marknadsvärde

- So... when are you gonna start dating again? Or... are you out of the market for good?

Amerikaner är inte alltid så sublima men ofta uppriktiga, åtminstone som jag känner dem. Jag sneglade lite på Mike för att se om han retades med mig men han ville faktiskt veta. I den mån det angår honom, alltså. Han tyckte jag skulle skaffa Tinder och jag sa att det nog inte är för mig. Milt uttryckt. Alldeles bortsett från att det nog är mer för ungdomsmänniskor så far jag illa vid tanken på att avfärda, eller bli avfärdad, med ett enda hastigt vänsterswajp utan att ha gett, eller fått, en rimlig chans. Å andra sidan är jag alltmer petig och har antagligen dissat folk för mindre än ett trist Tinderfoto. Intresse för styrdans, till exempel...

Så... ska jag? Är jag? Väljer jag det senare ens själv? Jag vet inte. Ingen jeffla aning, faktiskt.

Vad jag vet är att jag nog byter bil, endera dan. Tänkte passa på medan SAABen är nybesiktigad, helt problemfri och inte så svårsåld.

Electric Love - Børns

lättnad

Day...

SAABen lever. Jag har en assistansförsäkring som gäller även hemma på garageuppfarten så jag fick hit en räddare i nöden, på lunchen. Han kablade upp bilen mot ett superbatteri så att den startade. Sedan fick jag köra bort och ställa bilen, i hans varma garage, för uppladdning över natten. Sweet!

Jag har ett kreativt flow på jobbet. Kommer på nya ingångar och arbetssätt i religionskurserna och det smittar av sig så att jag känner mig taggad och inspirerad även för engelskundervisningen. Idag hände en sådan där oförklarligt skön grej; vi diskuterar lille Oliver Twists sanslösa naivitet och aningslöshet, när han blir bekant med Fagin & Co. och... vi gick över tiden! Med TRE minuter! Normalt brukar ju eleverna försöka packa ihop minst fem minuter innan lektionstiden är slut. Och nu reagerade de inte på tiden! Jag borde gjort det, men ville gärna avrunda samtalet på ett lugnt vis och så blev det. Det hör verkligen inte till vanligheterna att de blir så uppslukade... men jag tror temat berör dem.

... and night.

För övrigt önskar jag att jag vore mer fokuserad på detaljer, i det sociala livet. På väg hem från jobbet mötte jag en bekant som undrade hur jag hade haft det i London. Jag är förvånad att hon ens lagt det på minnet - och mindre förvånad över att jag borde frågat henne om hon haft barnbarnen på besök men avstod eftersom jag inte för mitt liv kan komma ihåg om det var denna helgen, eller nästa, de skulle komma hit. När det gäller familj och närmre vänner har jag gott minne, liksom med elever, men sedan tar liksom engagemanget slut. Eller kapaciteten.

Ikväll ska jag plocka undan lite extra. Jag har bestämt mig för att jag tröttnat på att bo i det här stora, lite otympliga om än ljuvliga huset och tänkte låta en mäklare ha det i rockärmen som ett litet ess att dra fram om utifall att han skulle springa  på någon som prompt vill ha ett härligt hus i centrala Byn. Hen kommer hit imorgon för att kika närmare på kåken. Vart jag sedan ska bo får väl lösa sig. Jag vill hyra något, tror jag, och slippa Ansvaret. Förhoppningsvis vill ingen ha huset före sommaren. But... I'll cross that bridge when I get there.

Us And Them - Pink Floyd

sommarens sista bad?

Matilda är urstark. Igår var vi på gymmet igen och hon håller ett tufft tempo på crosstrainern och lyfter och grejar med hantlar och skivstänger. Det är roligt att se hur folk sneglar förundrat (ja, magen är STOR nu...) men de kommer också fram och pratar och frågar. En av oldboysen skrockar glatt och kallar mig mormor redan. Jag ler bara ljuvt och vänt tillbaka och säger att "mormor är det nya svarta". Jag är osäker på om han fattar.

Efter gymmet åt vi lunch och sedan körde vi ner till Nättraby för att sola och bada några timmar. Det finns badställen på närmre håll, men vi ville dels bada i någon form av hav (det är bräckvatten vid Nättraby, men ändå...) och dels var det lite nostalgiskäl. Vi körde förbi husen vi bodde i när Matilda var liten och dessutom badade vi alltid vid Tallholmen när hon och Jenny var små och trodde att de där fluffiga sjöväxterna var fragglar...

