväll. En annan dag. Kanske i morgon.

Life On Mars - David Bowie

here we go again

Det finns måndagsmorgnar då jag ifrågasätter meningen med livet. Och verkligen, verkligen begrundar möjligheterna att hoppa av det här ekorrhjulet.

Och sedan... dricker jag upp mitt morronkaffe, biter ihop och kör vidare.

I Love You More Than You'll Ever Know -Blood, Sweat & Tears

söndagsmorgon

Bara Matilda, Sigge och jag i huset. Resten av klanen åkte till Öland över helgen. Igår gjorde vi ärenden i Svedala, på Emporia (osexigt men går mycket snabbare än om man ska hitta parkering inne i stan och sedan gå till olika affärer...) och IKEA (Sigrun behöver en liten garderob och en förvaring för leksaker). Vi shoppade inga massor men fick tag på det vi tänkt oss. Jag hittade till och med ett par snygga skor/boots i svart mocka - något jag ville ha men inte trodde jag skulle hitta. Vi lät allt ta den tid det behövde ta och när vi kom hem lekte jag med Sigrun, och diskade och plockade, medan Matilda skruvade möbler och målade en dörr. När Sigge somnat tog vi oss varsitt glas vin och såg en film, Looper, som var alldeles lagom klurig (tidsresor och deras möjliga konsekvenser) innan vi sa go'natt.

Nu sover de andra två och jag njuter en kopp kaffe medan en maskin tvätt rullar och Sixten Näbbmusbane är ute på jakt. Efter att ha uppgraderat sig till mindre sorkar får han väl byta namn, även om han nu mest fångar - och drar hem... - möss, som han äter upp hälften av. Oftast huvudändan. Inte så kul att städa bort, men jag är samtidigt lite stolt över den rackaren. Åratal av bortklemande har inte kunnat sudda ut hans jaktinstinkter.

Idag ska jag ta mig en lång promenad, tänkte jag, och så är det dags för veckans storhandling, som jag brukar ta på mig att göra. Annars blir det en lugn och fin dag. Hoppas jag,

I morgon är det måndag, igen.

To Be By Your Side - Nick Cave

livet på på landet

Det är så tyst och stilla om kvällarna här. Ja, till och med inomhus - i min ände av huset. Katten knaprar kattmat ute i köket och ljudet känns öronbedövande. När jag kommer hem, ganska sent och tämligen slutkörd, efter jobbet tar jag ett handtag i köket och vi äter gemensam middag. Hjälps åt med disk, undanplockning och ibland nattning av Sigrun, även om det privilegiet såklart främst är Mikes och Matildas. Sedan drar jag mig tillbaka. Ibland med Ett fall för Vera, ibland med musik, eller med en ljudbok. Jag somnar fort och tidigt och går upp igen före sex. Jag vet att om några veckor har det mesta satt sig och det blir riktigt roligt att jobba, men idag hade jag mer än gärna bytt jobb med städerskan... Samma visa varje år, förstås, men i en ny tonart på nytt jobb. Tankarna vandrar ibland tillbaka till dem jag lämnat bakom mig. Men jag ångrar mig inte. Det blir bra, det här. Det är bra. Jag känner mig välkommen och vilar i min professionella trygghet.

Nu ska jag dock vila i min sköna säng, under ett fluffsigt täcke...

Crazy - Gnarls Barkley

... and take-off

Selfie, från busstak. 2016.

Jag ska vara alldeles ärlig och uppriktig;

Jag har ingen lust att åka på rockfestival, i morgon.

Jag är trött och oengagerad och det är inte särskilt mycket intressant musik och som grädde på moset, smör på fläsket, lök på laxen... så är det ganska många av de jag brukat träffa där som inte längre åker dit. De där sköna favoritmänniskorna som uppväger det mesta.

Och några, som vill vara tongivande, gillar mig inte och jag vet faktiskt inte om jag har varken ork eller lust att veta att skitsnacksnivån når nya höjder varje gång jag passerar deras camp. Jag har verkligen ingen som helst aning om vad jag gjort för att så totalt hamna ute i den så kallade kylan hos dessa människor, som jag tidigare umgåtts med väldigt mycket och haft mycket roligt, ihop med. Det är sandlådenivå på det hela, men de är samtidigt inte så viktiga för mig att jag avser fråga dem, eller reda ut det. Det får vara som det är.

Men jag skulle hellre vara hemma. Samtidigt ska jag ju åka med Netti som är en av de klokaste och goaste människor jag vet - en närmaste vän, helt enkelt - och vi brukar ha så trivsamt ihop och jag kan ju inte banga nu. Så frisyren är ansad, alkoholen, frukostarna och snacksen inhandlade, tvätten tvättad och det jag har kvar att göra är att vattna blommorna, slänga ner klädespersedlar i en bag och sedan lasta ut hela härligheten i husvagnen, när Netti dyker upp i morgon.

Resten av dagen ska tillbringas i tystnad, med en skrivbok i knät. Jag ska fundera på vad jag egentligen ska göra av min framtid. Den som börjar i mitten av juli.

