måndag 28 januari 2019

vin och vatten


Nej, något vin har jag inte druckit den här helgen. Heller. Möjligen blir det väl att knäcka ett par flaskor kommande weekend, när Erica kommer ner från Emmajävlaboda. Men bildligt talat har det varit dagar av såväl vin som vatten. Ensam kontemplation och socialt umgänge. Mestadels har jag stickat. Mässan förra lördagen och detta att jag plötsligen stickar till mig själv har gett mig en nytändning på stickprojekten och efter att ha stickat mig två par vantar, en mössa och en låååång halsduk i mjukaste mohair har jag nu gripit mig an en uppgift jag länge ryggat för. I stickvärlden går det mode i grejer, ibland. Att sticka plagg uppifrån och ner har varit inne i typ 7-9 år. Jag är ju aldrig först med det sista så nu har jag börjat sticka mig en kofta på det viset. Mjukt grått garn utan några som helst krusiduller, brutet av en härva blåmelerat garn som jag köpte i Hillerød. Det ska bli spännande att se om jag går iland med detta, då beskrivningen (den klassiska från Tant Kofta) är väldigt vag. Jag måste själv räkna ut stickfasthet, antal maskor etc. Men nu är jag igång, i alla fall!

I lördags var jag och köpte en hundbur till Floyd och sedan var jag hembjuden till väninnan M. i Nybrostrand. Jag körde tvärsöver Österlens sydöstra hörn och njöt av landskapet som just där är flackt och öppet. Härlig sopplunch, gott prat och en syndigt god toscakaka blev min lördagsgeftermiddag. Igår skulle Matilda och barnen kommit över, men vi fick skjuta på det tills idag, efter jobbet. Men i kylen står en lasagne och gottar ihop sig och en mustig sallad på rödkål, likaså. Det känns fint att ha något att se fram emot efter arbetsdagen. Idag har jag en sådan där morgon, igen, då jag ifrågasätter mina livsval...

fredag 25 januari 2019

ändrade planer

Det blir ju inte alltid som man tänkt sig. Idag skulle jag ju kört upp till Klippan och hämtat hem lilla Floyd över helgen, men tydligen ska det bli snöoväder på söndag med risk för att jag inte kan köra honom tillbaka. Nu vet ju inte jag hurpass jag kan lita på smhi, yr m fl vädersiare men jag vågar faktiskt inte chansa. Jag har bra däck på bilen, men inte dubbade. Det känns ledsamt, men så får det bli. Som salt i såren känns det ju också att jag inte, som planerat, kan se Hans Arnoldutställningen på söndag, vilket var min plan. Nåväl. Jag hinner. Kanske om ett par veckor, då Floyd ska hit, igen.

Annars är det fredag och jag känner mig just nu sjukt nöjd och tillfreds då det idag är sista dagen att ha skrivit omdömen om samtliga sina elever (jag har 167) inför ämnessamtalskvällen (där vårdnadshavare kan boka in sig, och sina telningar, för samtal med respektive ämneslärare). Och jag blev klar igår. Till yttermera visso har jag uppdaterat all återkoppling - även på de aktiviteter vi avslutade så sent som igår. Jag befinner mig alltså på scratch vad gäller eleverabeten etc. Idag. Nästa vecka är det väl antagligen som det brukar...

Och så har jag en kandidat hos mig. Hon var hos mig förra året också och det känns utvecklande, inte minst för mig själv.

Fredagskvällen får bli som de flesta sådana; en omväg hem, så jag får rejäl motion, och sedan stickning och netflix. Det räcker gott. Får jag tråkigt kan jag kolla de små filmerna M & M skickar från Hemsedal där Sigrun på bara några dagar lärt sig åka utför. På skidor. Inte illa för en som inte ens är treochetthalvt, tycker jag. Jag är måhända en smula partisk.

tisdag 22 januari 2019

kulturell appropriering


Den nya idrotts-, kultur- och demokratiministern hinner knappt säga "statsråd" innan jag ser henne anklagas, i sociala medier, för att ha en ytterst olämplig frisyr, som förde tankarna till kulturell appropriering.

Jag tror jag förstår vad KA är och vad det uppfattas som ett uttryck för, men var går gränsen?