Fragglarna

Vattnet var hur skönt som helst. Minst 20 grader, alltså, och kändes mjukt och skönt att simma i. Kanske sommarens sista bad? Jag hoppas inte, men jag vet att så snart skolan börjar är det plötsligt som förgjort att få till något badande. En av simturerna blev lite längre för jag såg ett par fåglar som simmade längre ut och jag ville veta vad det var för art. Motljuset gjorde det svårt att se mer än silhuetterna (och jag hade inte kikare med mig) så jag fick ju helt enkelt simma ut till dem och ta mig en närmare titt. Sothöns var det. Inte särskilt blyga och kanske inte så märkvärdiga, men jag tyckte de var fina att se på.

Häromkvällen såg vi Forks Over Knives och Mike som vanligen är mycket kritiskt tänkande har liksom gått på hela grejen och tyckte att vi ska testa äta vegetariskt ett tag. Jag äter ju rätt mycket vegkäk ändå så gärna för mig. Matilda är mer skeptisk och tycker att vi behöver animaliskt protein också men vi kom överens om att göra det några dagar. Om inte annat blir det ju lite nytänk vid spisen. Men... haha... det var inte jag eller Matilda som t ex köpte korv på IKEA häromdagen... Hehe.

Skämt åsido tror jag att vår miljö har sjukt mycket att vinna på att vi äter mer växtbaserad mat och även om jag inte vill släppa kött, fågel och fisk helt och hållet så är det nog bra att, ur det perspektivet, dra ner ytterligare på den konsumtionen. Men kapa alla förtöjningar och utesluta även mejeriprodukter och ägg, och bli vegan? Nope. Njet. Icke.

Utsikt från en motionscykel... Triss i gamla SAABar!

Idag har vi med gemensamma krafter städat och så drog jag till gymmet. Nu är Ironmanutmaningen klar. Bra. Så kan jag fokusera på att springa, igen. När jag kom hem hade Matilda satt en deg till kanelbullar. Smarr!

Emotionally Yours - Bob Dylan

det är slut, det är över nu

All good things must come to an end. Vi reste tillsammans. Dagar blev till månader och år. Kilometer till långa mil. Vid detta livets vägskäl skiljs nu våra vägar åt.

Tack för trogen, pålitlig tjänst och gott kamratskap, gamla Bettan! Hoppas du ska trivas i ditt nya hem.

On the Road Again - Canned Heat

ledig dag

En långvarig kärleksaffär...

Vaknar tidigt. Det är ljust ute, men klockan är bara sex. Jag somnar om en stund och vaknar igen till Naturmorgon på P1. Kliver upp och fixar en kanna kaffe. Kattsand i halva badrummet. Dammsuger medan kaffet puttrar klart och dricker det hett och svart vid köksbordet medan katterna tassar omkring och himlen blir allt blåare.

Diskar undan, plockar med några papper och kör sedan ner till jobbet. Glömde ett par grejer som jag kan behöva i kväll, eller kanske imorgon, och kör sedan vidare till ICA för lite tunga inköp (kattsand och sådant). Smiter in på Systemet och köper på mig några ale. Just in case. Och så hem igen. Kånkar in grejerna och flyttar på bilarna så att jag enkelt kan städa ur och dammsuga G:a Bettan. Fin blir hon, den gamla damen. Spankulerar ett varv runt trädgården och ser små vårtecken. Funderar på om det inte vore läge att kratta ur häcken från alla hästens löv men skjuter lite på det. Går in och gör en rejäl frukostmacka och mer kaffe. Väntar lite. En tjej kommer för att kolla på GB och provkör en runda. Hon gillar den men vill fundera ett par dagar. Jag tar inte ut någon lättnad i förskott.