Primus kan kanske bli kul att se, ändå...

Tommy the Cat

b r e a k i n g n e w s

Här är min nya arbetsplats från och med åttonde augusti! 

Ystads Gymnasium, Österport

Efter nästan elva år som lärare i Emmaboda (inkl ett år i Sth), varav de senaste sju och ett halvt på Vilhelm Mobergsgymnasiet, är det nu dags att ta klivet ut ur komfortzonen och pröva - och lära! - nytt. Det känns så spännande, pirrigt och roligt! Det känns också ganska läskigt.

Det känns på något vis viktigt att säga att jag inte flyttar från min nuvarande tjänst - som jag stortrivts med och som gett mig så mycket i form av härliga elever, goda kollegor, en och annan vän, viktiga och lärorika erfarenheter och gedigen utveckling (både professionellt och privat) och många varma, fina minnen - utan till en annan tjänst*. Jag har sökt - och fått erbjudanden om! - andra tjänster, i andra kommuner, som på olika vis inte alls kunnat matcha det jag har haft upp till nu. Det är min förhoppning att denna min nya arbetsplats ska vara det jag önskar och behöver och att jag inte ska sakna det jag lämnar alltför mycket. Mitt uppdrag kommer att vara lärare/ämnesutvecklare i engelska. Mesta delen av min undervisning kommer att vara engelska, men på sikt även religion, givetvis.

Boende är ju alltid lite knepigt att fixa när man flyttar till ett helt nytt ställe. Lyckligtvis har jag ett tillfälligt sådant ordnat för så lång tid jag behöver, medan jag i lugn och ro letar efter något att hyra, be it en lägenhet eller ett hus, i Ystad eller kringliggande byar, samhällen eller städer. Så här ser det ut (nej, jag ska inte bo i hela... utan bara i den halmtäckta delen... ;)):

Nej, jag ska inte bo i hela... ;)

Men... om någon vet något eller känner någon som osv. så får ni gärna sprida att jag söker en bostad att hyra - lägenhet (helst markplan mtp Assistenten), radhus, villa eller torp. Tre-fyra rum. Ju närmre Ystad, ju bättre. Ju närmre havet desto ännu bättre. ;)

Så... äventyret fortsätter! 

I Love You More Than You'll Ever Know - Amy Winehouse

*Däremot flyttar jag från Byn. Det sticker jag inte under stol med. Jag är färdig med Byn. Har varit länge.

mind over matter

Jag blir liksom handlingsförlamad ibland. Idag har det nog förvärrats av envis nästäppa med påföljande huvudvärk (bihålorna). Men jag tror faktiskt det är allergi och inte förkylning så jag har tagit tabletter för (mot) det. Av dem blir jag så himla trött, särskilt de första dagarna, så jag har liksom inte orkat något. Jag har inte haft lust heller. Och vem vill gå ut en aprilförmiddag när det är minusgrader och snö? Inte jag. Åtminstone inte idag. Men till slut fick jag igång tvättmaskinen, pratade med en ledsen Johanna en lång stund (det är tungt att hon har det tungt och att vi bor så långt ifrån varandra) och sedan kom jag mig faktiskt i träningskläderna och tog mig en ordentlig powerwalk. Snön hade smält bort och det var på det hela taget ganska skönt. Jag kom nyss in och känner mig något lite mindre less.

Borde köra lite uppmjukande yoga. Det borde jag. Men... orka. Jag lagar en kopp te istället.

Roadhouse Blues - The Doors

qwertyuiopåölkjhgfd

Dirt road to nowhere. 

Jag har lock för ena örat. Har haft det till och från i flera dagar nu och det är sjukt jobbigt. Det verkar hänga ihop med den här lättförkylningen som jag dragit på sedan innan jul. Jag vet inte om detta att jag vaknar minst en gång per natt och har galet svårt att somna om hänger ihop med detta, också, eller om det är ett uttryck för stress. Det är ett par kurser som jagar mig. Så mycket "centralt innehåll" och det går för sakta. Jag ser att det blir väldigt svårt att hinna täcka allt inom tidsramen och samtidigt kan jag inte bara rusa eleverna genom kursen. Varför tar det sådan tid? Ptja, dels för att grupperna är heterogena (vilket de ska vara!) och det finns en hel del som behöver mer tid för att greppa innehållet och dels för att det också finns elever (inte sällan samma elever!) som är nyfikna och vetgiriga och vill diskutera och har roliga och intressanta frågor som jag anser det vore tjänstefel att inte plocka upp och stanna vid. Det är ju ofta just vid sådana tillfällen som de visar upp kvaliteter som krävs för de högre betygsstegen... Att det blir ont om tid beror också på att det sällan läggs ut tillräckligt med tid. Och praktikperioder som gör att vi, när de är tillbaka, måste repetera lite innan vi kan jobba vidare. Schemabrytande aktiviteter. Osv. Men vid tre på natten lägger jag all skuld på mig själv och ifrågasätter mina kvalifikationer. Klart som fan jag inte kan sova då.

Worried Down With the Blues - Gov't Mule