Att ha dreads kan alltså uppfattas som KA. Men om man lyssnar på reggae, eller rentav spelar det? Vem som helst kan ju fatta att det inte går an att köpa en samedräkt och ränna omkring i. Men köpa samiska ullsjalar från Stoorstålka? Är det åkej? Att inte iföra sig sari och leka indiska, likaså. Men lyssna på bhangra/punjabi? Digga bollywood? Äta indiskt flera dagar i veckan? Hur är det med tribaltatueringar (om nu folk fortfarande gör sådana)? När man reser omkring ute i världen kan man ju frestas att köpa mycket typiska smycken, eller kanske något vackert, traditionellt tyg. Och hur är det med alla keffiyeh (palestinasjalar) som jag fortfarande ser många bära, om än inte arrangerad som huvudbonad, men kanske lite nonchalant slängd runt halsen? Jag vill gärna ha en riktig kimono. Inte ute bland folk, men som vackert hemmaplagg. När det gäller fina inredningsdetaljer i hemmet, vad kan anses vara okej? Om jag inreder mitt vardagsrum helt i mellanösternstil? Eller balinesiskt? Kan jag fortsätta röka vattenpipa och lyssna på Amr Diab?

Jag vill inte roffa åt mig någon annans kultur och göra till min egen. Men... jag, som så många andra, är genuint intresserad. Vill upptäcka och förstå. Och... vem äger kulturen?

Nej, jag raljerar inte. Inte så mycket i alla fall. Jag vill verkligen visa respekt för mina medmänniskor. men hur mycket ska jag anpassa mig? Det vore ju lite ledsamt om jag, på grund av min bakgrund, bara kunde bära vadmal och lyssna på Evert Taube (men inte hans tangos, då...).

måndag 21 januari 2019

dagarna som gick


I lördags for jag till Hillerød, på sy- och stickmässa, med en vän från stickcaféet. På vägen slog vi följe med två färgstarka och konstnärliga kvinnor och frågan är om inte mötet och samtalen med dem smällde högre än själva mässan, även om den också var bra arrangerad och full av inspiration. Vilka sköna människor det finns, och om man har ett gemensamt intresse så spelar ålder och annat ingen som helst roll. Det finns så mycket kul och intressant att samtala om!

Söndagen var en mycket medvetet planerad egendag. Sovmorgon, stickning, ljudbok, te, tända ljus och ljuvliga tulpaner. Ett par maskiner tvätt kördes och jag bakade en rejäl laddning brödbullar. Pysslade runt. Nystade några av mohairhärvorna jag fyndade i lördags. Fick på mig kläder och körde ner till havet för en ordentlig långpromenad. Temperaturen var neråt nollan, men det var helt vindstilla och det kändes inte alls kallt. Bara skönt. När jag vänt, borta vid Nybroåns mynning, kände jag mig varm i kroppen och jag fick för mig att jag kanske skulle försöka "springa". Jag sprang med mycket korta, nästan trippande, steg och det gick faktiskt alldeles väldigt bra. Jag trippade en liten distans till. En stilla lycka. Hopp! Hurra!

Så hemma igen. En varm dusch och lite sobanudlar i svampbuljong, bara. Var tvungen att teststicka mohairet. Efter månader av finlir med tunna stickor och mönsterstickning bestämde jag att det ska bli en alldeles vanlig jeffla halsduk. Stickor nr 9. Sweet! Kurade skymning under en filt i soffan, med Leonard Cohens You Want It Darker på stereon. Sedan stickade jag på min mönstrade mössa en stund, också. Tittade på de sista avsnitten av Case. La mig ganska tidigt. Somnade gott. Och [eftersom det var natt mot måndag] vaknade vid ett. Kunde inte somna om förrän vid fyra...

Ljudbokssällskapet i helgen har varit... Ulf Lundell. Vardagar. En smågrinig ensamvarg. Jag tycker han är trött, desillusionerad och gubbitter. Kommer fnissande på mig med att vi kanske är rätt lika. Och hans ensamma vandringar vid Stenshuvud kunde vara mina, ett par mil längre söderut. Men jag tycker om att umgås med mina barn. För min egen skull. Han verkar ha kopplat bort sina. Tycker att efter att han gett dem en bra start i livet får de nu själva komma underfund med livet. Om och om igen återkommer han till Barbros självmord. Tungt. Jag gillar det här sällskapet. Han resonerar med sig själv och jag tjuvlyssnar.

torsdag 17 januari 2019

vantarna

Nu har jag två par vantar som jag gjort själv. De är fint stickade och jag känner mig nöjd med dem. Tyvärr blev de grå lite stora (storleksangivelsen på mönstret var lite luddig) och trots att jag tvättat dem och grejat så krympte de inte tillräckligt. Jag får ge bort dem till någon med stora händer.