Drar ner dammsugaren i källaren och askar/sotar ur pannan ordentligt och fyller på en ny omgång pellets. Bråkar med tvättmaskinen en stund också, men varken lock eller lämpor verkar fungera. Jag får be en serviceperson kolla på den pronto och bereder mig på att kanske tvingas köpa en ny. Leva utan microvågsugn går ju hur fint som helst, liksom torktumlare. Men tvättmaskin måste jag ha. Alltid och hela tiden. På ICA köpte jag upp mig på en bit fläskkarré. Det är dags nu. Dags att kolla hur en gör pulled pork. Det lär bli en god söndagsmiddag och kanske en och annan lunchlåda, därtill. Som förberedelse gör jag picklad rödlök. En stor burk blir det. Den ska stå och dra ihop sig över natten.

Sedan går jag ner till en slags "post" och hämtar ett paket från Wolff-Wear. En lila softshelljacka som jag har tänkt ska bli en skön vår- och höstjacka. På väg hem igen pratar jag lite med en granne. Vi är helt överens om att en inte behöver kratta och ha sig i trädgården när en inte känner för det. Och så pratar vi resor. När han var på trekking i Nepal i januari var det så jeffla kallt. Han sov i fleecekläder och under tre täcken och frös ändå. Men sedan fick han värma upp sig på Andamanerna så det är inte synd om honom. Vi pratar om att passa tågtider i Bangladesh och om vilket fint och spännande land Saudi är (jodå, han har varit där också).

Min cykel har stått och väntat på mig, ett par dagar, hos rara cykelfarbrorn så när han ringer och säger att han är hemma från någonstans tar jag på mig sköna skor och nya, härliga softshelljackan och går bort för att hämta hem den. Klappar lite på den. Hoppas den håller många år till. Passar på att ta mig en liten mil på den innan jag cyklar hem den och parkerar vid kökstrappen. Inget mer garage på den här sidan sommaren, för den!

Nu ska jag kura skymning.

Dear Father - Black Sabbath

löftet

Jag har assistanshjälp i min bilförsäkring. En bärgare hämtade min bil i morse och hivade av den på verkstan där de konstaterade att batteriet var så slut att det helt enkelt bara var att byta ut. Nu går gamla Bettan som en klocka igen och spinner så fint, så fint. Jag lovade mig själv att så snart jag fått rull på den igen ska jag ta upp träningen. Jo, jag kör bil till gymmet. Det är tvåochenhalv kilometer dit och det ska vara enkelt att träna, tycker jag.

Så nu står väskan packad i hallen och imorgon drar jag dit, direkt efter jobbet. En mycket intensiv termin drar mot sitt slut och nu ska jag ägna mig åt mig själv och tanka ny energi inför nästa.

TJOHEJ!

In My Secret Life - Leonard Cohen

nu jävlar

Jag har nog inte riktigt uppdaterat, här i bloggen, de senaste turerna kring bilfanskapet. Jag kunde ju inte ombesiktiga i veckan som gick eftersom de hade stängt ner drive-in-besiktningen pga sjukdom. Och så var den plötsligt omöjlig att starta. Jag tänkte att först ska ju batteriet kollas upp och när Annhelen och jag testade att starta med kablar idag så gick det såklart inte. Jag blir så jeffla LESS. I min källare, lutad mot en vägg, står en gigantisk slägga. Jag har, i skrivande stund, lust att gå ut på garageinfarten och liksom bara gå loss på bilen. Men det är antagligen rätt kontraproduktivt så imorgon får jag väl se till att få den släpad till verkstan. Jag tror det är startmotorn eller så är det något kajko med tändningslåset och jag vill inte bara slå sönder vraket - jag vill spy på det också. Men om en vecka ska den rulla, besiktigad, till Värmland så det är bara att bita ihop. Och småhata.

På positiva sidan är en dag av fet sovmorgon, lite läsning, en smula strykning, ett par maskiner ren tvätt och en väldigt skön långpromenad full av hjärnverksamhet bland lågt gående moln. Likaså filmtittande i soffan (Det röda fältet, baserat på en roman av Mo Yan) och Guds kvinnor, på SVT2. Strax: pingviner.

Nemesis - Arch Enemy

rich woman - poor woman

Jag har i alla fall klarat mig undan alla förkylningar!
Tror jag.

Nej. Jag är inte fattig. Det vore lögn att säga. Men jag är inte rik, heller. I synnerhet inte nu när jag betalat månadens räkningar (skönt att ha det gjort ASAP). Och månadens suraste utgift är de 6120 spänn jag fick lägga på Gamla Bettan för att få henne att rulla lagligt ett år till. Till sommaren får hon nog bytas ut, faktiskt. Men jag säger det inte till henne nu, utan håller god min, eftersom jag vill att hon inte ska börja konstra med mig. För hur det nu är så startar hon pålitligt, drar förvånansvärt lite soppa och är i största allmänhet ett behagligt stycke bil.

I natt jag drömde. En dystopisk undergångsdröm där jag och mina två (!?) barn bor i ett höghus i Karlstad. Allt är slut. Även om en har pengar (vilket en inte har) finns inget att köpa för dem. Planen är att stanna kvar så länge maten räcker och sedan sätta oss i bilen och köra så långt ut på landet som bensinen räcker. Ingen för alla, alla för sig själva, enbart. Ytterst märklig dröm som inte blev just mer än så, men som får mig att ligga vaken en stund och fundera över vad jag skulle göra och vart jag skulle ta vägen om scenariot vore verkligt. I mina sömndruckna tankar går jag igenom olika alternativ. Och inser det jag alltid vetat; i slutet av allting står du... ensam. Sedan somnar jag om.

Men vaknar nästan en hel timme innan jag har tänkt gå upp. Jag tänker att det är underliggande stress (kurs- och terminsslut i kombination med att vilja ge eleverna så mycket det bara är möjligt och uppepå det en fullständigt rättvis och bra examination) som gör att min annars så goda nattsömn blir lite vinglig. Jag tvingar bort tankarna från allt jobbrelaterat. Försöker tänka på en bok jag läst, på resor jag ska göra och på något lite... hemligt. Det går sådär och till slut resignerar jag och kliver upp.

Tredje morgonen av fem, denna svartaste av novemberveckor. Dricker mitt kaffe och tänker att this, too, shall pass.

Money - Pink Floyd

jeffla ockrare

Jag gick och mötte Malin, vid tåget, direkt efter jobbet igår och efter att svängt inom hemma och hivat in väskorna tog vi en föga vacker höstpromenad till verkstan för att hämta min bil (som inte är klar, utan ska tillbaka onsdag morgon). Det var liksom inget fel på det milda vädret eller de höstsprakiga färgerna omkring oss. Men för att komma till verkstan måste en gå en sträcka på landsvägen och där är fult och trafikerat à la industriområde.

Sedan tillbringade vi timme efter timme med härligt samtal, stickning och te. Tiden bara flög iväg. Plötsligt var det sovdags. Och nu har jag varit nere i köket en smygsväng och fixat mig kaffe och så tillbaka i sängen med mugg, dator och Lundströms bokradio. Jag får ha volymen mycket tyst och knappra på tangentbordet lättlätt så att jag inte väcker Malin. Det är lite lyhört mellan sovrummen i mitt Hus.

Marie Lundström samtalar med några om läsning för unga, och om högläsning. Jag försöker lyssna medan jag otåligt hoppas på mer prat om Alice Munro... Högläsning är underbart, viktigt och... magiskt. Genom högläsning av de första Harry Potterböckerna fick jag min son intresserad av böcker och läsning, när han var i tio-elvaårsåldern. När han hade tappat en del av intresset igen, när han var kanske femton, lyssnade jag till Jonas Hassen Khemiris Ett öga rött på en lite längre körning (sonen med kompis skulle hälsa på tjejer i Småland) och sonen blev så fascinerad att han sedan ville lyssna vidare själv, när han kom hem. Då upptäckte han samtidigt att detta att lyssna på bok var ett skönt sätt att varva ner när han skulle försöka somna så när han lyssnat klart undrade han om jag visste några andra sköna böcker och.... minsann... det gjorde jag ju! Det fick bli en inläsning av Liftarens Guide till Galaxen, av Douglas Adams. Men tänk så förargligt... hehe... det vara bara de första tre delarna som fanns inlästa. Så... vad gör en då? En plockar fram boken, fetaste volymen, ur hyllan och sätter i händerna på sonen, som... börjar läsa. Som älskar det. Som fick en egen samlingsvolym. Som ständigt läste i, och ur, den och under de kommande åren ofta citerade den och också läste om den (kanske dags att han får en ny, mindre sliten utgåva av sin mamma?)...