Jag kom på att jag kanske skulle göra mig en mössa som passar till de vita. Får räkna på om garnet räcker. Annars gör jag fler vantar. Väldigt roliga att sticka, ju!

sömnen, pt 2

Det funkade alldeles utmärkt. Att lägga mig tidigt, alltså. Fast det blev dock lite senare än i tisdags. Jag stickade klart tummarna på ett par vantar och fäste en liten miljon trådar, medan jag tittade på Shtisel (bara ett avsnitt kvar nu, på sista säsongen, och det är sorgligt för en nörd som mig). Halvtio var jag ändå i säng och somnade tämligen tvärt. Vaknade före väckarklockan, strax före sju och kände att det var åkej att gå upp. Nio timmar. Sömn är magiskt. Jag ser världen ljusare när jag fått sova gott. Det blir en bra dag, idag, och efter jobbet ska jag gå mig en lång omväg hem, i skymningen, och få in ett bra motionspass.

En regering verkar vi få, också. Håhåjaja. Vi får väl se hur detta blir. Det känns som en ytterst skör nödlösning, helt utan silvertejp.

onsdag 16 januari 2019

sömnen, pt 1

Jag var trött igår. La mig så tidigt att vore jag inte vuxen, och faktiskt får bestämma själv, så vore det pinsamt. Halvnio. Somnade nästan genast. Vaknade strax efter sju, idag (börjar inte jobba förrän tio). Jag har alltså sovit minst tio timmar i ett sträck. Och om jag kan tänker jag göra detsamma ikväll...

Det får gärna bli lite ljusare snart.


söndag 13 januari 2019

snafu


Situation Normal, All Fucked Up, som militären brukar säga... Första jobbveckan avverkad (tack-o-lov för sköna kollegor!) och nu siktar jag på sportlovet. Seriöst... jag gör det. Och samtidigt försöker jag hålla balansen. Lagom mycket jobb, lagom annan aktivitet. Typ. Det är lite tomt efter Floyd, som är hos uppfödaren ett par veckor, men han kommer ju tillbaka!

I fredags hade jag pysselkväll. Lagade några grejer åt Matilda och barnen och stickade klart Mikes lovikkamössa (den han fick i julklapp var alldeles för liten). Körde någon maskin tvätt. Igår körde jag ut till Börringe efter morronkaffet och stannade tills idag på eftermiddagen. Vi har hunnit leka och mysa och gå på bio (Matilda och jag såg Bohemian Rhapsody - äntligen - och jag blev påmind om varför jag älskar Queen i allmänhet så mycket, och Freddie Mercury i synnerhet) och äta pizza och se en kvällsfilm (First man) och gosa och testa VR och diska och måla och en fet powerwalk i det regngråa landskapet. Hemma igen nu kör jag ytterligare en maskin tvätt och har snabbt plockat bort adventsstjärnor och sådant. Egentligen skulle jag vilja ha dem uppe en månad till, för att jaga mörkret på flykten, men jag har timers på fönsterlamporna, i alla fall, och har tänt ljusen i de stora lyktorna som står i fönstren in mot gården.

Resten av kvällen ska jag ägna åt att sticka klart ett par vantar (till mig själv... jag stickar till alla andra, men har själv ett par fingervantar för 19:90, från Börjes i Tingsryd, haha!) och se någon bra film eller serie.

Sedan kan väl veckan få komma.


torsdag 3 januari 2019

hej, hej, hemskt mycket hej

Här är han. FLOYD.



Han följde med hem igår och han är så lugn och trygg. Det är jag också. Hela natten har han sovit och vi har varit ute två gånger nu på morgonen, med önskat resultat. Han är cool, pigg och följsam. Följer mig i hasorna vart jag går. Det blir nog bra, det här!

Om en stund kommer Sigrun och hälsar på. Lika bra att de vänjer sig vid varandra på direkten.