Men... Alice Munro, då? Jag kikar på Bokbörsen (ja, jag besitter en god portion simultankapacitet) medan jag hoppas Ms Lundström ska komma till henne... och jag blir så jävla förbannad. Idioter till näriga miffon som plötsligt säljer ett begagnat exemplar av t ex Kärlek, vänskap, hat i "gott skick" för FEMHUNDRA SPÄNN??!? Stick och brinn, dumjävlar! Hennes böcker finns ju på Bokus. Och i min bokhylla (eller utlånade...). Men de är liksom inte till salu. Jag säljer inte mina vänner.

Dagen idag, då? Det är ett ljuvligt höstväder ute och vi ska åka till Åfors och besöka skördemarknaden där. Ikväll blir det Neil Youngkväll på The Tea Room. Dessemellan? Time will tell!

Repris:

Höst på min planet - Lars Winnerbäck

gamla bettan å jag

I morse skrev jag att det börjar glesna lite i den stora asken. Nu är den helt... kal. Alla de gula löven ligger i stora drivor runt stammen.

Vi har en liten tradition i familjen att låta bilarna vandra mellan oss. Mesta vandringspokalen i detta sammanhang är min gamla Nissan Almera (-96), som också kallades "The Almighty" och som, förutom av mig själv, kan ha ägts/omhändertagits av samtliga mina barn - utom... Matilda? Senaste siktades den på Gol (Norge) - det kan ha varit 2007/2008..? - och dess vidare öden är höljda i dunkel. Gamla Bettan (SAAB 900, -95) köpte jag för vad som verkligen kan kallas ett kompispris av Matilda för snart fyra år sedan, och jag har vårdat den minst lika ömt som hon. Den brukar få blanka papper på besiktningen men så icke idag. Ett par bromsskivor måste bytas och en del av det främre avgassystemet. Annars var allt hunky dory och eftersom jag inte tror det blir jättedyrt får hon väl hänga med ett tag till.

Efter besiktningen (trivsam personal där, förresten) navigerade jag mig in till centrum av Nybro och mötte Annhelen. Vi kan nog fan vara distriktsmästare på långfika, om vi sätter den sidan till. Tre och en halv timme. Samtalsämnen fattades inte. En mycket väl använd finfredagseftermiddag, if you ask me!

Kvällen får vara som den är. Tända ljus. Något glas rött. Jimi Hendrix i stereon en stund och sedan soffhäng med Top of the Lake. Sista avsnittet. Jag har separationsångest redan innan jag sett avsnittet. Den som spar hon har...

Jag har förresten köpt en liten målning idag. Redan i somras såg jag den på en liten anspråkslös utställning, här i Byn, och bara ville ha den. Den kändes som om den hörde ihop med mig. Svårt att förklara när själva motivet är en herre som ser ut som en korsning mellan Fredrik Reinfeldt och Josef Stalin - med intensivt stirrande blå ögon... och tavlan känns lite... ofärdig. Men jag bara tokgillar den och när den unge konstnären fått fundera ett slag, i vår förhandling om priset, så kom vi överens och jag tror vi är nöjda, båda två.

(Erik Witt. 2012)

If 6 Were 9 - Jimi Hendrix

på tur...

Jag gillar inte shopping. Det gör jag inte. Men vi var nyfikna på Kosta Outlet eftersom jag hört så mycket om att "alla" fyndar där så vi åkte upp. Jag närde en förhoppning om ett par schyssta skor och kanske en bra jacka för lite blåsiga vandringar. Jag hittade inget sådant. I stället hittade jag ett Modesty Blaiseblock och till exempel en knallröd klänning (det är snart jul igen!) för femtio kronor. Den hade kostat 995...

Av shopping blir en trött och egentligen var det bara en förevändning för att köra en fin sväng upp i skogarna och sedan landa i Ällebäck och The Tea Room. Åke och Maureen har en hel hoper nya, bruna hönor som gör lite konster om de får vindruvor. Det hade vi inga med oss men de var snälla och rara ändå.


Och teet smakade som vanligt underbart, liksom de alldeles, alldeles nybakade sconesen (till vilka hönsen bidragit med überekologiska ägg). Vi satt där en god stund, småspråkade med varandra och Åke och stickade och lyssnade på engelska evergreens från 40-talet...

Hemma igen tog jag och Jenny en rask promenad, på en dryg halvtimme, medan Malin och Katten softade lite. Till middag blev det, med Jennys hjälp, ugnsstekt lax, färskpotatis och grekisk sallad. En god ripasso fulländande upplevelsen. Nu: dags att krypa till kojs med god bok.

You'll Never Know - Vera Lynn

tankar vid dagens slut

På väg hem från mitt arbete gör jag några ärenden. Handlar ett par bortglömda saker och postar ett tungt brev till en god vän. Bilen ber mig om en runda så den hinner bli riktigt varm och jag gör den till viljes. Snön tynger ner skogen jag kör genom och en smal månskära lyser upp den dunkelblå himlen.

Hemma igen skottar jag snö en stund medan temperaturen snabbt faller från -3 till -9. Pellets ska fyllas på, en säng till finaste sonen bäddas och när jag ändå är i farten tar jag ett varv med dammsugaren och städar badrummet innan jag tar itu med matlagningen. Inget fancy idag; en mustig köttfärssås som får stå till sig medan han färdas de knappa tjugofem milen mellan där och här.

Medan jag bäddar gästsängen, skruvar upp elementet lite och lägger fram en stor badhandduk i vackra färger tänker jag att jag faktiskt gärna skulle ha barnen boende hemma. I nästa ögonblick tänker jag... nej, nej... det är inte naturligt. När barn blir vuxna ska de flyga ut och bygga sig egna bon. Något ögonblick senare tänker jag på hur det bara är några få generationer sedan det var den självklaraste sak att livet skulle levas nära. Att en kanske rentav skulle samsas på samma gård... föräldrar... barn... barnbarn... alla med sina givna roller... och i respekt för varandra. Det var inte alltid det fungerade så men jag tänker att jag nog hade stått ut med det. Och ändå... så stolt och glad jag är för mina ungar med starka vingar!

Sedan lutar jag mig mot mina stora röda soffkuddar, lägger upp fötterna på bordet och dricker mitt te medan jag ser på nyheterna. En förfärligt omfattande olycka i Skåne och jag kan inte låta bli att tänka på de av mina vänner som bor i de där krokarna...

Jag tänker tillbaka på min arbetsdag. Terminen rullar igång och vi är alla upptagna. Vi hinner ändå prata med varandra och det finns utrymme för samtal med elever också. Jag är så glad för min arbetsplats. Jag har funnit min hylla i livet på den där lilla skolan. Fint.

ost & vin

Resan gick som på räls. Nej... dum liknelse. Jag tar tillbaka. Det var halt och snöigt men jag fick inga signalfel, ingen nedisning och inte några igensmäckade räls heller. Jag ställde inte heller in, utan resan tog just de fem timmar den var avsedd att ta. Jag avreste när jag tänkt och kom fram vid den tid jag avsett. Och då använde jag ändå mitt goda omdöme precis hela tiden.

Som belöning för detta är jag inte bara hel och i ett stycke (liksom bilen) utan fick dessutom en gratis parkering precis utanför Matildas port. Gissa om jag inte tänker flytta bilen förrän jag kör hem.

Nu har jag dels bryggt mig en mugg kaffe och tinat två bullar jag hittade i Matildas frys och dels hittat en vinslatt och en bit ost, varav jag karvade ett litet stycke, och sitter nu och inmundigar detta och ser ut över storstadens ljus och lyssnar på Studio Ett i P1.

Kom sedan inte och säg att jag inte vet hur man förfestar!

It's The Friday Mys. M. Ronnby CC

Nu ska jag softa en stund och sedan sammanstråla med fina Malin på Akkurat. Vi ska äta musslor, dricka vin och prata. Massor!

mil etter mil

Bakom ratten. M. Ronnby (by)

SAABen käkar asfalt och jag lyssnar på en lite småskum version av The Hobbit - delvis inläst delvis dramatiserad. Jag får nog ta och läsa papperversionen ändå.

Det kan ju omöjligen märkas redan att mörkret är på väg att ge vika, eller? Och ändå... det hann aldrig bli riktigt nermörkt innan jag körde in i Byn, vid halvfemtiden. Det känns bra.

Grejerna är inkånkade och delvis uppackade eller åtminstone undanskyfflade så jag slipper se dem i kväll, utan till fullo kan ägna mig åt måndagsklubbande med skön Annhelen. Det blir ett gott rött och lite småplock. Samt the Man in Black.


Jag tar reda på resten av packningen en annan dag. I morgon, till exempel.

i det lilla livet

För en stund stänger jag ner FB- och twitterflödena. Drar på mig kläder och går ut och startar bilen... låter den stå på tomgång en liten stund medan jag skottar undan och sedan kör jag en sväng med den. Enbart för att den ska bli glad och känna sig älskad. Ungefär.

När jag kör på vintriga vägar i Byns utkant funderar jag på allt möjligt. På hur mitt varm- och batteriladdarkörande knappast är särskilt miljövänligt. Men också på hur en inte kan strida på alla fronter alltid. Det är viktigt för mig att bilen fungerar över julhelgen. Då får den absolut inte bli stående på grund av en så världslig sak som ett trött batteri. Alltså kör jag. Trots att det är miljöbovigt.

Å andra sidan har jag idag ägnat en ganska betydande tanke- och ordverksamhet åt såväl skolskjutningar och ungdomars psykiska mående, som somligas förmåga att bli hysteriska så fort deras "traditioner" utsätts för någon slags förändring och dessutom har jag grunnat en hel del på skolpolitiska ting som exempelvis bedömning, betygssättning och det revirpinkande som pågår i denna sfär.

En väljer sina strider, helt enkelt.

Men strax lägger jag ner stridandet helt och hållet och ägnar ett par timmar åt trevligt glöggmingel hos god vän. Någon form av fotobevis på detta lär dyka upp lite senare.

Som uppvärmning har jag kokat risgrynsgröt så det räcker en bit in i veckan, efter vad det verkar, och avsmakat denna. Den var god. Mycket god.

Innemys. M. Ronnby, CC (by)

oh happy day

Betyg satta. Fredagsfika fikad. Samtal avklarade. Planering gjord. Farväl sagda (kär kollega ska vara ledig nästan hela våren och reser i morgon). SCB-statistik införd. Och...

... BIL STARTAD! Jag ringde hit en kille från bästa verkstan i Byn och så kom han och efter att ha brottat upp den fastfrusna motorhuven så satte han till ett portabelt kärnkraftverk och simsalabim! så startade världens bästa SAAB. Det tog en stund innan värmen och fläkten kom igång och jag har kört en ganska lång runda med den och så passade jag på att shoppa hem tunga saker som mjöl och mjölk. Men mestadels har jag bara kört omkring på vackra, mörka vintervägar och nynnat glada sånger och lett fört mig själv. Jag har nog oroat mig mer för bilen än jag riktigt kunnat ta in*.

Nu haver jag ätit en lättsam risotto och avnjuter ett glas rött i skenet av tända ljus. Det är fredag och planen är att inte somna förrän På spåret är slut... Vi får väl se hur det går.

Fredagsgodis. M. Ronnby (by)

*... och inte blev jag ledsnare av att verkstadskillen trodde att kalaset kanske kan gå på min assistansförsäkring! JÄJ!

höstlov, typ...

Nu blir det lite roadtrip. Jag avslutar min arbetsvecka och tar ut ett par dagars inarbetad ledighet som ska tillbringas med några av dem jag gillar allra bäst. Andra jag gillar allra bäst får vänta lite!

Bilen är tankad, stereon laddad med fin ljudbok (och jag har en i reserv) och jag ska bara gå hem och hiva ner några pryttlar i resväskan innan jag låter kylaren peka norrut. Sommardäck är nog inga problem idag, och innan jag kör hem igen är vintersulorna på.

honey... i'm hooome

Just det. Jag har landat igen, efter många timmars färd genom vintersverige. Det är inga problem att långköra när man har Någon som väntar vid vägs ände. Jag kör. Lyssnar på ljudbok och musik. Pratar i telefon. Samtalen blir allt mindre distanserade allteftersom bilen slukar alla dessa mil.

Nu blir det värme och närhet. Vintern får stanna utanför. God mat, sköna samtal och kärlek. Och så blues, då.

road trip

Bilen käkar asfalt. Is. Snö.
Och... you can call me... Davy..?

roadtrip

Vägen är målet.

Nej, nu ljög jag bestämt. Målet är... målet.